fredag 31 december 2010
Tack 2010
Jo, visst har vi haft ett fint år! Vid tillfälle ska jag summera lite. Hinner inte nu. Ska handla lite till kvällen. Gott nytt år till er alla från mig o hela familjen. Vi ses 2011 igen!
onsdag 22 december 2010
Nu är det jul igen!
December försvann av bara farten. Nu är det dan före dan före dopparedagen och i morgon är jag, C och de två stora barnen lediga.
Vad har hänt under dessa veckor?
Jobb och aktiviteter.
Mycket på jobbet och full fart på helgerna. Hockey och innebandy för Kalle, ridning för Tilda. Tjejerna är full av förväntan när helgen kommer och frågar "vad ska vi göra nu då?", "kanske åka till hästarna", "kanske åka till stan", "jag tyckte att du pratade om bussen", "leksaksaffären" och så vidare...
Julfint
Huset är pyntat med julgran och tomtar och belysning i fönster och vrår. En del julblommor finns också. Jag skulle gärna köpa fler men nu är det över 20 grader kallt så jag vet inte hur blommorna ska överleva det.
- Julmarknad
Med besök hos Tomten och ponnyridning - succe hos alla småungar i familjen.
Luciatåg
Hela familjen upp ottan till förskolan - Alice var sjuk och grät och fick gå hem. Klara tyckte det var toppenroligt och viftade med ljuset mot mig. "Jag tändade på dig", sa hon sen. Tjejerna var utklädda till "pekkekakegummor".
Julshow i stallet
Underbart att se alla fina hästar och alla konster. Tilda var salig och tjejerna överlyckliga när de fick rida efteråt. Två gånger för säkerhets skull.
Julavslutning
I kyrkan med julspel. Det var Tildas klass som gjorde julspelet och det var helt fantastiskt. Så fin sång och spel och musik. Det är verkligen stämningsfyllt att få sitta en stund i kyrkan och bara lyssna och njuta!
Julklappsinköp
Runt, runt och kassar och oinslagna paket. Barnen har pysslat lite. Jag vill så gärna att de också känner att de ger. Nu är det bara Klaras tur att slå in sina saker. Alice fick göra fina paket en dag när hon var hemma.
Sjukdomar
Kalle hade kräksjuka för några veckor sen. Fick det hos mormor mitt under pepparkaksbaket. Han fick sova kvar där. Och faktiskt - fick ingen annan kräket. Han hade i och för sig ätit väldigt mycket pepparkaksdeg... Alice och Klara har haft hosta, feber och så där. En del vab med andra ord.
- Snö och kyla
Ja, det är bara förnamnet. Nu är det så vintrigt det kan bli. Kall ända in i märgen.
-Hantverkare
Danne C och gänget har byggt Tildas rum i källaren. Det blev jättebra och nu ska vi försöka flytta in på jullovet.
Ja, det händer mycket och jag har varit dålig på att skriva. Prioriterat bort får jag tyvärr erkänna. Den som lider mest av det är jag själv. När jag någon gång vill läsa om december 2010 så blir det inte mycket information.
Nu ska jag ge mig hemåt. Kanske försöka köpa några stackars blommor på vägen. Nu är vi lediga till nästa onsdag. Då jobbar vi två dagar innan nyårshelgen.
En riktigt, riktigt God Jul önskar jag!
Till sist: Några bilder tagna under december. Inför årets julkort faktiskt!
Hela glada syskonligan på en och samma bild. Det gäller att smida medans järnet är varmt - eller vad det nu heter...
Alice-Brallis är sig lik. Tokunge som hon är!
Kalle-sötnos har blivit en stor kille! Snygging där...
Finaste Klarisen försöker förklara något när vi ska ta kortet. En riktig babbelmaja.
Jodå, visst ska linslusen vara med på bild. Åhh, vad pinsamt. Okej, men ta inte den bilden. Ha, det gjorde jag ändå! "Pip-sur-envis-gnäll-underbara-vackra-unge-Tilda"
Också har vi hela familjen samlad. Pappa springer allt vad han kan innan kameran knäpper av. Mamma leeer för kung och fosterland. Här är vi så klart alltid glada! Eller hur ungar?
Vad har hänt under dessa veckor?
Jobb och aktiviteter.
Mycket på jobbet och full fart på helgerna. Hockey och innebandy för Kalle, ridning för Tilda. Tjejerna är full av förväntan när helgen kommer och frågar "vad ska vi göra nu då?", "kanske åka till hästarna", "kanske åka till stan", "jag tyckte att du pratade om bussen", "leksaksaffären" och så vidare...
Julfint
Huset är pyntat med julgran och tomtar och belysning i fönster och vrår. En del julblommor finns också. Jag skulle gärna köpa fler men nu är det över 20 grader kallt så jag vet inte hur blommorna ska överleva det.
- Julmarknad
Med besök hos Tomten och ponnyridning - succe hos alla småungar i familjen.
Luciatåg
Hela familjen upp ottan till förskolan - Alice var sjuk och grät och fick gå hem. Klara tyckte det var toppenroligt och viftade med ljuset mot mig. "Jag tändade på dig", sa hon sen. Tjejerna var utklädda till "pekkekakegummor".
Julshow i stallet
Underbart att se alla fina hästar och alla konster. Tilda var salig och tjejerna överlyckliga när de fick rida efteråt. Två gånger för säkerhets skull.
Julavslutning
I kyrkan med julspel. Det var Tildas klass som gjorde julspelet och det var helt fantastiskt. Så fin sång och spel och musik. Det är verkligen stämningsfyllt att få sitta en stund i kyrkan och bara lyssna och njuta!
Julklappsinköp
Runt, runt och kassar och oinslagna paket. Barnen har pysslat lite. Jag vill så gärna att de också känner att de ger. Nu är det bara Klaras tur att slå in sina saker. Alice fick göra fina paket en dag när hon var hemma.
Sjukdomar
Kalle hade kräksjuka för några veckor sen. Fick det hos mormor mitt under pepparkaksbaket. Han fick sova kvar där. Och faktiskt - fick ingen annan kräket. Han hade i och för sig ätit väldigt mycket pepparkaksdeg... Alice och Klara har haft hosta, feber och så där. En del vab med andra ord.
- Snö och kyla
Ja, det är bara förnamnet. Nu är det så vintrigt det kan bli. Kall ända in i märgen.
-Hantverkare
Danne C och gänget har byggt Tildas rum i källaren. Det blev jättebra och nu ska vi försöka flytta in på jullovet.
Ja, det händer mycket och jag har varit dålig på att skriva. Prioriterat bort får jag tyvärr erkänna. Den som lider mest av det är jag själv. När jag någon gång vill läsa om december 2010 så blir det inte mycket information.
Nu ska jag ge mig hemåt. Kanske försöka köpa några stackars blommor på vägen. Nu är vi lediga till nästa onsdag. Då jobbar vi två dagar innan nyårshelgen.
En riktigt, riktigt God Jul önskar jag!
Till sist: Några bilder tagna under december. Inför årets julkort faktiskt!
Hela glada syskonligan på en och samma bild. Det gäller att smida medans järnet är varmt - eller vad det nu heter...
Alice-Brallis är sig lik. Tokunge som hon är!
Kalle-sötnos har blivit en stor kille! Snygging där...
Finaste Klarisen försöker förklara något när vi ska ta kortet. En riktig babbelmaja.
Jodå, visst ska linslusen vara med på bild. Åhh, vad pinsamt. Okej, men ta inte den bilden. Ha, det gjorde jag ändå! "Pip-sur-envis-gnäll-underbara-vackra-unge-Tilda"
Också har vi hela familjen samlad. Pappa springer allt vad han kan innan kameran knäpper av. Mamma leeer för kung och fosterland. Här är vi så klart alltid glada! Eller hur ungar?
fredag 3 december 2010
3 december
Nu har tiden stuckit iväg så där igen. Länge sen jag skrev. Tråkigt. Då glöms halva november liksom bort. En sak som är kvar som en påminnelse är SNÖN. Den kom sist jag skrev och den ligger kvar. Och det är mycket snö. Riktig vinter har vi. Idag är det bara omkring sex grader minus. Tidigare i veckan hade vi 20 minus. Helt otroligt. Men vi har bylsat på och anpassat oss.
Vad händer annars. Jo, i huset är det nu advent. I söndags tändes första ljuset och Chrille premiärbakade lussekatter. Tyvärr blev Kalle så uppspelt att jästen blev för varm och det hela höll på att sluta i soppåsen. Men efter gräddning så var de i alla fall ätbara!
Vi har premiäreldat i vår kamin i källaren. Har bott här snart tre år men aldrig tänt på. Nu är det gjort och oj vad det blev osigt. Luktade minst som eldstaden för korvgrillning på friluftsdagarna. Jag gav upp direkt och sa att vi skulle ha ett blockljus där som prydnad i stället. Men så blev det kallare och kallare ute och hela huset blev iskallt. Så nu har vi eldat några gånger och det har blivit bättre. Förutom igår då Chrille råkade elda med ved som inte var helt torr...
Vi ska få två småkusiner till familjen i vår. Det är mina syskon som väntar sina andra barn och nu visar det sig att bägge familjer ska få varsin son. Med tre dagars mellanrum! Det blir väldigt spännande. Och Alice och Klara ska få små bebiskusiner. Kalle och Tilda är nog ännu mätta på sina småsystrars bebistid. Men det blir så klart intressant när småpojkarna väl är här!
Nu är det fredag och mörkret har redan lagt sig. Jag är hemma och C är och hämtar Kalle. Tilda gick hem med en kompis och min mamma ska hämta småtjejerna. Gissa om de är lyckliga!
På måndag ska vi få besök av en snickare som ska snickra en vägg i källaren. Meningen är att Tilda ska få ett rum därnere och jag och C ska flytta in i hennes rum. Miljoner tankar om hur det blir bäst och så måste tiden finnas också. Jag och C har ritat och mätt var väggen ska sitta. Vill att Tilda ska få ett så stort rum som möjligt. Och det här gör vi liksom bara en gång.
Tvillinglivet då?
Jo, det händer så fantastiskt mycket och de är verkligen underbara. De har utvecklats hur mycket som helst och de leker och busar och tjafsar och retas. De sjunger för full hals och har full koll på varandra. Igår var Alice hemma från dagis för första gången den här terminen. Hon hade lite feber kvällen innan. Klara blev så upprörd.
- Jag är ossså suuk. Jag har blåsor i munnen. Jag har faktiskt feber, sa hon gång på gång.
Hon satt under bordet och sa att hon var risig som hennes syster.
Till slut fick vi packa en låda med lite bröd och ta med oss ut i parken till fåglarna. Då följe hon med.
Häromdagen berättade Klara att en pojke hade jagat henne på dagis. Han var dum sa hon.
Då kom Alice igång.
- Ja, han va jättedum. Aj, aj, han får inte göra så. Han får inte jaga min lillasyster. Jag måste ta hand om henne, sa Alice.
Jag fick nästan tårar i ögonen. Så sött och underbart att de ser om varandra när de är ensamma. Sen att hon kallade Klara för lillasyster är lite intressant. Men oftast säger de min syster och "vi är tvillingar". Allt som det finns två av är tvillingar i deras värld. Det kan handla om lika glassar, två knappar, två dockor, två bilar och så vidare. Men jag tycker att det är skönt att de har lite koll på att det finns något som heter tvillingar och att när de var bebisar så låg de i mammas mage på samma gång.
Dags att sluta. Ska fredagsstäda lite och sen åka till jobbet för middag och fest. Men jag tar bilen. Orkar inte komma hem sent och börja helgen trött. Tråkmåns - ja, det lär jag få höra. Fast det är det värt i morgon! Trevlig fredag.
Vad händer annars. Jo, i huset är det nu advent. I söndags tändes första ljuset och Chrille premiärbakade lussekatter. Tyvärr blev Kalle så uppspelt att jästen blev för varm och det hela höll på att sluta i soppåsen. Men efter gräddning så var de i alla fall ätbara!
Vi har premiäreldat i vår kamin i källaren. Har bott här snart tre år men aldrig tänt på. Nu är det gjort och oj vad det blev osigt. Luktade minst som eldstaden för korvgrillning på friluftsdagarna. Jag gav upp direkt och sa att vi skulle ha ett blockljus där som prydnad i stället. Men så blev det kallare och kallare ute och hela huset blev iskallt. Så nu har vi eldat några gånger och det har blivit bättre. Förutom igår då Chrille råkade elda med ved som inte var helt torr...
Vi ska få två småkusiner till familjen i vår. Det är mina syskon som väntar sina andra barn och nu visar det sig att bägge familjer ska få varsin son. Med tre dagars mellanrum! Det blir väldigt spännande. Och Alice och Klara ska få små bebiskusiner. Kalle och Tilda är nog ännu mätta på sina småsystrars bebistid. Men det blir så klart intressant när småpojkarna väl är här!
Nu är det fredag och mörkret har redan lagt sig. Jag är hemma och C är och hämtar Kalle. Tilda gick hem med en kompis och min mamma ska hämta småtjejerna. Gissa om de är lyckliga!
På måndag ska vi få besök av en snickare som ska snickra en vägg i källaren. Meningen är att Tilda ska få ett rum därnere och jag och C ska flytta in i hennes rum. Miljoner tankar om hur det blir bäst och så måste tiden finnas också. Jag och C har ritat och mätt var väggen ska sitta. Vill att Tilda ska få ett så stort rum som möjligt. Och det här gör vi liksom bara en gång.
Tvillinglivet då?
Jo, det händer så fantastiskt mycket och de är verkligen underbara. De har utvecklats hur mycket som helst och de leker och busar och tjafsar och retas. De sjunger för full hals och har full koll på varandra. Igår var Alice hemma från dagis för första gången den här terminen. Hon hade lite feber kvällen innan. Klara blev så upprörd.
- Jag är ossså suuk. Jag har blåsor i munnen. Jag har faktiskt feber, sa hon gång på gång.
Hon satt under bordet och sa att hon var risig som hennes syster.
Till slut fick vi packa en låda med lite bröd och ta med oss ut i parken till fåglarna. Då följe hon med.
Häromdagen berättade Klara att en pojke hade jagat henne på dagis. Han var dum sa hon.
Då kom Alice igång.
- Ja, han va jättedum. Aj, aj, han får inte göra så. Han får inte jaga min lillasyster. Jag måste ta hand om henne, sa Alice.
Jag fick nästan tårar i ögonen. Så sött och underbart att de ser om varandra när de är ensamma. Sen att hon kallade Klara för lillasyster är lite intressant. Men oftast säger de min syster och "vi är tvillingar". Allt som det finns två av är tvillingar i deras värld. Det kan handla om lika glassar, två knappar, två dockor, två bilar och så vidare. Men jag tycker att det är skönt att de har lite koll på att det finns något som heter tvillingar och att när de var bebisar så låg de i mammas mage på samma gång.
Dags att sluta. Ska fredagsstäda lite och sen åka till jobbet för middag och fest. Men jag tar bilen. Orkar inte komma hem sent och börja helgen trött. Tråkmåns - ja, det lär jag få höra. Fast det är det värt i morgon! Trevlig fredag.
måndag 15 november 2010
Far är rar
Helgen som gick var riktigt bra. Lagom mycket att göra och jag och Chrille lyckades rensa förrådet rejält. Har så mycket saker där och det blev flera svängar till tippen. Men än är det absolut inte klart. Drömmen är mer rensning och ordning och reda på de saker som ska vara kvar. Vi har ju så många leksaker som inte ens har packats upp sen flytten. Saker som småtjejerna kan leka med nu. Saker som vi kanske annars köper i julklapp till dem. Det vore ju totalt meningslöst!
Och så var det fars dag igår. Lördagen var Christerdagen som vi firade med blommor och choklad. Och igår var det pappans dag.
Jag och Tilda var och shoppade efter stallet i lördags. Vi ville att alla barn skulle ha varsin present i handen. Och det lyckades vi med!
Här är hela barnaskaran:
Som den självklaraste sak i världen började Alice och Klara slita upp paketen. Hmmm, inte riktigt lärt sig hyfs vid presentöppning ännu.
Glad far i alla dar så blir mor för evigt rar!
Och så var det fars dag igår. Lördagen var Christerdagen som vi firade med blommor och choklad. Och igår var det pappans dag.
Jag och Tilda var och shoppade efter stallet i lördags. Vi ville att alla barn skulle ha varsin present i handen. Och det lyckades vi med!
Här är hela barnaskaran:
Som den självklaraste sak i världen började Alice och Klara slita upp paketen. Hmmm, inte riktigt lärt sig hyfs vid presentöppning ännu.
Glad far i alla dar så blir mor för evigt rar!
onsdag 10 november 2010
Två små björnar
Våra små busbjörnar i trappan. Det är frihet på hög nivå att helt själva ta sig upp och ner mellan "uppe och nere" i huset. Efter att grinden monterades bort för några månader sen sticker nu Alice och Klara själva ned i källaren och leker häst eller med tågbanan eller åker rutschkana. Det känns bra. Lite mer space så att säga...
Annars så här en vecka senare: Tiden rullar iväg som en supersnabb snöboll... Ja, vi har ju fått försmak av snö och vinter här hemma. Varken jag eller min äkta hälft var lyckliga igår när det blåste, snöade och blev halt. Och så idag är det tö. Vatten och blött överallt och nu i kväll ska allt frysa på. Som en smäck. Vintertider är inte riktigt vår grej. Men jag kanske bör tillägga att barnen var överlyckliga och lekte ute i mörkret och skottade och gjorde snöbollar. Alltid något.
För en vecka sen låg min kära vän i värkar och några timmar efter att jag skrivit så fick hon en fin, perfekt liten bebisflicka. Grattis, grattis. Helt underbart. Flickan är ännu namnlös - tror jag. För det är inte lätt det där med namn. Hissnande när man tänker på att man ger en människa ett namn - för hela livet. Inte svårt att vissa drabbas av beslutsångest. (Alice var namnlös en vecka efter nedkomst, hon låg där namnlös med syster Klara brevid sig. Det var barnmorskorna på BB som fick nog och sa att de kan inte säga Klara och bebis nr. 2).Ebba, Alice, Ebba, Alice - ja, det blev Alice!
För övrigt så rullar det välbekanta ekorrhjulet på i en fruktansvärt hög fart. Jag och C sitter som klistrade och kommer inte ur. Förra veckan fick vi höstens första vab-dagar. Det var Klara som fick lite feber och höstblåsor i munnen. Ack vilket humör hon bjöd på. Och ack vad trötta och slut vi var när helgen och storfamiljslivet tog vid. Det behövs inte mycket för att få föräldrarna ur balans.
Jobbet bjuder på mer jobb än någonsin. Ungarnas aktiviteter blir fler och fler. I husets behövs vissa insatser. Vissa nödvändiga, vissa bara för trivselns skull. Men, en sak i taget och vi får ta det nödvändigaste först. Tillexempel att laga taket över källartrappan så att inte snövatten läcker in, fixa elementen i alla rum så att inte några av oss dör av köldchock, se till att alla barn har reserv-vantar i dessa snö/slasktider och tillexempel att betala alla skolkort som har legat i köket över en månad...
November känns lika intensiv som maj gör på våren. Konstigt - så har jag aldrig upplevt det förut. Kanske en insikt rikare. På återseende!
tisdag 2 november 2010
Efter långhelg kommer vardag
Och det tycker jag är riktigt skönt! Det är intensivt med tre dagar ihop - mitt i mörkret och alla aktiviteter. Sex personer är många. Jag inser mer och mer att det är så många individer, viljor, känslor, humör att ta hänsyn till. Puh, hoppas, hoppas jag utvecklar ett större tålamod och en förmåga att slå bort den blixtrande ilskan när allt kaosar ihop sig och blir rörigt och jobbigt.
Var och en så mår alla i familjen jättebra. Tilda är strålandes lycklig på sin skötarkurs i stallet. Kalle har fullt upp med alla kompisar, kalas, hockey och innebandy och idag fick han gå på fritids med alla stora barn. Alice och Klara är förkylda men fulla av idéer och påhittiga med lekar och bus.
Igår var jag med småtjejerna i stallet och det var spännande. Oj, vad de tjattrade. En häst hade gjort sig illa i pannan, en annan var smutsig, en tredje visade tänderna.
- varför då, varför gör den så, vad heter den, frågor, frågor, frågor - som kräver svar.
Nu ska jag träffa mina kära vänner och äte middag. Mysigt och kul att ses. Men aj,aj,aj. Min äldsta vän ringde för en stund sen. Hon väntar sitt andra barn, beräknat om drygt två veckor. Men igår hade värkarna börjat och hon var riktigt trött. Jag mer eller mindre tvingade henne att åka till sjukhuset. Vilken nytta har hon av att gå hemma och vanka och ha ont och varken veta in eller ut. Dessutom har de en liten son att placera ut om förlossningen drar igång i natt. Nej, hoppas hon har åkt nu så får de se om det är dags.
Jag tänker på dig nu!!! Styrka, styrka.
Var och en så mår alla i familjen jättebra. Tilda är strålandes lycklig på sin skötarkurs i stallet. Kalle har fullt upp med alla kompisar, kalas, hockey och innebandy och idag fick han gå på fritids med alla stora barn. Alice och Klara är förkylda men fulla av idéer och påhittiga med lekar och bus.
Igår var jag med småtjejerna i stallet och det var spännande. Oj, vad de tjattrade. En häst hade gjort sig illa i pannan, en annan var smutsig, en tredje visade tänderna.
- varför då, varför gör den så, vad heter den, frågor, frågor, frågor - som kräver svar.
Nu ska jag träffa mina kära vänner och äte middag. Mysigt och kul att ses. Men aj,aj,aj. Min äldsta vän ringde för en stund sen. Hon väntar sitt andra barn, beräknat om drygt två veckor. Men igår hade värkarna börjat och hon var riktigt trött. Jag mer eller mindre tvingade henne att åka till sjukhuset. Vilken nytta har hon av att gå hemma och vanka och ha ont och varken veta in eller ut. Dessutom har de en liten son att placera ut om förlossningen drar igång i natt. Nej, hoppas hon har åkt nu så får de se om det är dags.
Jag tänker på dig nu!!! Styrka, styrka.
torsdag 28 oktober 2010
En vecka senare...
Nu är det torsdag igen och veckan närmar sig sitt slut. Jag har klarat av en förkylning den här veckan. Annars helt okej. Barn och vuxna har haft sitt hela veckan och nu väntar lördag, söndag och måndag tillsammans.
Tilda ska gå på skötarkurs i stallet på måndag och tisdag och Kalle får gå till fritids på tisdag. Det är ju höstlov nästa vecka.
Tjatter och tjafs
Våra små tjejer växer och gror. Vi hade samtal med förskolan i måndags. Först ut var Alice. Om två veckor är det utvecklingssamtal om Klara. Alice trivs och gillar förskolan. Älskar att sjunga och pyssla. Leker med de flesta barnen, men även ensam. Av och till flyger djävulen i henne och hon springer förbi och knuffar omkull syrran. Ibland sitter de och tjattrar och babblar och retas med varann. Fröken Ann sa att hon hör både mina och Chrilles kommentarer och fröknarnas kommentarer i deras samtal.
Dagens tvillingkommentar:
Idag var Klara riktigt rolig. Hon ville att jag skulle hjälpa henne att bära upp bilgaraget från källaren.
- Maaama, kom nu då. Hjälp mig. Kooom nu, sa hon och halvlåg uttråkad i trappan.
- Jag kommer snart. Vad ska jag göra?, frågade jag när jag plockade undan frukosten i köket.
- Men koom nu då.
- Ja, vad ska jag göra.
- Men mamma, tänk lite, svarade hon.
Tänk lite. Vad fick hon det ifrån??
Helgens tvillingbus:
I lördags var tjejerna ute i trädgården och jag fixade klart allt innomhus. Alice hängde utanför ytterdörren och pratade.
- Nu går du inte in med skor, då blir det smutsigt, sa jag till henne.
- Nej, inte gå in, jag stannar här. För då blir det smutsigt, tjattrade hon tillbaka.
Efter en paus sa hon lite förstrött:
- Jag har låst in Klara.
- Va, vad säger du, har du låst in Klara, ropade jag.
- Ja, jag har låst in Klara i förådet.
Snabbt sprang jag ut till förrådet. Därinne stod Klara helt stilla brevid trehjulingen.
- Men lilla älsklingen, är du här, sa jag.
- Mamma kommer snart, svarade hon.
Puh, hon blev inte rädd som tur var. Men bussyrran hade verkligen hittat på ett hyss. För han Emil, han ger mycket influenser just nu...
Trevlig helg om vi inte hörs innan. Och tyvärr kommer vintertiden. Jag gillar inte när mörkret kommer tidigare på dagen. Men fort in i mörkret så kanske vi fort kommer ut från det.
Tilda ska gå på skötarkurs i stallet på måndag och tisdag och Kalle får gå till fritids på tisdag. Det är ju höstlov nästa vecka.
Tjatter och tjafs
Våra små tjejer växer och gror. Vi hade samtal med förskolan i måndags. Först ut var Alice. Om två veckor är det utvecklingssamtal om Klara. Alice trivs och gillar förskolan. Älskar att sjunga och pyssla. Leker med de flesta barnen, men även ensam. Av och till flyger djävulen i henne och hon springer förbi och knuffar omkull syrran. Ibland sitter de och tjattrar och babblar och retas med varann. Fröken Ann sa att hon hör både mina och Chrilles kommentarer och fröknarnas kommentarer i deras samtal.
Dagens tvillingkommentar:
Idag var Klara riktigt rolig. Hon ville att jag skulle hjälpa henne att bära upp bilgaraget från källaren.
- Maaama, kom nu då. Hjälp mig. Kooom nu, sa hon och halvlåg uttråkad i trappan.
- Jag kommer snart. Vad ska jag göra?, frågade jag när jag plockade undan frukosten i köket.
- Men koom nu då.
- Ja, vad ska jag göra.
- Men mamma, tänk lite, svarade hon.
Tänk lite. Vad fick hon det ifrån??
Helgens tvillingbus:
I lördags var tjejerna ute i trädgården och jag fixade klart allt innomhus. Alice hängde utanför ytterdörren och pratade.
- Nu går du inte in med skor, då blir det smutsigt, sa jag till henne.
- Nej, inte gå in, jag stannar här. För då blir det smutsigt, tjattrade hon tillbaka.
Efter en paus sa hon lite förstrött:
- Jag har låst in Klara.
- Va, vad säger du, har du låst in Klara, ropade jag.
- Ja, jag har låst in Klara i förådet.
Snabbt sprang jag ut till förrådet. Därinne stod Klara helt stilla brevid trehjulingen.
- Men lilla älsklingen, är du här, sa jag.
- Mamma kommer snart, svarade hon.
Puh, hon blev inte rädd som tur var. Men bussyrran hade verkligen hittat på ett hyss. För han Emil, han ger mycket influenser just nu...
Trevlig helg om vi inte hörs innan. Och tyvärr kommer vintertiden. Jag gillar inte när mörkret kommer tidigare på dagen. Men fort in i mörkret så kanske vi fort kommer ut från det.
torsdag 21 oktober 2010
Lilla Kalle och Tilda för några år sen...
Häromdagen frågade jag Tilda vad som är absolut roligast med familjen. Hon fick tänka ganska länge. Men till slut sa hon att det är mysigt när vi äter ihop och alla är lugna och så är det mysigt när alla är i källaren och leker.
- Vad är roligt om inte Alice o Klara är vakna,frågade jag (eftersom att småsystrarnas närvaro ofta styr val av lekar och diskussioner)
- Jaha, du menar när de sover. Men då är ju allt som vanligt igen, svarade hon snabbt.
Hmm, hur ska man tolka det. Tilda var 6,5 år när hon blev tvillingstorasyster, Kalle var 4 år. Kan de verkligen minnas hur det var innan och relatera till den tiden som den "normala"?
Hur som helst - det här väckte lite minnen hos mig och jag tänkte tillbaka hur vi hade det. På den tiden när vi var fyra i familjen. Innan vi fick våra ljuvliga, vackra, busiga tvillingflickor. När de stora barnen var små. När de stora barnen var i samma ålder som Alice och Klara är nu.
Jag letade lite bland gamla bilder och det blev total nostalgi! Här kommer några bilder:
Försök till julkort på småstjärnorna, Tilda 4,5 Kalle snart 2 år.
Sommarbarn, Tilda har fyllt fem år, Kalle är 2,5 - någon månad yngre än våra småtjejer idag.
Hösttider för våra små blåbär. Här på julmarknad.
Mamma och Tilda en sommardag
Mamma och Kalle på julmarknad. Puss på dig!
Hur man gör för att göra dottern hästtokig. "Det här förstår du, det här är en häst. En dag min flicka kommer du att få rida på en sån. Alldeles själv" Ja, jag får ta på mig skulden till att Tilda är hästtokig.
Och till sist... sådan far, sådan dotter!
- Vad är roligt om inte Alice o Klara är vakna,frågade jag (eftersom att småsystrarnas närvaro ofta styr val av lekar och diskussioner)
- Jaha, du menar när de sover. Men då är ju allt som vanligt igen, svarade hon snabbt.
Hmm, hur ska man tolka det. Tilda var 6,5 år när hon blev tvillingstorasyster, Kalle var 4 år. Kan de verkligen minnas hur det var innan och relatera till den tiden som den "normala"?
Hur som helst - det här väckte lite minnen hos mig och jag tänkte tillbaka hur vi hade det. På den tiden när vi var fyra i familjen. Innan vi fick våra ljuvliga, vackra, busiga tvillingflickor. När de stora barnen var små. När de stora barnen var i samma ålder som Alice och Klara är nu.
Jag letade lite bland gamla bilder och det blev total nostalgi! Här kommer några bilder:
Försök till julkort på småstjärnorna, Tilda 4,5 Kalle snart 2 år.
Sommarbarn, Tilda har fyllt fem år, Kalle är 2,5 - någon månad yngre än våra småtjejer idag.
Hösttider för våra små blåbär. Här på julmarknad.
Mamma och Tilda en sommardag
Mamma och Kalle på julmarknad. Puss på dig!
Hur man gör för att göra dottern hästtokig. "Det här förstår du, det här är en häst. En dag min flicka kommer du att få rida på en sån. Alldeles själv" Ja, jag får ta på mig skulden till att Tilda är hästtokig.
Och till sist... sådan far, sådan dotter!
tisdag 19 oktober 2010
"Nu är det mörkt"
Så säger tjejerna varje kväll. Den senaste veckan säger de så även på morgonen. För nu är det mörkt när familjen går upp. Tack och lov så ljusnar det ganska fort. Jag bävar inför vintertiden då mörkret lägger sig redan vid fyra. Det blir så korta dagar.
Veckan är igång för fullt. I morgon är det redan onsdag. Helgen som gick var helt okej. Fint väder och mycket utelek. Just nu, peppar, peppar, känns det som att tjejerna har kommit in i en lite lugnare fas. Det är som att de faktiskt börjar bli lite större. De leker mycket och det är verkligen riktiga lekar som gäller nu.
" Ja e Emil vem e du", frågar Klara.
" Eh, jag e också Emil. Eller nej, jag e Pippis pappa", svarar Alice.
Också kör de på ett tag. De älskar att gå ned i källaren och leka. De galopperar med hästarna, undersöker hästarna med doktorssaker, de hoppar och gör kullerbyttor på madrasserna, de gör kojor bakom fotöljerna. Ja, det är riktigt påhittiga. Faktiskt ser man nu vinsten med att ha en tvillingsyster. De har alltid en lekkamrat. Sen efter ett tag kommer de klampandes i trappan och berättar att någon har puttats eller tagit dockan eller hästen och så får vi medla.
De stora barnen brukar också leka med tjejerna. Men ofta hittar Kalle på en lek där det figurerar monster och spöken. Han bara kan inte låta bli att "krydda" leken lite. Häromdagen rotade han exempelvis fram halloweenmasken. Då liksom krymper tjejerna ihop och kommer upp och säger att de är livrädda. Men så kan de inte låta bli att leka igen. Och så där fortsätter det.
Tilda hittar på roliga hästlekar eller läser böcker eller leker kurragömma med småttingarna. Både hon och Kalle är så snälla och tålmodiga med småsystrarna. Men självklart finns det en gräns. Och då bara orkar de inte leka längre.
" Mamma, nu får faktiskt du leka med Alice och Klara. Jag är bara en storasyster. Jag behöver faktiskt inte jämt leka med dem. Jag har annat att göra", ropade Tilda häromdagen.
"Ja, kära du. Nu var det i och för sig du som ville leka och tog initiativet. Och för den delen har jag också en miljon annat att göra"... hade jag lust att svara. Eller så svarade jag så, jag minns faktiskt inte.
Dessutom... har jag ätit lunch med mina kära, kära vänner idag. Det var länge sen vi sågs och det var mysigt att bara sitta och prata. Ute öste regnet ned och där inne satt vi - vänner sen 25 år tillbaka. Så mycket har vi gått igenom tillsammans. Nu händer det saker för oss hela tiden - förr delade man allt - nu snurrar det för alla. Då är det skönt med en stund ibland när man hinner uppdatera sig, prata av sig och bara ses.
Nu - tisdagskväll med mina fem.
Veckan är igång för fullt. I morgon är det redan onsdag. Helgen som gick var helt okej. Fint väder och mycket utelek. Just nu, peppar, peppar, känns det som att tjejerna har kommit in i en lite lugnare fas. Det är som att de faktiskt börjar bli lite större. De leker mycket och det är verkligen riktiga lekar som gäller nu.
" Ja e Emil vem e du", frågar Klara.
" Eh, jag e också Emil. Eller nej, jag e Pippis pappa", svarar Alice.
Också kör de på ett tag. De älskar att gå ned i källaren och leka. De galopperar med hästarna, undersöker hästarna med doktorssaker, de hoppar och gör kullerbyttor på madrasserna, de gör kojor bakom fotöljerna. Ja, det är riktigt påhittiga. Faktiskt ser man nu vinsten med att ha en tvillingsyster. De har alltid en lekkamrat. Sen efter ett tag kommer de klampandes i trappan och berättar att någon har puttats eller tagit dockan eller hästen och så får vi medla.
De stora barnen brukar också leka med tjejerna. Men ofta hittar Kalle på en lek där det figurerar monster och spöken. Han bara kan inte låta bli att "krydda" leken lite. Häromdagen rotade han exempelvis fram halloweenmasken. Då liksom krymper tjejerna ihop och kommer upp och säger att de är livrädda. Men så kan de inte låta bli att leka igen. Och så där fortsätter det.
Tilda hittar på roliga hästlekar eller läser böcker eller leker kurragömma med småttingarna. Både hon och Kalle är så snälla och tålmodiga med småsystrarna. Men självklart finns det en gräns. Och då bara orkar de inte leka längre.
" Mamma, nu får faktiskt du leka med Alice och Klara. Jag är bara en storasyster. Jag behöver faktiskt inte jämt leka med dem. Jag har annat att göra", ropade Tilda häromdagen.
"Ja, kära du. Nu var det i och för sig du som ville leka och tog initiativet. Och för den delen har jag också en miljon annat att göra"... hade jag lust att svara. Eller så svarade jag så, jag minns faktiskt inte.
Dessutom... har jag ätit lunch med mina kära, kära vänner idag. Det var länge sen vi sågs och det var mysigt att bara sitta och prata. Ute öste regnet ned och där inne satt vi - vänner sen 25 år tillbaka. Så mycket har vi gått igenom tillsammans. Nu händer det saker för oss hela tiden - förr delade man allt - nu snurrar det för alla. Då är det skönt med en stund ibland när man hinner uppdatera sig, prata av sig och bara ses.
Nu - tisdagskväll med mina fem.
torsdag 14 oktober 2010
Förlåt - men jag saknar havet
Och jag är fullt införstådd med att vi bor i en stad utan hav, vi kommer inte att åka till Gotland med havet på länge, och även om jag älskar havet så är ett höst/vinterhav inte lika inbjudande som ett sommarhav. Så i stället drömmer jag mig några månader tillbaka. Till dagarna vid havet, de varma, långa, underbara stranddagarna.
Faktiskt - en riktigt blåsig, sval sommardag på Fårö. Men ungarna trotsade vädret och hoppade i. Sudersand går liksom inte av för hackor...
Kalle i början av sommaren. Han växte mycket i sommar och på den här bilden ser han faktiskt riktigt spinkig på. Fast sommarlycklig!
Tilda och havet. Ihreviken en totalt underbar dag.
Havsnymfen eller fejkblondinen -välj själv!
Också har familjen en egen beachboy. Eller åldrad strandraggare - välj själv!
Vilande sjöstjärnor i vagn. Eller vakna fast lite sömniga. Nästa sommar får tjejerna förmodligen inte plats att vila i sina vagnar så här...
Sista dagen på stranden. Mormor med hela barnaskaran
Desperat sommardyrkare försöker porträttera lyckan... skymtar man ett hav där bakom - eller?
Tillbaka till verkligheten...Nu är det en torsdagkväll i oktober. Vad förgyller denna kväll - nu när havet, värmen, solen och semestern ligger miljoner mil bort. Ja, fyra underbara busungar, en man att slockna i soffan med, kanske titta lite på Robinson med Kalle och Tilda, kanske se lite på HeyBaberiba-Davids show. I morgon är det fredag. Vardagen är helt okej ändå!
Faktiskt - en riktigt blåsig, sval sommardag på Fårö. Men ungarna trotsade vädret och hoppade i. Sudersand går liksom inte av för hackor...
Kalle i början av sommaren. Han växte mycket i sommar och på den här bilden ser han faktiskt riktigt spinkig på. Fast sommarlycklig!
Tilda och havet. Ihreviken en totalt underbar dag.
Havsnymfen eller fejkblondinen -välj själv!
Också har familjen en egen beachboy. Eller åldrad strandraggare - välj själv!
Vilande sjöstjärnor i vagn. Eller vakna fast lite sömniga. Nästa sommar får tjejerna förmodligen inte plats att vila i sina vagnar så här...
Sista dagen på stranden. Mormor med hela barnaskaran
Desperat sommardyrkare försöker porträttera lyckan... skymtar man ett hav där bakom - eller?
Tillbaka till verkligheten...Nu är det en torsdagkväll i oktober. Vad förgyller denna kväll - nu när havet, värmen, solen och semestern ligger miljoner mil bort. Ja, fyra underbara busungar, en man att slockna i soffan med, kanske titta lite på Robinson med Kalle och Tilda, kanske se lite på HeyBaberiba-Davids show. I morgon är det fredag. Vardagen är helt okej ändå!
tisdag 12 oktober 2010
Gårdagens sötaste
sötaste kommentaren igår var:
- Alice, var det kallt idag på dagis?, frågade mamman.
- Jaa, de va jättekallt, svarade Alice.
- Frös du om fötterna?
- Nej, jag hade skor på mig!
- Alice, var det kallt idag på dagis?, frågade mamman.
- Jaa, de va jättekallt, svarade Alice.
- Frös du om fötterna?
- Nej, jag hade skor på mig!
måndag 11 oktober 2010
Helgens sötaste
Måndag igen och helgen har varit riktigt bra. T har ridit och K har åkt skridskor i ishallen. De stora barnen har varit iväg en hel del med kompisar och det mår de faktiskt nästan bäst av just nu. När hösten är så fin och solig och alla barn är ute och leker så är det bara att passa på.
Jag har varit med mina småtjejer en hel del. De har verkligen tagit några steg upp på utvecklingstrappan. De tjattrar och samsas och retas och puffas och blir sams och säger förlåt och så vidare.
I lördags väntade tjejerna på mig i trädgården. De lekte med gungorna och Klara gjorde sig illa. Hon var på rätt dåligt humör innan och nu satt hon och grät och speglade sig och grät lite till. Jag och C brukar ofta hitta på någon historia när vi klär på tjejerna innan dagis. Ofta lyssnar de och börjar fråga och prata och vips har vi fått på dem kläderna. Kor, hästar, katter, tomten, sniglar, glassbilen - ja det finns många som figurerar i sagorna.
Jo, Klara satt och grät och jag fixade något och ropade uppmuntrande ord. Då satte sig Alice ned framför Klara och började berätta:
- "En gång va det en stooor katt. Så kom den lilla katten blev lite rädd. Då kom den stora katten och klöste den lilla och den blev jätteledsen och började gråta. Fy, fy,fy stora katten. Sen va sagan slut"
Den sagan drog Alice, 2 år och 7 månader för sin tvillingsyster.
- Bejätta igen, bejätta igen, ropade syrran och så fick Alice börja om. Fast den här gången handlade det om något annat.
Så sött. Jag blev helt rörd. Trodde inte att en sån där lite hoppitossa kunde berätta sagor så redan.
Dessutom... vill jag mest vara hemma och fixa och mysa i huset nu. Jag är väldigt nyfiken på hur det blir när vi kan tända kaminen/brasan (vet inte skillnaden). Måste bara få tag på sotaren. Eller kommer sotaren automatiskt?? Måste kolla. I alla fall ska en snickare komma hem och kolla på källaren. Vi vill göra ett rum till Tilda där och första steget är vägg och ett nytt dörrhål. Sen finns det naturligtvis mer projekt man kan fortsätta med. Fast då behöver nästan "Äntligen hemma" komma på besök...
Jag har varit med mina småtjejer en hel del. De har verkligen tagit några steg upp på utvecklingstrappan. De tjattrar och samsas och retas och puffas och blir sams och säger förlåt och så vidare.
I lördags väntade tjejerna på mig i trädgården. De lekte med gungorna och Klara gjorde sig illa. Hon var på rätt dåligt humör innan och nu satt hon och grät och speglade sig och grät lite till. Jag och C brukar ofta hitta på någon historia när vi klär på tjejerna innan dagis. Ofta lyssnar de och börjar fråga och prata och vips har vi fått på dem kläderna. Kor, hästar, katter, tomten, sniglar, glassbilen - ja det finns många som figurerar i sagorna.
Jo, Klara satt och grät och jag fixade något och ropade uppmuntrande ord. Då satte sig Alice ned framför Klara och började berätta:
- "En gång va det en stooor katt. Så kom den lilla katten blev lite rädd. Då kom den stora katten och klöste den lilla och den blev jätteledsen och började gråta. Fy, fy,fy stora katten. Sen va sagan slut"
Den sagan drog Alice, 2 år och 7 månader för sin tvillingsyster.
- Bejätta igen, bejätta igen, ropade syrran och så fick Alice börja om. Fast den här gången handlade det om något annat.
Så sött. Jag blev helt rörd. Trodde inte att en sån där lite hoppitossa kunde berätta sagor så redan.
Dessutom... vill jag mest vara hemma och fixa och mysa i huset nu. Jag är väldigt nyfiken på hur det blir när vi kan tända kaminen/brasan (vet inte skillnaden). Måste bara få tag på sotaren. Eller kommer sotaren automatiskt?? Måste kolla. I alla fall ska en snickare komma hem och kolla på källaren. Vi vill göra ett rum till Tilda där och första steget är vägg och ett nytt dörrhål. Sen finns det naturligtvis mer projekt man kan fortsätta med. Fast då behöver nästan "Äntligen hemma" komma på besök...
måndag 4 oktober 2010
Tjejkväll
Tjejerna festade till lite igår kväll med Tildas utklädningskläder. Spännande och extra kul att storesyrran fixade.
Till en början var tjejfesten ganska lugn...
Sen blev Alice på ett riktigt busigt humör. Eller kung-Alice
Klara drog sig tillbaka till medeltiden. Snygg i röd krans på huvudet.
Flams, trams och flams igen. Tja, det är så tjejfester brukar vara!
Till en början var tjejfesten ganska lugn...
Sen blev Alice på ett riktigt busigt humör. Eller kung-Alice
Klara drog sig tillbaka till medeltiden. Snygg i röd krans på huvudet.
Flams, trams och flams igen. Tja, det är så tjejfester brukar vara!
Så var det måndag igen
Helgen var riktigt bra för hela familjen. Det största som hände vara att vi har haft sängbyte. Tjejerna har fått juniorsängar och Kalle och Tilda har fått stora sängar. Rummen blev fina och alla fyra (kors i taket) har sovit och mysat i sina sängar. Nu tror jag inte att småflickorna har förstått riktig vilken frihet detta innebär. Gå upp när som helst och hur många gånger som helst. Men vi får se. Klara har ju klättrat ur ganska länge, bara det inte blir värre nu. Fast Alice och Klara har faktiskt alltid sovit bra och somnar själva. Så där ja, det lär jag få äta upp...
Dessutom... har vi i helgen shoppat vinterskor till Kalle och stövlar till mig, lekt och promenerat med småbrudarna, jag, mormor och Tilda har varit i stallet, middag hos mina föräldrar och så har vi varit på visning i vårt område. Ville se på ett likadant hus som vårt. Kul att få lite inspiration!
I går köpte C en tv till vårt vardagsrum. Därmed fick den "mindre" tv:n flytta ned i källaren. Jättemysigt blev det. Jag och C har blivit kära i vårt hus igen. Har inte haft tid förut. Men nu vill vi bara fixa, ändra, måla, tapetsera och anlita miljoner hantverkare som kan ge oss några hjälpande händer. Fast först måste det regna ned lite pengar från skyarna...
Hörs mer en annan dag. Och så har det hunnit bli oktober! Snart fyller bloggen ett år.
Dessutom... har vi i helgen shoppat vinterskor till Kalle och stövlar till mig, lekt och promenerat med småbrudarna, jag, mormor och Tilda har varit i stallet, middag hos mina föräldrar och så har vi varit på visning i vårt område. Ville se på ett likadant hus som vårt. Kul att få lite inspiration!
I går köpte C en tv till vårt vardagsrum. Därmed fick den "mindre" tv:n flytta ned i källaren. Jättemysigt blev det. Jag och C har blivit kära i vårt hus igen. Har inte haft tid förut. Men nu vill vi bara fixa, ändra, måla, tapetsera och anlita miljoner hantverkare som kan ge oss några hjälpande händer. Fast först måste det regna ned lite pengar från skyarna...
Hörs mer en annan dag. Och så har det hunnit bli oktober! Snart fyller bloggen ett år.
tisdag 28 september 2010
Och här skulle det har varit en bild på en 40-åring
Ja, förlåt min älskade make. Nu har ju du fyllt år. Ganska många år. Till och med 40 år. Och jag skulle så klart ha förevigat det här på bloggen med bild och grattis på rätt dag. Nu blir det så här. GRATTIS - sex dagar försent. Bilden finns i mobilen och jag har ingen sladd just nu.
MEN - vi har firat och haft kalas. C har numera en grön, susande, snygg cykel att ta sig fram på. Han cyklar ju årets alla jobbdagar och nu har han lämnat ifrån sig min cykel och fått en alldeles egen. Det betyder väl därmed att jag ska lämna ifrån mig bilen och börja cykla till jobbet...
Annars är det bra - förutom kalas och tårta och presenter så har hela familjen klarat av höstens första förkylning. Mina föräldrar har kommit tillbaka från sin Gotlandstripp till alla barnens stora förtjusning.
Igår förklarade Klara för mig:
- De e höst nu. Vi kan inte bada. Inte fiskarna heller, för dom e döda.
Jag försökte förklara att fiskarna kanske sover lite och gömmer sig i havet.
- Mmm, för det e inte sommar nu. Nu sover fiskarna. Dom kan inte simma, svarade hon.
Funderingar, fantasier och frågor. Det är det som tvillinglivet handlar om just nu. Och så en massa lek och bus och tjafs.
- Berätta mer, mamma, vad, vad, vad sa du? Berätta igen, så låter Alice så fort hon nosar sig till något samtalsämne i familjen. Hon är sååå nyfiken. Vad kan hon ha fått det ifrån???
Det är intensivt och inte mycket tid till hemmaliv och lugn och mys. Det kör lätt ihop sig, bråken är ofta ett faktum. Det är väl bara att inse - sex individer i ett hus innebär ett visst vardagstempo med humörsvängningar. Det bara är så.
Nu är det kväll och jag ska vara med mina fem. Middag, lek, badning, välling, tvättstugan, soffan och idol med Tilda och Kalle, nattning nummer två och så krascha i soffan och somna med boken över näsan och C bredvid som surfar eller somnar framför tv:n. Så är en vanlig tisdagkväll just nu!
Jag hoppas verkligen att jag får inspiration att skriva mer och lägga in lite bilder här snart. Vill så gärna hålla bloggen uppdaterad så att jag kan gå tillbaka och läsa och minnas. Annars försvinner bara dag efter dag. Vill komma ihåg hur det var, vad barnen sa och vad jag tänkte och vad vi gjorde...
MEN - vi har firat och haft kalas. C har numera en grön, susande, snygg cykel att ta sig fram på. Han cyklar ju årets alla jobbdagar och nu har han lämnat ifrån sig min cykel och fått en alldeles egen. Det betyder väl därmed att jag ska lämna ifrån mig bilen och börja cykla till jobbet...
Annars är det bra - förutom kalas och tårta och presenter så har hela familjen klarat av höstens första förkylning. Mina föräldrar har kommit tillbaka från sin Gotlandstripp till alla barnens stora förtjusning.
Igår förklarade Klara för mig:
- De e höst nu. Vi kan inte bada. Inte fiskarna heller, för dom e döda.
Jag försökte förklara att fiskarna kanske sover lite och gömmer sig i havet.
- Mmm, för det e inte sommar nu. Nu sover fiskarna. Dom kan inte simma, svarade hon.
Funderingar, fantasier och frågor. Det är det som tvillinglivet handlar om just nu. Och så en massa lek och bus och tjafs.
- Berätta mer, mamma, vad, vad, vad sa du? Berätta igen, så låter Alice så fort hon nosar sig till något samtalsämne i familjen. Hon är sååå nyfiken. Vad kan hon ha fått det ifrån???
Det är intensivt och inte mycket tid till hemmaliv och lugn och mys. Det kör lätt ihop sig, bråken är ofta ett faktum. Det är väl bara att inse - sex individer i ett hus innebär ett visst vardagstempo med humörsvängningar. Det bara är så.
Nu är det kväll och jag ska vara med mina fem. Middag, lek, badning, välling, tvättstugan, soffan och idol med Tilda och Kalle, nattning nummer två och så krascha i soffan och somna med boken över näsan och C bredvid som surfar eller somnar framför tv:n. Så är en vanlig tisdagkväll just nu!
Jag hoppas verkligen att jag får inspiration att skriva mer och lägga in lite bilder här snart. Vill så gärna hålla bloggen uppdaterad så att jag kan gå tillbaka och läsa och minnas. Annars försvinner bara dag efter dag. Vill komma ihåg hur det var, vad barnen sa och vad jag tänkte och vad vi gjorde...
torsdag 16 september 2010
Vill bara säga...
... att jag just nu bara älskar våra små tvillingflickor. Har haft en mysig morgon med dem.
C lämnade våra (också så klart älskade)skolbarn; Kalle och Tilda. Glada, positiva på sina nya cyklar. En morgon utan bråk och tjafs = lika med bra avfärd till skolan = glada föräldrar och barn.
Lugnt utan stress
Sen har jag och Alice och Klara tagit det lugnt. Jag ville inte jäkta och det resulterade i lämning på dagis 9.45. Men de hade så kul. De hamnade i lek efter lek. Först mysade de med vällingen framför tv:n. Sen började Klara bygga lego.
- Titta mamma jag byggde. Sånt som pappa bygger, ropade hon stolt.
Så kom Alice och gjorde sällskap. Hon kom på att hon vill leka med doktorssaker.
- Klaja, ska jag undersöka dig?, frågade hon. Men det ville inte Klara.
Sen kom de på åkandes på sina bilar.
- Kom Klaja, åkej Visby, ropade Alice
- Jaa, baja hämta dockan först, svarade Klara.
Inte kiwi
Mamman tog ett liten fruktpaus med tjejerna. Klara önskade kiwi. Då kom Alice på att hon inte kan äta det.
- Killades i munnen på sommajen, på Gotland. Alis inte kan äta kiwi, sa hon
Och så rätt hon hade. I somras reagerade hon på kiwi och det kliades och blev rött runt munnen.
Alice fick några Ikeakex och Klara åt två kiwisar. Sen ropade Alice
- Kom Klaja, ska vi fika. Också försvann de in i Tildas rum.
- Hämta många bokar, mumlade Klara och såg finurlig ut.
- Nej, tjejer en bok räcker. Vi ska gå snart, sa jag men fick bara busleende tillbaka.
Åka vidare
Ja, så har morgonen rullat på och till slut kom vi iväg i bilen.
- Inte dagis, åka vidare, sa Klara.
- Baja stanna en liten stund. Sen åka iväg, försökte Alice med.
Men det gick bra. Vi träffade kompisarna och fröknarna. Och jag kom iväg utan någon tår från de små.
En underbar morgon. Jag blir nykär i mina barn och känner mig för stunden stärkt som fyrbarnsmor.
Trevlig dag.
C lämnade våra (också så klart älskade)skolbarn; Kalle och Tilda. Glada, positiva på sina nya cyklar. En morgon utan bråk och tjafs = lika med bra avfärd till skolan = glada föräldrar och barn.
Lugnt utan stress
Sen har jag och Alice och Klara tagit det lugnt. Jag ville inte jäkta och det resulterade i lämning på dagis 9.45. Men de hade så kul. De hamnade i lek efter lek. Först mysade de med vällingen framför tv:n. Sen började Klara bygga lego.
- Titta mamma jag byggde. Sånt som pappa bygger, ropade hon stolt.
Så kom Alice och gjorde sällskap. Hon kom på att hon vill leka med doktorssaker.
- Klaja, ska jag undersöka dig?, frågade hon. Men det ville inte Klara.
Sen kom de på åkandes på sina bilar.
- Kom Klaja, åkej Visby, ropade Alice
- Jaa, baja hämta dockan först, svarade Klara.
Inte kiwi
Mamman tog ett liten fruktpaus med tjejerna. Klara önskade kiwi. Då kom Alice på att hon inte kan äta det.
- Killades i munnen på sommajen, på Gotland. Alis inte kan äta kiwi, sa hon
Och så rätt hon hade. I somras reagerade hon på kiwi och det kliades och blev rött runt munnen.
Alice fick några Ikeakex och Klara åt två kiwisar. Sen ropade Alice
- Kom Klaja, ska vi fika. Också försvann de in i Tildas rum.
- Hämta många bokar, mumlade Klara och såg finurlig ut.
- Nej, tjejer en bok räcker. Vi ska gå snart, sa jag men fick bara busleende tillbaka.
Åka vidare
Ja, så har morgonen rullat på och till slut kom vi iväg i bilen.
- Inte dagis, åka vidare, sa Klara.
- Baja stanna en liten stund. Sen åka iväg, försökte Alice med.
Men det gick bra. Vi träffade kompisarna och fröknarna. Och jag kom iväg utan någon tår från de små.
En underbar morgon. Jag blir nykär i mina barn och känner mig för stunden stärkt som fyrbarnsmor.
Trevlig dag.
onsdag 15 september 2010
Jag heter Klara och har ett glatt humör...ibland
Jodå, söta, rara, glada Klara är en riktig goding. Oftast är hon solig och på strålande humör. MEN det finns många tillfällen då det kraschar totalt. Som när vällingen inte är klar exakt när hon vill, som när Alice har tagit just den dockan Klara behöver, som när hon är hungrig men inte har ro att äta vid matbordet, som när hon inte vill bada fast egentligen kanske vill ändå.
Mer irritationsmoment
Klara kan även bli minst sagt irriterad om en strumpa krånglar, om mamma har bytt örngott på kudden eller om hon får en tröja som hon precis i samma sekund kommer på inte är så fin. Ja, en riktig liten gullunge med en liten extra skvätt temperament.
Övriga barnaskaran
Våra andra barn är mer jämna. Tilda blir inte riktigt rosenrasande ofta. Även om hon just nu väldigt ofta blir irriterad. Kalle blir rasande ibland. Men då har det gått väldigt långt innan utbrottet kommer. Alice blir mer gnällig. Hon är mest sprallig och intensiv och när humöret sviktar så blir hon mammig.
Och vi då?
Och mamman och pappan - ja, självklart alltid på topp. Tålmodiga, strålande glada, pedagogiska, höjer sällan rösten och helt enkelt otroligt muntra. Sant??? Tyvärr, inte. Hos mig och C pendlar det snabbt. Ena stunden glada skratt. Nästa stund brister tålamodet och en röst med normalt tonläge åker snabbt upp högt. Också lite tjat och mycket tjat emellanåt. Tänk så det blev.
Här är i alla fall några bilder på SUPER-STRÅLANDE-GLADA-KLARA!
tisdag 7 september 2010
Hej igen
Ja, det var ett tag sen. Det blir inte riktigt tillfälle att skriva. Tråkigt eftersom det främsta syftet med den här bloggen är att kunna gå tillbaka och minnas och komma ihåg. Det blir inte mycket att komma ihåg från sommarmånaderna...
Vardagen är igång, hjulet snurrar och alla i familjen har fullt upp. Glada ofta, arga ibland, trotsiga, jo, ofta. Puh, det är mycket känslor, prat och viljor.
Angående större barn så börjar jag inse att problemen faktiskt blir större när barnen växer. Eller kanske inte större men jobbigare. Man blir mer arg och sårad. När exempelvis vår älskade stora flicka tittar på mig som att jag är helt korkad när jag förslår att hon ska ta med sig en jacka till skolan.
"Hallå, ingen annan har jacka, det har man inte"
"Nehe - har inte, vem säger det???".
"Men åhh, ta hit den då", släng i dörren och arg.
Sånna småscener utespelar sig ofta och det är inte kul. Och jag finner mig inte i en stängd dörr utan går efter, ropar, vill få allt bra och att vi skiljs som vänner. Och det blir bra. MEN - det tar.
Kalle är i skolans värld och det går jättebra. Han trivs och känner sig stor. Men i helgen har vi haft lite problem med en äldre kompis här hemma som för in nya influenser. Kalle berättade att han inte vill ha en blåtira, för det får han om han inte gör som den äldre kompisen säger. Hmn, blåtira - vet vår sexåring ens vad det är?
"ja, om jag inte gör som han säger så får jag ju stryk", sa Kalle.
Inte helt lätt. Var börjar man. Prata med barnet, med föräldrar osv. Men främst - gå ut och vara bland barnen. Det är nog det bästa. Jag och C har låtit Kalle vara ute och leka och cykla runt själva nu under våren och sommaren. Och tydligen passar de äldre på att vissa lite makt. Men man blir arg och ledsen och arg igen. Förb... unge, vårt barn ska inte få vara med om sånt - inte ännu. Han har precis lämnat dagis.
Småbrudarna då. Jo, de lär sig en massa och hittar på många lekar. Favoriten är "duka-till-kalas-för-alla-dockorna-hämta-vatten-spilla-torka-med-toapapper-sjung-ja-må-du-leva-klä-av-alla-dockor-klä-på-alla-dockor-vilja-ha-samma-docka-dra-lite-skrika-nypas-och-så-måste-en-förälder-bryta.
Men de är så söta och förnuftiga. Fast så har de börjat retas med varandra. Och de retar verkligen gallfeber å varandra. Om Klara vaknar först så får hon inte gå in och väcka Alice. Men så fort hon här Alice vakna så styr hon mot Alice rum och stryker runt sängen.
"Gomojjon Aliis", säger hon med len röst
"nääj, inte gomojjon Aliis, säger Alice tillbaka
"joho, gomojjon Aliis, häj, dockan och alla napparna, säger hon och proppar hela Alice säng full. Och ja - då är Alice vansinnig och vill bara komma upp ur sängen och vakna i fred.
NU - kväll och hemgång, hörs en annan dag!
Vardagen är igång, hjulet snurrar och alla i familjen har fullt upp. Glada ofta, arga ibland, trotsiga, jo, ofta. Puh, det är mycket känslor, prat och viljor.
Angående större barn så börjar jag inse att problemen faktiskt blir större när barnen växer. Eller kanske inte större men jobbigare. Man blir mer arg och sårad. När exempelvis vår älskade stora flicka tittar på mig som att jag är helt korkad när jag förslår att hon ska ta med sig en jacka till skolan.
"Hallå, ingen annan har jacka, det har man inte"
"Nehe - har inte, vem säger det???".
"Men åhh, ta hit den då", släng i dörren och arg.
Sånna småscener utespelar sig ofta och det är inte kul. Och jag finner mig inte i en stängd dörr utan går efter, ropar, vill få allt bra och att vi skiljs som vänner. Och det blir bra. MEN - det tar.
Kalle är i skolans värld och det går jättebra. Han trivs och känner sig stor. Men i helgen har vi haft lite problem med en äldre kompis här hemma som för in nya influenser. Kalle berättade att han inte vill ha en blåtira, för det får han om han inte gör som den äldre kompisen säger. Hmn, blåtira - vet vår sexåring ens vad det är?
"ja, om jag inte gör som han säger så får jag ju stryk", sa Kalle.
Inte helt lätt. Var börjar man. Prata med barnet, med föräldrar osv. Men främst - gå ut och vara bland barnen. Det är nog det bästa. Jag och C har låtit Kalle vara ute och leka och cykla runt själva nu under våren och sommaren. Och tydligen passar de äldre på att vissa lite makt. Men man blir arg och ledsen och arg igen. Förb... unge, vårt barn ska inte få vara med om sånt - inte ännu. Han har precis lämnat dagis.
Småbrudarna då. Jo, de lär sig en massa och hittar på många lekar. Favoriten är "duka-till-kalas-för-alla-dockorna-hämta-vatten-spilla-torka-med-toapapper-sjung-ja-må-du-leva-klä-av-alla-dockor-klä-på-alla-dockor-vilja-ha-samma-docka-dra-lite-skrika-nypas-och-så-måste-en-förälder-bryta.
Men de är så söta och förnuftiga. Fast så har de börjat retas med varandra. Och de retar verkligen gallfeber å varandra. Om Klara vaknar först så får hon inte gå in och väcka Alice. Men så fort hon här Alice vakna så styr hon mot Alice rum och stryker runt sängen.
"Gomojjon Aliis", säger hon med len röst
"nääj, inte gomojjon Aliis, säger Alice tillbaka
"joho, gomojjon Aliis, häj, dockan och alla napparna, säger hon och proppar hela Alice säng full. Och ja - då är Alice vansinnig och vill bara komma upp ur sängen och vakna i fred.
NU - kväll och hemgång, hörs en annan dag!
tisdag 31 augusti 2010
Glada gänget...
Här är hela syskonskaran. Glada gänget - på den här bilden i alla fall!
Alice Brallis gillar att gunga gungbräda. Perfekt med en tvillingsyster - då blir det lite "jämnare" gungning.
Kalle - finaste snyggingen i världen.
Klara gillar också gungbrädan. Högt, högt upp till trädkronorna. Det är kul!
Flickan och havet. (Tilda med gotlandshavet i bakgrunden)
Alice Brallis gillar att gunga gungbräda. Perfekt med en tvillingsyster - då blir det lite "jämnare" gungning.
Kalle - finaste snyggingen i världen.
Klara gillar också gungbrädan. Högt, högt upp till trädkronorna. Det är kul!
Flickan och havet. (Tilda med gotlandshavet i bakgrunden)
onsdag 25 augusti 2010
Mitt i veckan
Redan onsdag och dags att lämna jobbet. Känner mig något oinspirerade, både här på bloggen och även på jobbet. Hoppas på bättring. Vardagen börjar snurra på nu och det blir nog en höst full av aktivitet.
Barnen är nöjda och glada. Tilda ska ha kalas hemma hos oss på fredagkväll. Mys/film/pizza-kväll med nio tjejkompisar i källaren. Som tur är ska mormor hämta småtjejerna och ge dem middag så vi kan ha kalaset utan intresserade tvååringar.
Kalle är mycket nöjd med sin skolstart. Efter att ha varit minst sagt intensiv hela sommaren så känns han lugnare nu. Förmodligen fylld av allt nytt och framförallt av alla aktiviteter. Jag försöker få till en stund här och var där han kan berätta lite och det har faktiskt lyckats. "Jag som är ganska babblig är nog lite blyg i skolan. Jag räcker nästan aldrig upp handen och säger något", sa han till mig häromdagen. Det är nog ganska naturligt med tanke på att det var första dagen efter inskolningen. Tids nog, tänkte jag för mig själv.
Alice och Klara har vuxit under sommaren. Både rent kroppsligt och i sitt inre. De är duktiga med sina toalettbesök. De hoppar helt över pottan nu och väljer toaletten i stället. Det gick ganska smidigt att få bort blöjorna. De har verkligen varit superduktiga. De leker mycket, både med varandra och för sig själva. De pratar och pratar och frågar "vajföj då". Och så ska man berätta saker, och berätta igen, och igen.
NU - hemgång. Hörs en annan dag.
Barnen är nöjda och glada. Tilda ska ha kalas hemma hos oss på fredagkväll. Mys/film/pizza-kväll med nio tjejkompisar i källaren. Som tur är ska mormor hämta småtjejerna och ge dem middag så vi kan ha kalaset utan intresserade tvååringar.
Kalle är mycket nöjd med sin skolstart. Efter att ha varit minst sagt intensiv hela sommaren så känns han lugnare nu. Förmodligen fylld av allt nytt och framförallt av alla aktiviteter. Jag försöker få till en stund här och var där han kan berätta lite och det har faktiskt lyckats. "Jag som är ganska babblig är nog lite blyg i skolan. Jag räcker nästan aldrig upp handen och säger något", sa han till mig häromdagen. Det är nog ganska naturligt med tanke på att det var första dagen efter inskolningen. Tids nog, tänkte jag för mig själv.
Alice och Klara har vuxit under sommaren. Både rent kroppsligt och i sitt inre. De är duktiga med sina toalettbesök. De hoppar helt över pottan nu och väljer toaletten i stället. Det gick ganska smidigt att få bort blöjorna. De har verkligen varit superduktiga. De leker mycket, både med varandra och för sig själva. De pratar och pratar och frågar "vajföj då". Och så ska man berätta saker, och berätta igen, och igen.
NU - hemgång. Hörs en annan dag.
måndag 23 augusti 2010
Barn i farten
Det har inte blivit några bider på bloggen under sommaren. Ska försöka fylla på med några då och då. Kan säga att kameran minneskort har blivit fullt, bilderna ligger på externa hårddisken - och där riskerar de att stanna. Framkallning hör ju inte den här familjen till. Tyvärr. Här är några bilder från sista dagarna på ön.
En glass! Klara tömmer glassförrådet. Glassbilen dök upp några gånger och vi fyllde vår minifrys full.
Alice uppträder. Hon brukar sjunga "manboy" för full hals och alla ska jubla och applådera. Och så klart gör vi det. Hon är ju helt fantastisk.
Kalle är pojken med pilbågen.
Medeltidsveckan inspirerar alltid Lill-Tarzan. Lycklig med sin pilbåge på heden. Men pilbågen fick stanna i sommarhuset. Hemma i storstaden hör den inte hemma...
En glass! Klara tömmer glassförrådet. Glassbilen dök upp några gånger och vi fyllde vår minifrys full.
Alice uppträder. Hon brukar sjunga "manboy" för full hals och alla ska jubla och applådera. Och så klart gör vi det. Hon är ju helt fantastisk.
Kalle är pojken med pilbågen.
Medeltidsveckan inspirerar alltid Lill-Tarzan. Lycklig med sin pilbåge på heden. Men pilbågen fick stanna i sommarhuset. Hemma i storstaden hör den inte hemma...
torsdag 19 augusti 2010
Hemma igen
Nu är vi tillbaka och inne i vardagen allihop. Vad tråkigt det låter. Vardagen. Kan inte uttala mig så mycket om den ännu. Allt går mest i ett.
Det var sorgligt att lämna Gotland. Tilda grät och grät kvällen innan. Hon vill bo där. Avresedagen åkte jag och mamma med alla barn i pappas gamla volvo till stranden. Det var nästan 30 grader varmt och vi bara inte kunde spendera de sista timmarna hemma på gården.
Vi badade och det var underbart. Huvudet blev helt klart och våra små småttingar simmade i våra famnar. Alice och Klara älskar nu att bada och sjöng "simma, simma, nu så ska vi simma" (melodi Manboy). Kalle och Tilda simmade under vattnet, gjorde volter och sprang på stranden. Så bruna, friska och vackara efter våra sex veckor vid havet. Tio i tolv var vi tvungna att lämna paradiset. Annars skulle vi ha missat båten. Kändes frukantsvärt fel. Spegelblankt hav och strålande sol. Inte ska man pressa in fyra barn i en bil och färdas till en storstad??
Men avfärd blev det och båtresan blev körig. Alice och Klara passade på att rymma. Och när de blev upptäckta tjöt de av skratt. Väl hemma möttes vi av en tropisk kväll. 97% luftfuktighet och ett stekhett, instängt hus. Vi var helt slut och barnen rev i alla leksaker och startade lekar i varje rum och lämnade allt i en enda röra.
MEN på något sätt fick vi ihop allt. Och nu, fem dagar senare, har vi packat upp allt. Röjt lite, plockat fram extrakläder till förskola och skola. Märkt kläder och alla barnen är på plats. Och vår stora Kalle har börjat skolan. Mer om det och utvecklingsfaser och föräldrar som skäller och tjatar och om alla kostnader som ett nytt läsår innebär en annan dag.
Nu - hämtning av två tjejer på dagis.
Det var sorgligt att lämna Gotland. Tilda grät och grät kvällen innan. Hon vill bo där. Avresedagen åkte jag och mamma med alla barn i pappas gamla volvo till stranden. Det var nästan 30 grader varmt och vi bara inte kunde spendera de sista timmarna hemma på gården.
Vi badade och det var underbart. Huvudet blev helt klart och våra små småttingar simmade i våra famnar. Alice och Klara älskar nu att bada och sjöng "simma, simma, nu så ska vi simma" (melodi Manboy). Kalle och Tilda simmade under vattnet, gjorde volter och sprang på stranden. Så bruna, friska och vackara efter våra sex veckor vid havet. Tio i tolv var vi tvungna att lämna paradiset. Annars skulle vi ha missat båten. Kändes frukantsvärt fel. Spegelblankt hav och strålande sol. Inte ska man pressa in fyra barn i en bil och färdas till en storstad??
Men avfärd blev det och båtresan blev körig. Alice och Klara passade på att rymma. Och när de blev upptäckta tjöt de av skratt. Väl hemma möttes vi av en tropisk kväll. 97% luftfuktighet och ett stekhett, instängt hus. Vi var helt slut och barnen rev i alla leksaker och startade lekar i varje rum och lämnade allt i en enda röra.
MEN på något sätt fick vi ihop allt. Och nu, fem dagar senare, har vi packat upp allt. Röjt lite, plockat fram extrakläder till förskola och skola. Märkt kläder och alla barnen är på plats. Och vår stora Kalle har börjat skolan. Mer om det och utvecklingsfaser och föräldrar som skäller och tjatar och om alla kostnader som ett nytt läsår innebär en annan dag.
Nu - hämtning av två tjejer på dagis.
torsdag 12 augusti 2010
varm
Värme, mygg och begynnande packnings-ångest. På lördag bär det hemmåt igen. Sorgligt att semestern är slut. Fruktansvart att lämna vårt fina hus. O så tråkigt att älskade sommaren går mot sitt slut.
Samtidigt är det dags för oss sex familjemedlemmar att sära på oss. Bitvis går vi varandra på nerverna. Det blir mycket småtjafs o vi föräldrar orkar inte riktigt. MEN ändå, vilken fin sommar vi har haft. Barnen här vuxit o utvecklats enormt. Härom morgonen tittade Klara allvarligt på MIG o så:
" vill ha sån säng som Dicken (Madicken) har. Köpa sån".
Det är alltså dags för stor säng till tjejerna. Fortsättning följer.
I morgon är det sista dagen på ön. Vill hinna,med stranden o träffa Chrilles familj i stan. Sen blir det packning hela natten. Puh...
Skriver mer en annan gång. Njut av sommaren. Det dröjer så länge tills den är här igen.
Samtidigt är det dags för oss sex familjemedlemmar att sära på oss. Bitvis går vi varandra på nerverna. Det blir mycket småtjafs o vi föräldrar orkar inte riktigt. MEN ändå, vilken fin sommar vi har haft. Barnen här vuxit o utvecklats enormt. Härom morgonen tittade Klara allvarligt på MIG o så:
" vill ha sån säng som Dicken (Madicken) har. Köpa sån".
Det är alltså dags för stor säng till tjejerna. Fortsättning följer.
I morgon är det sista dagen på ön. Vill hinna,med stranden o träffa Chrilles familj i stan. Sen blir det packning hela natten. Puh...
Skriver mer en annan gång. Njut av sommaren. Det dröjer så länge tills den är här igen.
måndag 2 augusti 2010
En sommardag
Andra augusti. Drygt två veckor kvar på ön. Lunchen är avklarad. Kalle tittar på film, tjejerna förvånar alla genom att sova middag, Tilda är på ridläger o föräldrarna tar det lugnt. Ingen vanlig eftermiddag denna sommar. Men TACK - lugn känns helt okej idag!
I går körde hela familjen hårt på kneippbyn. Småtjejerna älskade det och har nu fått träffa Pippi o gänget på riktigt. De såg teatern, kramade Pippi o poliserna, åkte karusellerna, studsade o hoppade, körde bilar - rubbet! Som tur var följde mormor med. Så C badade på vattenland m Kalle o Tilda. En så lyckad dag för både stora o små.
När vi åt lite träffade jag en nybliven tvillingfamilj. Två bebisflickor - fyra veckor. Så pyttesmå. Svårt att förstå. Svårt att minnas. För två år o fyra månader sen hade vi så små flickor. Knytten som nu springer runt o pratar, retas, berättar om de är ledsna, glada, rädda, arga. Frågar o tjatar o är fulla av envishet o järnvilja. Ofta känns det fullt upp, svårt att hinna med. För intensivt. Men när jag såg bebisflickorna insåg jag hur långt vi har kommit. Hur underbart det är med dessa små tokiga två-åringar.
Kalle o Tilda då? Jo tack, alldeles utmärkt. Kalle fixar här på gården. Nu på förmiddagen badade han i badtunnan med min kusin. Det älskar han. I morse lämnade jag Tilda i stallet. Hon är så tuff. 14 flickor o hon känner ingen. Inga problemu hon är bara glad o förväntansfull. Det är dagridläger o vi ska hämta henne om en stund.
Hela detta inlägg har jag skrivit på min telefon. Inte så säker på pekfunktionen. Förmodligen vimlar det av stavfel. Ha överseende. Hörs en annan dag.
I går körde hela familjen hårt på kneippbyn. Småtjejerna älskade det och har nu fått träffa Pippi o gänget på riktigt. De såg teatern, kramade Pippi o poliserna, åkte karusellerna, studsade o hoppade, körde bilar - rubbet! Som tur var följde mormor med. Så C badade på vattenland m Kalle o Tilda. En så lyckad dag för både stora o små.
När vi åt lite träffade jag en nybliven tvillingfamilj. Två bebisflickor - fyra veckor. Så pyttesmå. Svårt att förstå. Svårt att minnas. För två år o fyra månader sen hade vi så små flickor. Knytten som nu springer runt o pratar, retas, berättar om de är ledsna, glada, rädda, arga. Frågar o tjatar o är fulla av envishet o järnvilja. Ofta känns det fullt upp, svårt att hinna med. För intensivt. Men när jag såg bebisflickorna insåg jag hur långt vi har kommit. Hur underbart det är med dessa små tokiga två-åringar.
Kalle o Tilda då? Jo tack, alldeles utmärkt. Kalle fixar här på gården. Nu på förmiddagen badade han i badtunnan med min kusin. Det älskar han. I morse lämnade jag Tilda i stallet. Hon är så tuff. 14 flickor o hon känner ingen. Inga problemu hon är bara glad o förväntansfull. Det är dagridläger o vi ska hämta henne om en stund.
Hela detta inlägg har jag skrivit på min telefon. Inte så säker på pekfunktionen. Förmodligen vimlar det av stavfel. Ha överseende. Hörs en annan dag.
måndag 26 juli 2010
Mitt i semestern
Blogg och semester funkar inte ihop. Semester är underbart, semester är intensivt, semester innebär ingen egentid. Semester innebär ingen datortid. Semester innebär ingen uppdatering på bloggen! Men just nu är jag ensam i huset här på Gotland. Övriga familjen är och handlar lite i Stenkyrka och jag tänkte passa på.
Länge sen sist
Sist jag skrev var det Tildas födelsedag. Tre veckor sen. Vi har haft fantastiska dagar här på ön. Mest stranddagar. Alla har badat, temperaturen har tickat över 30 grader och vattnet har legat på 24-25 grader. Hur kunde vi få en sånn sommar?? Kanske för att vintern bjöd på sådan bitande kyla.
Vilken sommar
Vi har haft många besök och hängt med olika familjer. Det underlättar så otroligt när barnen har kompisar. Speciellt de större. I går vinkade vi av Kalles bästis Sixtens familj och nu återstår drygt tre veckor här på ön. Vädret har slagit om. I lördags blixtrade och åskade det ordentligt. Jag, Kalle, Tilda och mormor var i stan. På vägen hem slog blixten ned i ett träd och vi såg eldsslågor. Läskigt och Tilda blev helt förtvivlad och rädd.
Nu är det helt okej väder. Cirka 20 grader och solen försöker ta sig fram bakom molnen. Får se vad om det blir ett strandbesök eller ett stadsbesök. Något hittar nog familjen rastlös på!
Barnen då? Jo, de trivs med sommarlov och sommarliv.
Tilda
Myser med alla familjemedlemmar. Speciellt mormor, morfar, farbror, faster, moster, morbror, kusinerna. Men även med mamma och pappa så klart! Glider mest runt och gör det som är kul för stunden. Hon och jag shoppade lite i Visby i helgen. Det var kul att vara ensam med min storflicka. Fikade lite och så där. Förra veckan var vi på konsert och såg Pernilla Wahlgren, Linda Bentzing, Darin med flera. Vi sjöng och hängde med. Så kul att göra sånt med stora barnen.
Kalle
Älskar havet och att bada. Helst under havsytan. Sexåring i kvadrat, pratar i ett och trivs bäst med aktiviteter där kroppen får jobba. Fick en skateboard igår och övar nu som en besatt på vår altan. Vill absolut åka till en skateboardramp och åka med större skatar-killar. Vi tycker att han kan vänta lite. Dessutom kanske det inte är den optimala sommarsysselsättningen för storfamiljen. En skatar resten tittar på.
Alice
Presenterar sig numera som Aliis Bjallis. Pratar och pratar. Frågar och frågar. "Vajföj?", "Mamma, bejätta". Ägnar sig åt potträning och har bra koll. Igår började hon kissa på toaletten. Men man får hålla ett vakande öga så att hon inte ramlar ned i toaletten... Har ännu inte lyckats göra nummer två i pottan/toaletten. Men syrran fixar det så det är nog på gång.
Är ganska trotsig och full av vilja. Vrålar tyst åt oss andra i bilen och tjatar om att höra "manboy" hela tiden... Älskade, söta, duktiga unge. Vi blir galna på dig ibland. Men du är ändå helt underbar. Och det vet du - alice brallis.
Klara
Presenterar sig som "klaja baja". Är precis som sin syster full av vilja och synpunkter. Kan bli fruktansvärt arg men är också så lugn och fundersam. Jag har sagt det förr och säger det igen. Den ungen borde fått kommit först. Hon skulle behövt två föräldrar kring sig och lugn och ordning. Kanske inte alltid optimalt med det gap, skrik och alla aktiviteter som storfamiljslivet bjuder på. Fast å andra sidan är hon en liten tuff unge som fixar de flesta situationer. Det är bara det att man skulle vilja ha många lugna stunder med henne och mysa och pyssla lite. Angående stranden så älskar bägge smålickor att bada. För Klara lossnade det redan första dagen och hon hoppade, kröp och låtsassimmade. Alice var lite "rädd" några dagar. Sen gick hon från badkruka till badunge. Helt otroligt. Mindre otroligt är att tjejerna absolut inte kan tänka sig att sova middag på stranden. Det bli tupplurar i bilen eller så blir det ingen tupplur alls. Kvällarna blir sena och morgnarna också. I morse sov hela familjen till tio...
Aktiviteter
Nu kan jag inte skriva mer. Min kära familj kommer när som helst och jag ska fixa lite lunch. Vi har det fint här. Huset är så fint. Även om hälften är totalt omålat och ännu inte spacklat på tak och väggar så funkar allt bra. Det är mysigt med stora gården härutanför och barnen är ute och leker hela kvällarna. Nästa vecka väntar medeltidsveckan. Det blir spännande med riddarhästerna och alla medeltidamänniskor. Vi ska hinna med en dag till på Kneippbyn och träffa Pippi Långstrump. Alice ska gå på hennes toalett säger hon... Sen ska Tilda gå på ridläger. Och så vill vi ju fixa med huset, vara i Visby, på Fårö och allt annat som denna underbara ö har att erbjuda.
Bilder kommer
Skriver någon gång mer. Skulle även vara kul att lägga in bilder. Annars får det bli om en månad. Då är vardagen igång igen.
Underbar sommar, på återseende!
Länge sen sist
Sist jag skrev var det Tildas födelsedag. Tre veckor sen. Vi har haft fantastiska dagar här på ön. Mest stranddagar. Alla har badat, temperaturen har tickat över 30 grader och vattnet har legat på 24-25 grader. Hur kunde vi få en sånn sommar?? Kanske för att vintern bjöd på sådan bitande kyla.
Vilken sommar
Vi har haft många besök och hängt med olika familjer. Det underlättar så otroligt när barnen har kompisar. Speciellt de större. I går vinkade vi av Kalles bästis Sixtens familj och nu återstår drygt tre veckor här på ön. Vädret har slagit om. I lördags blixtrade och åskade det ordentligt. Jag, Kalle, Tilda och mormor var i stan. På vägen hem slog blixten ned i ett träd och vi såg eldsslågor. Läskigt och Tilda blev helt förtvivlad och rädd.
Nu är det helt okej väder. Cirka 20 grader och solen försöker ta sig fram bakom molnen. Får se vad om det blir ett strandbesök eller ett stadsbesök. Något hittar nog familjen rastlös på!
Barnen då? Jo, de trivs med sommarlov och sommarliv.
Tilda
Myser med alla familjemedlemmar. Speciellt mormor, morfar, farbror, faster, moster, morbror, kusinerna. Men även med mamma och pappa så klart! Glider mest runt och gör det som är kul för stunden. Hon och jag shoppade lite i Visby i helgen. Det var kul att vara ensam med min storflicka. Fikade lite och så där. Förra veckan var vi på konsert och såg Pernilla Wahlgren, Linda Bentzing, Darin med flera. Vi sjöng och hängde med. Så kul att göra sånt med stora barnen.
Kalle
Älskar havet och att bada. Helst under havsytan. Sexåring i kvadrat, pratar i ett och trivs bäst med aktiviteter där kroppen får jobba. Fick en skateboard igår och övar nu som en besatt på vår altan. Vill absolut åka till en skateboardramp och åka med större skatar-killar. Vi tycker att han kan vänta lite. Dessutom kanske det inte är den optimala sommarsysselsättningen för storfamiljen. En skatar resten tittar på.
Alice
Presenterar sig numera som Aliis Bjallis. Pratar och pratar. Frågar och frågar. "Vajföj?", "Mamma, bejätta". Ägnar sig åt potträning och har bra koll. Igår började hon kissa på toaletten. Men man får hålla ett vakande öga så att hon inte ramlar ned i toaletten... Har ännu inte lyckats göra nummer två i pottan/toaletten. Men syrran fixar det så det är nog på gång.
Är ganska trotsig och full av vilja. Vrålar tyst åt oss andra i bilen och tjatar om att höra "manboy" hela tiden... Älskade, söta, duktiga unge. Vi blir galna på dig ibland. Men du är ändå helt underbar. Och det vet du - alice brallis.
Klara
Presenterar sig som "klaja baja". Är precis som sin syster full av vilja och synpunkter. Kan bli fruktansvärt arg men är också så lugn och fundersam. Jag har sagt det förr och säger det igen. Den ungen borde fått kommit först. Hon skulle behövt två föräldrar kring sig och lugn och ordning. Kanske inte alltid optimalt med det gap, skrik och alla aktiviteter som storfamiljslivet bjuder på. Fast å andra sidan är hon en liten tuff unge som fixar de flesta situationer. Det är bara det att man skulle vilja ha många lugna stunder med henne och mysa och pyssla lite. Angående stranden så älskar bägge smålickor att bada. För Klara lossnade det redan första dagen och hon hoppade, kröp och låtsassimmade. Alice var lite "rädd" några dagar. Sen gick hon från badkruka till badunge. Helt otroligt. Mindre otroligt är att tjejerna absolut inte kan tänka sig att sova middag på stranden. Det bli tupplurar i bilen eller så blir det ingen tupplur alls. Kvällarna blir sena och morgnarna också. I morse sov hela familjen till tio...
Aktiviteter
Nu kan jag inte skriva mer. Min kära familj kommer när som helst och jag ska fixa lite lunch. Vi har det fint här. Huset är så fint. Även om hälften är totalt omålat och ännu inte spacklat på tak och väggar så funkar allt bra. Det är mysigt med stora gården härutanför och barnen är ute och leker hela kvällarna. Nästa vecka väntar medeltidsveckan. Det blir spännande med riddarhästerna och alla medeltidamänniskor. Vi ska hinna med en dag till på Kneippbyn och träffa Pippi Långstrump. Alice ska gå på hennes toalett säger hon... Sen ska Tilda gå på ridläger. Och så vill vi ju fixa med huset, vara i Visby, på Fårö och allt annat som denna underbara ö har att erbjuda.
Bilder kommer
Skriver någon gång mer. Skulle även vara kul att lägga in bilder. Annars får det bli om en månad. Då är vardagen igång igen.
Underbar sommar, på återseende!
tisdag 6 juli 2010
Tilda 9 idag!
Grattis finaste tildas på din födelsedag. Idag här vi firat vår stora flicka här på landet. Svårt att förstå att JAG och c blev föräldrar för nio år sen. Så stort...
Vi är på vackraste Gotland nu. Anlände i lördags. Full fart o rivstart i o med det underbara vädret. Stranden, mys i Visby, fix i huset o så alla pirriga barn.
Tilda är i alla fall så nöjd med sin födelsedag. Speciellt över mobiltelefonen. Som vanligt sjöng alla för henne på morgonen. Mormor morfar, morbror, kusin Julia, mamma Helena o så alla vi andra. På kvällen hade vi taccosmiddag m jordgubbstarta till efterrätt. O så manboy på allsång. Kan det bli bättre...
Nu - sova. Hela huset är tyst. Bara jag som skriver på min HTC-mobil. Får se hur inlägget blir. God natt o underbar sommar.
Vi är på vackraste Gotland nu. Anlände i lördags. Full fart o rivstart i o med det underbara vädret. Stranden, mys i Visby, fix i huset o så alla pirriga barn.
Tilda är i alla fall så nöjd med sin födelsedag. Speciellt över mobiltelefonen. Som vanligt sjöng alla för henne på morgonen. Mormor morfar, morbror, kusin Julia, mamma Helena o så alla vi andra. På kvällen hade vi taccosmiddag m jordgubbstarta till efterrätt. O så manboy på allsång. Kan det bli bättre...
Nu - sova. Hela huset är tyst. Bara jag som skriver på min HTC-mobil. Får se hur inlägget blir. God natt o underbar sommar.
onsdag 30 juni 2010
Cyklar
Storebror i familjen pratar om cyklar typ hela tiden. Man skulle kunna säga att han pratar om cyklar jämt. Det har han gjort sista två månaderna. Han är helt fixerad. C har till och med fått skruva loss pakethållaren på Kalles cykel så att den ska se mer cool ut. Det är trickhojar, mountainbikes, racercyklar, fyrhjulingar, motorcyklar med mera, med mera. När han har fyllt sju ska han få en ny cykel. Undrar vad vi lyckas hitta i början av februari. Det är ju då han fyller.
Cool cykel
Igår kväll var vi ute och gungade. På väg hem började vi prata med en granne lite längre bort. I deras trädgård stod en sån där röd cykelmoped. Kalle tittade och tittade och liksom smög sig närmare och närmare. Plötsligt kände jag en liten hand i min.
- "Titta mamma, titta viken cool schyckel", det var inte Kalle utan det var Alice som hade smygit fram. Nu har alltså även hon blivit cykeltokig... Två år och kollar in coola cyklar. Inte dåligt.
Shoppingvarning
Annars har den här dagen inneburit jobb och jobb. Nu ska jag shoppa lite på IKEA, typ några kökväggskåp som ska trängas in i bilen på lördag. Ja, jag har ju hunnit köpa en del annat också. Fast det vet inte min käre make ännu. Det visar sig när vi ska in med all packning på fredag. Och i morgon är det pop-rea. Kuuul. Jag trodde jag skulle missa chansen att ekipera mina små troll i ännu fler nya sommarkläder. Men nu är det dags, 50 procent och fyrbarnsmamman kan gå loss i butiken. Fast Tilda är inte så positiv till pop längre, men något ska vi nog kunna hitta.
Tight med tid
Så i morgon blir det full fart hela dagen. Sista jobbdagen och ett helt reportage ska jag lyckas skriva. Önska mig lycka till. MEN - jag jobbar alltid bäst under tidpress. Och det är kan man nog kalla riktig tidpress.
På återseende!
Cool cykel
Igår kväll var vi ute och gungade. På väg hem började vi prata med en granne lite längre bort. I deras trädgård stod en sån där röd cykelmoped. Kalle tittade och tittade och liksom smög sig närmare och närmare. Plötsligt kände jag en liten hand i min.
- "Titta mamma, titta viken cool schyckel", det var inte Kalle utan det var Alice som hade smygit fram. Nu har alltså även hon blivit cykeltokig... Två år och kollar in coola cyklar. Inte dåligt.
Shoppingvarning
Annars har den här dagen inneburit jobb och jobb. Nu ska jag shoppa lite på IKEA, typ några kökväggskåp som ska trängas in i bilen på lördag. Ja, jag har ju hunnit köpa en del annat också. Fast det vet inte min käre make ännu. Det visar sig när vi ska in med all packning på fredag. Och i morgon är det pop-rea. Kuuul. Jag trodde jag skulle missa chansen att ekipera mina små troll i ännu fler nya sommarkläder. Men nu är det dags, 50 procent och fyrbarnsmamman kan gå loss i butiken. Fast Tilda är inte så positiv till pop längre, men något ska vi nog kunna hitta.
Tight med tid
Så i morgon blir det full fart hela dagen. Sista jobbdagen och ett helt reportage ska jag lyckas skriva. Önska mig lycka till. MEN - jag jobbar alltid bäst under tidpress. Och det är kan man nog kalla riktig tidpress.
På återseende!
tisdag 29 juni 2010
Halsfluss - nu (!)
Ja, det har Tilda lyckats med. Exakt en vecka innan nioårsdagen, tre veckor in på sommarlovet och fyra dagar innan avfärd til Gotland så åker hon på halsfluss. Inte alls lyckat. Speciellt med tanke på hennes och mitt halsfluss-maraton vi körde i vintras. Sex stycken hade jag - fem fick hon. Så nu är det bara att se om jag ska börja känna av halsen. Borde hinna med läkarbesök innan avfärd i så fall. Jag tycker i alla fall synd om lillungen som har så ont och som gick och frös idag i nästan trettio graders värme.
Lättviktare
Hos doktorn vägde och mätte vi Tilda. 1,39 cm lång och 27 kilo. En riktig liten ben-get är hon. Men inte långt kvar till min längd. 26 cm för att vara exakt. Min vikt lär hon inte matcha på länge. Kanske om hon blir gravid med tvillingar...
Djungel i trädgården
För övrigt har pappan oljat veranda och utemöbler. Fantastiskt. I trädgården prunkar pioner, rhododendron och miljoner luktärtor. Framför vårt hus - där vårblommorna växte så vackert för ett tag sen är det nu djungel. Rosenbuskens grenar ligger ned - och rosorna växer längs marken. Luktärtorna sprider ut sig och ligger som en matta. Och så allt ogräs som inte vet till sig av lycka. Tistlar, maskrosblad, gräs. Tja, det växer nog det mesta där... Måste ta ett ryck i höst. Just nu gäller bara ett rensa-bort-ogräs-ryck innan vår avfärd.
Grillskada på Klaras arm
Klara råkade ut för en olyckshändelse samma dag som kronprinsessbröllopet ägde rum. Vi grillade i trädgården och när vi hade ätit och gästerna gått hem så lekte barnen ute. Plötsligt kom Klara och grät förtvivlat. Tilda sa att hon hade lagt armen på själva locket till grillen. Vi tvättade armen, badade henne, tröstade och hon somnade och sov hela natten. Dagen därpå såg vi att armen hade fått en riktig brännskada. Så nu har det varit kompress, plåster och bandage varje dag på dagis. Första dagarna lät vi armen luftas men den nya huden bara sprack och blödde. MEN - nu börjar det bli bättre i alla fall. Stackars lillpyre. I början var hon så rädd när hon såg såret. Men i morse berättade hon: aamen bla, inte ont, klaja bla nu". Översättning: armen är bra, gör inte ont, klara är bra nu. Vi plåstrade ändå om för dagen på förskolan. Sen gäller det visst att smöja in solkräm hela sommaren. Annars kan det bli konstig färg i huden. Inte glömma, inte glömma, inte glömma.
Lite mer bilder blir det idag!
Tjing, tjong i värmeböljan
Tilda - jordgubbsälskaren - sommarlovsbarnet och halsflussspridaren. Förlåt sötis - inte ännu. Men snälla - nu försöker vi att inte smitta resten av familjen. Det är ju soooommar!
Klara vill så gärna ha stora syskonens cykelhjälmar. Hon tycker att hon är så fin i dem. En gång gav mamma med sig och hon fick åka till affären på cykeln i en på tok för stor hjälm. Som tur var ramlade vi inte...Curlingmamma...
Kalle koltrast filosoferar. Tre dagar kvar på förskolan. Sen är det tack och adjö. När vi kommer hem i augusti så väntar nya livet i skolan...
Alice fixar lite med gungan. Än så länge behöver någon av oss ta fart. Nästa år kan vi nog byta ut bebisgungorna mot "storabarnsgungorna".
Klara tycker mycket om att gunga. "Meja faat" ropar hon.
Min man är ingen snusare längre. Han slutade pang bom, blev arg och irriterad och klarade det. Grattis älskling, jag är så stolt över dig! Förresten - när ska du sluta med låtsassnuset - det vill säga papper i stället för snus??
Mamman och Alice mysar lite. Alice är en riktig mysunge. "Mamma, se skjållan på teben och myyysa fammen", säger hon. Då vill hon se Skrållan och Saltkråkan och sitta i famnen!
Lättviktare
Hos doktorn vägde och mätte vi Tilda. 1,39 cm lång och 27 kilo. En riktig liten ben-get är hon. Men inte långt kvar till min längd. 26 cm för att vara exakt. Min vikt lär hon inte matcha på länge. Kanske om hon blir gravid med tvillingar...
Djungel i trädgården
För övrigt har pappan oljat veranda och utemöbler. Fantastiskt. I trädgården prunkar pioner, rhododendron och miljoner luktärtor. Framför vårt hus - där vårblommorna växte så vackert för ett tag sen är det nu djungel. Rosenbuskens grenar ligger ned - och rosorna växer längs marken. Luktärtorna sprider ut sig och ligger som en matta. Och så allt ogräs som inte vet till sig av lycka. Tistlar, maskrosblad, gräs. Tja, det växer nog det mesta där... Måste ta ett ryck i höst. Just nu gäller bara ett rensa-bort-ogräs-ryck innan vår avfärd.
Grillskada på Klaras arm
Klara råkade ut för en olyckshändelse samma dag som kronprinsessbröllopet ägde rum. Vi grillade i trädgården och när vi hade ätit och gästerna gått hem så lekte barnen ute. Plötsligt kom Klara och grät förtvivlat. Tilda sa att hon hade lagt armen på själva locket till grillen. Vi tvättade armen, badade henne, tröstade och hon somnade och sov hela natten. Dagen därpå såg vi att armen hade fått en riktig brännskada. Så nu har det varit kompress, plåster och bandage varje dag på dagis. Första dagarna lät vi armen luftas men den nya huden bara sprack och blödde. MEN - nu börjar det bli bättre i alla fall. Stackars lillpyre. I början var hon så rädd när hon såg såret. Men i morse berättade hon: aamen bla, inte ont, klaja bla nu". Översättning: armen är bra, gör inte ont, klara är bra nu. Vi plåstrade ändå om för dagen på förskolan. Sen gäller det visst att smöja in solkräm hela sommaren. Annars kan det bli konstig färg i huden. Inte glömma, inte glömma, inte glömma.
Lite mer bilder blir det idag!
Tjing, tjong i värmeböljan
Tilda - jordgubbsälskaren - sommarlovsbarnet och halsflussspridaren. Förlåt sötis - inte ännu. Men snälla - nu försöker vi att inte smitta resten av familjen. Det är ju soooommar!
Klara vill så gärna ha stora syskonens cykelhjälmar. Hon tycker att hon är så fin i dem. En gång gav mamma med sig och hon fick åka till affären på cykeln i en på tok för stor hjälm. Som tur var ramlade vi inte...Curlingmamma...
Kalle koltrast filosoferar. Tre dagar kvar på förskolan. Sen är det tack och adjö. När vi kommer hem i augusti så väntar nya livet i skolan...
Alice fixar lite med gungan. Än så länge behöver någon av oss ta fart. Nästa år kan vi nog byta ut bebisgungorna mot "storabarnsgungorna".
Klara tycker mycket om att gunga. "Meja faat" ropar hon.
Min man är ingen snusare längre. Han slutade pang bom, blev arg och irriterad och klarade det. Grattis älskling, jag är så stolt över dig! Förresten - när ska du sluta med låtsassnuset - det vill säga papper i stället för snus??
Mamman och Alice mysar lite. Alice är en riktig mysunge. "Mamma, se skjållan på teben och myyysa fammen", säger hon. Då vill hon se Skrållan och Saltkråkan och sitta i famnen!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
