Januari, söndag och sol!

På tisdag är det första februari. Behöver jag säga att jag är så lycklig över det. Idag var jag, Alice och Tilda ute på förmiddagen. Solen strålade, jag fick nästan ont i huvudet för att jag kisade mot solen. Helt okej att få lite ont i huvudet av faktiskt. Vi hälsade på alla hästarna och tjejerna sprang runt och matade och pratade och lockade hästkompisarna. Så sött, en storastyster och så en lillasyster som springer efter och säger lika och frågar och noterar. Syskon är bäst helt enkelt!

Också till samvetet över den här bloggen. Inte på topp så klart. Har typ inte skrivit på en månad... Men livet rullar på. Julledigheten var ju så lyckad för vår familj i år. Middagar med familj och även vänner. Sovmorgnar och sköna eftermiddagar då tjejerna sov middag. Och så några dagars jobb så att det slapp bli kaos när vi kom tillbaka.

Men det kanske inte blev kaos fast garanterat intensivt när familjen hoppade på vardagsröjet. Men ändå ganska sena kvällar så att vi alla är jättetrötta på morgnarna. Inte så bra kanske. Så nu fyra veckor senare är alla rätt slitna och bleka och mörka under ögonen. Men jag litar helt på våren. Då kommer vi alla att bli så pigga och glada och orka göra alla mysiga roliga saker. Eller hur??

Vi har varit friska under jul och fram till igår faktiskt. Igår kväll åt vi middag hos mina föräldrar. Totalt 14 personer. Alla barn var glada och lekte. Men så fick Alice plötsligt ont i magen och ville vila. Sen började hon mumla om att kräkas och jag tog med henne på toaletten. Då sa hon "mamma lyft mig så att jag kan kräkas" och så blev det så. Tja, vad ska jag säga. "Vi har kräksjuka in the house" Det som jag och de flesta andra föräldrar har ångest över så här års. Men nu är hon mycket bättre. Det blev inte så mycket mer än där på toaletten hemma och en gång i sängen - för säkerhets skull. Sen har hon bara haft lite avsmak. Men hon har ätit och är glad och pigg. Men - vi bör väl hålla tjejerna hemma i morgon för att invänta Klara - om det blir hennes tur. Sen får vi får se hur veckan löper på.

En sak är i alla fall säker - på onsdag fyller vår fina superKalle år. 7 år. Det känns stort! Han är iväg med sin pappa nu och tittar på presenter. Svårt det där - han vill ha så mycket när våren kommer. Och nu - så här nära jul - får han nästan anstränga sig för att komma på något. Jag ska försöka på allvar att förklara poängen med att önska sig pengar - i alla fall lite!

Nu hade det varit roligt med bilder från senaste månaderna. Men kameran strejkar och laddar ur hela tiden. Så jag har inte laddat över på länge. Men - ska göra ett nytt försök.

Ny vecka i morgon. Förutom kräket som ligger som ett hotande moln över oss så är veckan fullproppad. Föräldrarna har mer än vanligt på jobbet, möte på kvällen, födelsedagskalas, lönesamtal, Tilda ska eventuellt börja på dans och så vidare. Puh. Vi hinner absolut inte med att hela familjen insjuknar.

Hörs en annan dag, nu lite lugnt innan småtjejerna ska vakna efter middagsluren!

Tack 2010

Jo, visst har vi haft ett fint år! Vid tillfälle ska jag summera lite. Hinner inte nu. Ska handla lite till kvällen. Gott nytt år till er alla från mig o hela familjen. Vi ses 2011 igen!

Nu är det jul igen!

December försvann av bara farten. Nu är det dan före dan före dopparedagen och i morgon är jag, C och de två stora barnen lediga.

Vad har hänt under dessa veckor?

Jobb och aktiviteter.
Mycket på jobbet och full fart på helgerna. Hockey och innebandy för Kalle, ridning för Tilda. Tjejerna är full av förväntan när helgen kommer och frågar "vad ska vi göra nu då?", "kanske åka till hästarna", "kanske åka till stan", "jag tyckte att du pratade om bussen", "leksaksaffären" och så vidare...

Julfint
Huset är pyntat med julgran och tomtar och belysning i fönster och vrår. En del julblommor finns också. Jag skulle gärna köpa fler men nu är det över 20 grader kallt så jag vet inte hur blommorna ska överleva det.

- Julmarknad
Med besök hos Tomten och ponnyridning - succe hos alla småungar i familjen.

Luciatåg
Hela familjen upp ottan till förskolan - Alice var sjuk och grät och fick gå hem. Klara tyckte det var toppenroligt och viftade med ljuset mot mig. "Jag tändade på dig", sa hon sen. Tjejerna var utklädda till "pekkekakegummor".

Julshow i stallet
Underbart att se alla fina hästar och alla konster. Tilda var salig och tjejerna överlyckliga när de fick rida efteråt. Två gånger för säkerhets skull.

Julavslutning
I kyrkan med julspel. Det var Tildas klass som gjorde julspelet och det var helt fantastiskt. Så fin sång och spel och musik. Det är verkligen stämningsfyllt att få sitta en stund i kyrkan och bara lyssna och njuta!

Julklappsinköp
Runt, runt och kassar och oinslagna paket. Barnen har pysslat lite. Jag vill så gärna att de också känner att de ger. Nu är det bara Klaras tur att slå in sina saker. Alice fick göra fina paket en dag när hon var hemma.

Sjukdomar
Kalle hade kräksjuka för några veckor sen. Fick det hos mormor mitt under pepparkaksbaket. Han fick sova kvar där. Och faktiskt - fick ingen annan kräket. Han hade i och för sig ätit väldigt mycket pepparkaksdeg... Alice och Klara har haft hosta, feber och så där. En del vab med andra ord.


- Snö och kyla
Ja, det är bara förnamnet. Nu är det så vintrigt det kan bli. Kall ända in i märgen.

-Hantverkare
Danne C och gänget har byggt Tildas rum i källaren. Det blev jättebra och nu ska vi försöka flytta in på jullovet.

Ja, det händer mycket och jag har varit dålig på att skriva. Prioriterat bort får jag tyvärr erkänna. Den som lider mest av det är jag själv. När jag någon gång vill läsa om december 2010 så blir det inte mycket information.

Nu ska jag ge mig hemåt. Kanske försöka köpa några stackars blommor på vägen. Nu är vi lediga till nästa onsdag. Då jobbar vi två dagar innan nyårshelgen.

En riktigt, riktigt God Jul önskar jag!

Till sist: Några bilder tagna under december. Inför årets julkort faktiskt!

Hela glada syskonligan på en och samma bild. Det gäller att smida medans järnet är varmt - eller vad det nu heter...

Alice-Brallis är sig lik. Tokunge som hon är!

Kalle-sötnos har blivit en stor kille! Snygging där...

Finaste Klarisen försöker förklara något när vi ska ta kortet. En riktig babbelmaja.

Jodå, visst ska linslusen vara med på bild. Åhh, vad pinsamt. Okej, men ta inte den bilden. Ha, det gjorde jag ändå! "Pip-sur-envis-gnäll-underbara-vackra-unge-Tilda"

Också har vi hela familjen samlad. Pappa springer allt vad han kan innan kameran knäpper av. Mamma leeer för kung och fosterland. Här är vi så klart alltid glada! Eller hur ungar?

3 december

Nu har tiden stuckit iväg så där igen. Länge sen jag skrev. Tråkigt. Då glöms halva november liksom bort. En sak som är kvar som en påminnelse är SNÖN. Den kom sist jag skrev och den ligger kvar. Och det är mycket snö. Riktig vinter har vi. Idag är det bara omkring sex grader minus. Tidigare i veckan hade vi 20 minus. Helt otroligt. Men vi har bylsat på och anpassat oss.

Vad händer annars. Jo, i huset är det nu advent. I söndags tändes första ljuset och Chrille premiärbakade lussekatter. Tyvärr blev Kalle så uppspelt att jästen blev för varm och det hela höll på att sluta i soppåsen. Men efter gräddning så var de i alla fall ätbara!

Vi har premiäreldat i vår kamin i källaren. Har bott här snart tre år men aldrig tänt på. Nu är det gjort och oj vad det blev osigt. Luktade minst som eldstaden för korvgrillning på friluftsdagarna. Jag gav upp direkt och sa att vi skulle ha ett blockljus där som prydnad i stället. Men så blev det kallare och kallare ute och hela huset blev iskallt. Så nu har vi eldat några gånger och det har blivit bättre. Förutom igår då Chrille råkade elda med ved som inte var helt torr...

Vi ska få två småkusiner till familjen i vår. Det är mina syskon som väntar sina andra barn och nu visar det sig att bägge familjer ska få varsin son. Med tre dagars mellanrum! Det blir väldigt spännande. Och Alice och Klara ska få små bebiskusiner. Kalle och Tilda är nog ännu mätta på sina småsystrars bebistid. Men det blir så klart intressant när småpojkarna väl är här!

Nu är det fredag och mörkret har redan lagt sig. Jag är hemma och C är och hämtar Kalle. Tilda gick hem med en kompis och min mamma ska hämta småtjejerna. Gissa om de är lyckliga!

På måndag ska vi få besök av en snickare som ska snickra en vägg i källaren. Meningen är att Tilda ska få ett rum därnere och jag och C ska flytta in i hennes rum. Miljoner tankar om hur det blir bäst och så måste tiden finnas också. Jag och C har ritat och mätt var väggen ska sitta. Vill att Tilda ska få ett så stort rum som möjligt. Och det här gör vi liksom bara en gång.

Tvillinglivet då?
Jo, det händer så fantastiskt mycket och de är verkligen underbara. De har utvecklats hur mycket som helst och de leker och busar och tjafsar och retas. De sjunger för full hals och har full koll på varandra. Igår var Alice hemma från dagis för första gången den här terminen. Hon hade lite feber kvällen innan. Klara blev så upprörd.
- Jag är ossså suuk. Jag har blåsor i munnen. Jag har faktiskt feber, sa hon gång på gång.
Hon satt under bordet och sa att hon var risig som hennes syster.
Till slut fick vi packa en låda med lite bröd och ta med oss ut i parken till fåglarna. Då följe hon med.

Häromdagen berättade Klara att en pojke hade jagat henne på dagis. Han var dum sa hon.
Då kom Alice igång.
- Ja, han va jättedum. Aj, aj, han får inte göra så. Han får inte jaga min lillasyster. Jag måste ta hand om henne, sa Alice.
Jag fick nästan tårar i ögonen. Så sött och underbart att de ser om varandra när de är ensamma. Sen att hon kallade Klara för lillasyster är lite intressant. Men oftast säger de min syster och "vi är tvillingar". Allt som det finns två av är tvillingar i deras värld. Det kan handla om lika glassar, två knappar, två dockor, två bilar och så vidare. Men jag tycker att det är skönt att de har lite koll på att det finns något som heter tvillingar och att när de var bebisar så låg de i mammas mage på samma gång.

Dags att sluta. Ska fredagsstäda lite och sen åka till jobbet för middag och fest. Men jag tar bilen. Orkar inte komma hem sent och börja helgen trött. Tråkmåns - ja, det lär jag få höra. Fast det är det värt i morgon! Trevlig fredag.

Far är rar

Helgen som gick var riktigt bra. Lagom mycket att göra och jag och Chrille lyckades rensa förrådet rejält. Har så mycket saker där och det blev flera svängar till tippen. Men än är det absolut inte klart. Drömmen är mer rensning och ordning och reda på de saker som ska vara kvar. Vi har ju så många leksaker som inte ens har packats upp sen flytten. Saker som småtjejerna kan leka med nu. Saker som vi kanske annars köper i julklapp till dem. Det vore ju totalt meningslöst!

Och så var det fars dag igår. Lördagen var Christerdagen som vi firade med blommor och choklad. Och igår var det pappans dag.
Jag och Tilda var och shoppade efter stallet i lördags. Vi ville att alla barn skulle ha varsin present i handen. Och det lyckades vi med!

Här är hela barnaskaran:


Som den självklaraste sak i världen började Alice och Klara slita upp paketen. Hmmm, inte riktigt lärt sig hyfs vid presentöppning ännu.


Glad far i alla dar så blir mor för evigt rar!

Två små björnar

Våra små busbjörnar i trappan. Det är frihet på hög nivå att helt själva ta sig upp och ner mellan "uppe och nere" i huset. Efter att grinden monterades bort för några månader sen sticker nu Alice och Klara själva ned i källaren och leker häst eller med tågbanan eller åker rutschkana. Det känns bra. Lite mer space så att säga...

Annars så här en vecka senare: Tiden rullar iväg som en supersnabb snöboll... Ja, vi har ju fått försmak av snö och vinter här hemma. Varken jag eller min äkta hälft var lyckliga igår när det blåste, snöade och blev halt. Och så idag är det tö. Vatten och blött överallt och nu i kväll ska allt frysa på. Som en smäck. Vintertider är inte riktigt vår grej. Men jag kanske bör tillägga att barnen var överlyckliga och lekte ute i mörkret och skottade och gjorde snöbollar. Alltid något.

För en vecka sen låg min kära vän i värkar och några timmar efter att jag skrivit så fick hon en fin, perfekt liten bebisflicka. Grattis, grattis. Helt underbart. Flickan är ännu namnlös - tror jag. För det är inte lätt det där med namn. Hissnande när man tänker på att man ger en människa ett namn - för hela livet. Inte svårt att vissa drabbas av beslutsångest. (Alice var namnlös en vecka efter nedkomst, hon låg där namnlös med syster Klara brevid sig. Det var barnmorskorna på BB som fick nog och sa att de kan inte säga Klara och bebis nr. 2).Ebba, Alice, Ebba, Alice - ja, det blev Alice!

För övrigt så rullar det välbekanta ekorrhjulet på i en fruktansvärt hög fart. Jag och C sitter som klistrade och kommer inte ur. Förra veckan fick vi höstens första vab-dagar. Det var Klara som fick lite feber och höstblåsor i munnen. Ack vilket humör hon bjöd på. Och ack vad trötta och slut vi var när helgen och storfamiljslivet tog vid. Det behövs inte mycket för att få föräldrarna ur balans.

Jobbet bjuder på mer jobb än någonsin. Ungarnas aktiviteter blir fler och fler. I husets behövs vissa insatser. Vissa nödvändiga, vissa bara för trivselns skull. Men, en sak i taget och vi får ta det nödvändigaste först. Tillexempel att laga taket över källartrappan så att inte snövatten läcker in, fixa elementen i alla rum så att inte några av oss dör av köldchock, se till att alla barn har reserv-vantar i dessa snö/slasktider och tillexempel att betala alla skolkort som har legat i köket över en månad...

November känns lika intensiv som maj gör på våren. Konstigt - så har jag aldrig upplevt det förut. Kanske en insikt rikare. På återseende!

Efter långhelg kommer vardag

Och det tycker jag är riktigt skönt! Det är intensivt med tre dagar ihop - mitt i mörkret och alla aktiviteter. Sex personer är många. Jag inser mer och mer att det är så många individer, viljor, känslor, humör att ta hänsyn till. Puh, hoppas, hoppas jag utvecklar ett större tålamod och en förmåga att slå bort den blixtrande ilskan när allt kaosar ihop sig och blir rörigt och jobbigt.

Var och en så mår alla i familjen jättebra. Tilda är strålandes lycklig på sin skötarkurs i stallet. Kalle har fullt upp med alla kompisar, kalas, hockey och innebandy och idag fick han gå på fritids med alla stora barn. Alice och Klara är förkylda men fulla av idéer och påhittiga med lekar och bus.

Igår var jag med småtjejerna i stallet och det var spännande. Oj, vad de tjattrade. En häst hade gjort sig illa i pannan, en annan var smutsig, en tredje visade tänderna.
- varför då, varför gör den så, vad heter den, frågor, frågor, frågor - som kräver svar.

Nu ska jag träffa mina kära vänner och äte middag. Mysigt och kul att ses. Men aj,aj,aj. Min äldsta vän ringde för en stund sen. Hon väntar sitt andra barn, beräknat om drygt två veckor. Men igår hade värkarna börjat och hon var riktigt trött. Jag mer eller mindre tvingade henne att åka till sjukhuset. Vilken nytta har hon av att gå hemma och vanka och ha ont och varken veta in eller ut. Dessutom har de en liten son att placera ut om förlossningen drar igång i natt. Nej, hoppas hon har åkt nu så får de se om det är dags.
Jag tänker på dig nu!!! Styrka, styrka.