Fredag, fredag

Dags för helg och dags att avsluta jobb. C och Tilda kommer och hämtar mig strax och så ska vi hämta dagisgänget. Blir nog middag på IKEA. Känns som att det är det vi orkar. Slipper det bli upp och ned hemma. Bara bad, lite lek och läggning och så kan vi ta kväll sen. Och så Let`s dance med man och de stora barnen (Chrille och Kalle brukar försvinna efter en stund och ta en Lego-stund i stället för att se en dansandes Gudrun Schyman)

Tvätt - år efter år
Jag är glad att veckan är över. Har varit slitigt. Supertrött igår kväll och irriterad på allt och alla. När jag stod i tvättstugan slog mig tanken att "här kommer jag att stå år in och år ut och kläderna kommer bara att bli större och större". Hur ska man orka det?? Det känns som att det enda som skiljer mig och Chrille från 40-talets hemmafruar är att vi inte bakar och gör långkok och så går våra barn på dagis. Allt annat ska ju göras.
På återseende i helgen, förmodligen med lite positivare syn vardagslunken (som jag egentligen tycker mycket om - när allt funkar...)
/Anna

Trött familj och så är det Karl-dagen idag!

Redan torsdag och de här dagarna har gått i full speed. C har kurs tis, ons och tors. Kursen är i Stockholm och han har kommit hem på kvällarna. Men föreläsningar sent kombinerat med snökaos har inneburit att mamman har dragit hela lasset. Inte direkt van vid det. Nu märker jag hur mycket vi delar på allt. Även om det på något sätt går smidigare när man är själv. Barnen skärper sig något och själv är jag totalt fokuserad på allt som ska göras. Men det är inte bra. Jag känner nu på dag tre att jag är betydligt mer trött än vanligt. Väckarklockan har ringt 5.00 på morgonen. Och sen har jag också varit vaken.

Dotter på vift
Igår kväll åt jag och barnen middag hos mina föräldar. Det var mycket lyckat och barnen åt och åt. Alice åt med gaffel och jag tror aldrig jag har sett henne så koncentrerad. Jag jobbade hemifrån igår och otroligt passande så gick sladden, som man laddar med, sönder. Och Kalle hade så klart surfat dagen innan och datorn var totalt urladdad. Ja, jag blev en aning vansinnig. Tilda skulle komma hem till mig halvtvå och så skulle vi äta mellanmål och ta det lite lugnt - var tanken. Nej, då fick jag samtal från T:s kompis mamma om att tjejerna hade följt med en annan kompis som bor låååångt bort. Jag hade inte chans att hämta henne och vi var hårda och sa att tjejerna fick vända i dörren.

Ledsen, frusen och skamsen
Jag kan säga att det var en förtvivlad flicka som kom hem. Hon grät och frös och var hungrig. På kvällen frågade jag henne varför hon grät så mycket då sa hon:"För att det var kallt och för att jag kom på att jag inte fick göra så. Sen var jag hungrig och så trodde jag att du skulle vara arg". Ja, ja, hon fick varm choklad och tog det lugnt sen en stund. Och jag tror faktiskt att den där hemska promenaden gav henne en tankeställare. Fy vilken hemsk mamma- men de får bara inte sticka iväg så där. Man har ju noll koll på henne!

Vilken vinter
Snö, snö, Snö och is. Finns det något annat ute just nu. Det räcker nu. Vi har vinter, en riktig vinter i år. Vi åker pulka och vi är ute och vi skottar och vi skrapar vindrutor. Vi är duktiga - vi fixar det här. Men inte mer. Jag vill inte ha mer snö. Nu får solen komma och lite varmare minusgrader. I morse var jag helt förtvivlad. Jag lämnade tre dagisbarn och bad Kalle att han skulle vakta tjejerna i vardagsrummet. Han fick mata dem med kex (obs de fick inte ta av sig vantarna)och läsa leksakstidning för dem. När jag hade kastat på mig kläder och lite rouge och borstat tänderna så hittade jag honom ensam på golvet ätandes kex och kolla leksaker.
"Var är tjejerna?"
"Eeeh, jag vet inte. Jag tror att de gick ut."
"Men du skulle ju passa dem, så att de inte blir snöiga när vi ska till bilen".
"Jaha, men jag läser ju, jag visste inte..."
Och minsann, ute tumlade två småtjejer runt i snön och var så glada. Och jag lämnade dem för att snabbt hämta bilen... Hmmm, hämta. Snarare gräva fram den och sen försöka få bort isen som satt som berget. Det tog sin tid och barnen stod i trädgården och väntade och ville se stora traktorn som skottade och grannarna kom och hjälpte till med all snö på bilden. Till sist anlände vi dagis och som på beställning blev tjejerna jätteledsna. "Mamma, baka", sa Alice. Och Klara började snyfta och sa "Nej, Ann". Ann - som är deras älskade fröken i vanliga fall. När pappan lämnar.

Namnsdagsfika ikväll
Ja, ja, ljuset i vardagen är ändå barnen, livet, att vi ännu är friska, att det är ljust fast klockan är 16, att C:s kurs är slut snart och att allt blir som vanligt, att jag älskar mitt jobb även om det är rörigt ibland, att jag har fått ett nytt visakort som funkar (tappade det andra i fredagskväll), att jag och T och K ska kolla på Robinsson i kväll (fast det är torsdag och skola i morgon), att vi ska fika och fira Kalle ikväll och att han till råga på allt fyller sex år på tisdag. Herregud - kan knappt minnas hur livet var för sex år sen.

Länge sen

Hittade bilden på tjejerna i sin vagn. Den är tagen i juli 2008 - tjejerna var 4 månader. Men så länge det känns. Även om jag kan minnas hur det kändes att dra vagnen och hur alla tittade och frågade och kommenterade. Jag var stolt, lycklig och lite besvärad över allt tittande. Sen var det inte alltid så kul i stressade situationer, när fyraårige Kalle busade eller tjatade eller när någon av prinsessorna skrek. Jag minns ett svettigt tillfälle i ett köpcentrum. Kalle hade stuckit in i leksaksaffären, Alice var hungrig och skrek och jag försökte byta blöja på Klara i vagnen där hon låg brevid syrran... Nu uppstår inte just sådana situationer längre.

Lugn helg
Helgen har varit mysig. Tjejerna lär sig mer och mer ord och man blir alltid lika förvånad. Det fattar så mycket och har koll på varandra och saker som händer. T red på en trög och envis häst igår. Det slutade med att jag fick springa runt i ridhuset - resultatet blev att jag sträckte ljumsken. Kalle klippte sig äntligen igår. Underbart - det såg ut som om han hade peruk innan...

Dags för kurs
I morgon börjar Chrilles kurs. Känns så där. Måtte bara alla vara friska. Känns som ett minerat fält just nu. Sjukdomar i varje hörn. Peppar, peppar har vi klarat oss några veckor nu...
Dags att hämta T från kompisen E. På återseende, Anna

Lördag, lördag

Lördageftermiddag och Kalle och jag har varit på hockey. Han är så duktig och kämpar på. Idag stod han i mål - det gillade han. Jag tror att han tyckte det var skönt att vila lite. Totalt svettig, rosig i ansiktet, och lycklig. Så ser han ut när han åker runt där på stora isen. I morgon är det ridhuset med en hästtokig Tilda.

Till "mojmoj"
Småtjejerna ligger och sover och C försöker plugga lite. Han ska på kurs nästa vecka - då ska supermorsan - det vill säga jag (?) fixa morgon, lämning, hämtning, middag och kväll. Ja, ja, tre dagar - det går nog bra.
Har faktiskt skrivtorka. Skriver mer en annan dag. I kväll blir det lördagsmiddag hos mina föräldrar. Vi ska till "mojmoj" som Alice så lyckligt säger. De älskar att vara hos mormor och morfar.
Trevlig lördag, Anna

Rent hus

Man kanske skulle putsa lite. Så här ser vår glasdörr in till vardagsrummet ut. Behöver jag säga att våra fönster också är i stort behov av putsning. Jag får i alla fall god hjälp av två små flickor.

Klara nosar på glaset, pussar lite, slickar lite...


Kul idé, Alice hjälper gärna till!

Just det, man kan ju trycka näsan också. Så tar man hela handflatorna mot glaset...

Och så stänger vi dörren. Det här var ju superkul."Bra gjort, syrran", Klara skrattar glatt i bakgrunden.

Kväll och dagen fortsätter

Hungrig, bråttom, vill hem till familjen, men det är en stor dag - ska på introduktionsmöte på Kalles blivande skola nu i kväll. Kul - men som sagt, en hektiskt dag. Många olika jobb, många personer som vill saker, många saker som jag säger ja till, många saker som riskerar att glömmas bort. Pratade med C i telefonen - hörde Klara som frågade efter mamma. Ingen idé att prata med henne. Hon blir bara ledsen då. Alice ropade "klaja" i bakgrunden - de hade haft en bra dag på förskolan. T var trött och hungrig men lovade att hjälpa pappa. Hoppas jag hinner hem innan de somnar. Så jag får ta på pyamasen, borsta tänderna, pussa lite och säga godnatt.
Nu ska jag hämta Kalle från en kompis. Sen ska jag lämna honom och tyst, tyst köra iväg bilen till skolmötet. Bara inte tjejerna tittar ut genom fönstret... I så fall får jag väl vinka så får Kalle säga att det var tomten. Då lär de ha något att tjattra om resten av kvällen.
Tack för idag, Anna

Tack kära förskola

Jag är så tacksam för att det funkar så bra på dagis. Jag vet, förskola heter det egentligen. Men nu skriver jag ändå dagis. Vi har alltid älskat barnens dagis. Jag visste ingenting om dagis när det var dags för T att börja. Jag trodde att det var en slags förvaring. Men ack så fel jag hade. Dessa pedagoger finns inte bara där för våra barn, ser våra barn, de till och med har en plan och mål för våra barns utveckling. Helt otroligt. T och K har alltid älskat sitt dagis och fröknarna. Nu är det våra småprinsessors tur. Och de är så glada. När det pratar om deras tvåårskalas och om vilka de vill bjuda så rabblar de upp en massa namn, "momo, Tida, mamma, pappa, Ann, tia". Ja, Ann och Tia (Sofia) är två av deras fröknar. De är självklara gäster för våra tjejer. När vi frågar vem de ska leka med på dagis så rabblar de också upp namnen på deras fröknar. När de kommer till dagis hoppar de ur vagnen och springer iväg och leker eller tar en fröken i hand och går iväg. Jag menar, då har de det bra. Underbart.

Ingen hemmafru
Låter det som att jag försöker lätta mitt hjärt och att jag har dåligt samvete för att jag är iväg från barnen i princip varje dag hela veckan? Faktiskt inte. Det går inte att ha dåligt samvete också. Om det känns bra så är det bara att köra på. Dessutom har vi så mycket tid ihop ändå. Så här är livet. Och jag hade absolut inte fungerat som en hemmafru. Då hade jag blivit en sämre mamma. Det är jag säker på.

Reafyndade på rasten
På jobbet har handtverkare borrat hela dagen. Jag var tvungen att åka iväg en stund. Fyndade på Lindex. Två för reapriset. Perfekt för en tvillingmamma. Köpte bland annat nästa års julklänningar,pepparkaksdräkter, munkjackor och lite annat. Så himla roligt och i stora storlekar. Så här shoppade jag aldrig till de två första barnen. Men nu är det så tacksamt att ligga lite före. Att veta att vi har kläder i garderoben till hösten. Sen har vi ju en massa grejer från Tilda och lite från Kalle också. Men det lyckas jag visst alltid glömma bort.

Kalle som småtting på dagis
Här kommer orsaken till mitt prat om dagis. Jag hittade en gammal bild på Kalle och hans kompis Sixten och fröken Maggan. Bilden är tagen när Kalle var lite mindre än tjejerna, typ 20 månader. Och det känns så nära. Idag är Kalle och Sixten största killarna på dagis, som spelar hockey och innebandy på helgerna. Det här med tiden - det är svårt att förstå.
Godnatt, Anna

PS. Kalle är lillkillen med randig tröja på bilden!

Fyra ettåringar

Tiden går och snart har vi inga ettåringar längre. Under helgen har Alice och Klara lärt sig peka med fingrarna - två år - när vi frågar hur många år de ska fylla. Så spännande och så mycket rör sig i deras huvuden nu. Det är underbart när man hör Alice ropa "Klaaaja, pom". Och så kommer Klara och pekar med fingret och säger "aj,aj" när Alice gör något förbjudet. Eller ser orolig ut och säger "lamla" om Alice ramlar och gör illa sig. Hur som helst - om mindre än två månader går vi in i tvååringarnas värld. Här kommer bilder på fyra syskon som ettåringar:

Alice, 14 månader:



Kalle, 16 månader


Klara, 15 månader


Tilda, 13 månader

Fredag

Nu släcker jag ned här på jobbet och tar en snabbsväng hem. Julen är definitivt över och det syns i alla fönster på vår gata. Nu är det dags för våra fönster att bli julbefriade. Lite tråkigt tycker jag. Stjärnorna kunde gott få hänga ett tag till. MEN så har vi granen som står där pyntad och grann. Den måste bara bort innan barnen kommer hem. Annars blir det tårar och gråt också kommer något ljushuvud på att vi måste ha julgransplundring. Det har vi helt glömt bort i år...
Helg
Skönt med helg. Även om hela familjen har gillat vardagen den här veckan. I kväll blir det Let`s dance med trötta stora barn. I morgon skulle verkligen jag vilja köra ett Svettispass. Var snart ett år sen sist... T och K ska åka skridskor och så har vi våra småtjejer som ska ha kul också. På söndag väntar stallet. För övrigt blir det familjeliv i huset.
Trevlig helg, Anna

Sommarlängtan

Just nu känns vardagen helt okej. Allt snurrar på, barnen är glada, allt funkar. Det är vackert ute, inte fullt lika kallt och vi har lämnat decemberkaoset bakom oss. MEN tankarna springer framåt. Tänker på värme, på knoppar, på mjukt gräs, på solsken, sommarklänningar, solbränna, bara ben, middagar på terassen, fotbollsträningar i kvällsolen, hämtning på en eftermiddagshet dagisgård, glass, skratt, cykelturer - det enkla livet. Sommarlivet. Jag vet att det är långt kvar. Men jag längtar...

Bilder från i somras. Klara på upptäcksfärd:

Obegripligt

-"Häjdå, landla", säger Klara och kastar iväg en slängpuss. På ena axeln hänger en klumpig väska som hon har packat full med dockan, filt, spade och lite annat.
Sen går hon ut genom dörren och ställer sig i rummet brevid. Hon är och handlar. Efter några sekunder kommer hon tillbaka igen.
- Häääj, landla, säger hon och ler strålande. Också packar hon upp alla sina varor ur väskan. Efter en liten stund är det dags att gå på shoppingtur igen.
Helt underbart och hon är så stolt och så påhittig. Lill-tultan har blivit större. Hon har vuxit på längden och hon har lärt sig en massa saker. Igår visade hon mig hur hon och fröken på dagis hade dansat. Hon snurrade runt, runt och viftade med armarna. Tänk, om två månader fyller våra tvillingtjejer två år.



"Oj, lamlade"
Alice då. Jo, det händer mycket där också. Hon har mer "spinn" i sig. Det går undan och hon lär sig ord med en rafflandes fart. Hon har humor och kan få riktiga asgarv. Igår gick hon omkring och busade för sig själv. Hon låtsassnubblade. "Oj, lamla", sa hon när hon ramlade. Och så skrattade hon. På kvällen brukar hon försvinna efter badningen. Efter ett tag hör vi fnissningar. Då har hon krypit ned i Tildas säng och dragit täcket över huvudet. Då är Alice borta. Jättespännande lek!


Mysterium
Jag fattar ännu inte att vi har fått våra tvillingar. Eller så här - jag är helt med på att vi har Klara och Alice hos oss. Men att det är tvillingar, födda på samma dag, med 13 minuter mellan sig. Att de har legat i magen tillsammans, att de alltid kommer att fylla år på samma dag, att de alltid är exakt lika gamla, att de kommer ta studenten på samma gång, att de fyller 50 på samma dag. Det hissnar när jag tänker på det. Och att jag och C är föräldarar till dessa barn. Och att vi har våra bästa storasyskon också. Att vi ska bli mormor, farmor, morfar och farfar. Det är svårt att förstå.

TV-mysmorgon x 4

Det har blivit många långa tv-morgnar under jullovet. Våra småtjejer har lärt sig att det är ganska mysigt att ligga under täcket med storasyskonen. Här har Kalle, Alice och Tilda krypit ner och kollar lite på barnprogrammen.

Alice älskar att leka med storasyskonen. "Pom, Tidda", säger hon och tar Tilda i handen så vill hon att de ska leka med dockor. Men här räcker det att ligga mitt emellan storasyskonen.

Men oj, det var någon som fattades. Klara har hämtat kudden och undrar hur hon ska få plats. Alice har ju tagit hennes favoritplats. Maka på er!!

Sista dagen på jullovet!

Idag är det sista dagen på jullovet. I morgon drar allt igång på riktigt. Skolan börjar, dagis och jobb. Även om vi har fuskat lite och jobbat under lovet så är det nu slut på sovmorgnar och sena kvällar. Känns helt okej faktiskt. Vardagen får dra igång - därmed också ekorrhjulet. Men den här gången går det åt rätt håll. Även om vi för tillfället bor i Sibirien så går vi mot våren och värmen. Nu önskar jag mig bara lite "varmare" minusgrader, strålande sol och snön kvar på plats. Sen kan alltihop slaska bort i mitten av mars.
Här - två tokungar som gillar jullov. Tilda och Kalle har samsats bra på lovet. Med ett och annat syskongräl, retsamma kommentarer men en massa bus, snölek och spel på julklapparna.

Napp - hur gott kan det va?

Tydligen helt underbart gott. Under ett halvår har vi försökt gömma tjejernas nappar. Men senaste tiden har de blivit totalt beroende. De frågar och pekar och gnäller. Men nu är det nytt år - nya tag. Nappen har man när man sover och ibland i bilen eller i vagnen. Också måste mamma och pappa vara konsekventa... Det är väl det som är problemet.

Här är Alice - "mmm, min bästa, bästa napp"
Kura ihop sig med nappen är det bästa som finns. I alla fall om man heter Klara.

Kallt, kallare, kallast!

Ja, kallare än så här kan det väl ändå inte bli. Termometern visade 25 minus i morse - nu har den segat sig upp på 22 minus. Totalt förlamande kyla. Vi kan ju inte gå uuut! Småttingarna blir mer och mer rastlösa och den underbara snön för de större är förbjuden just nu. Alltså, lek, lek, stök, stök, filmer, spel, mat och vila. Så ser årets Trettondag ut.

Vuxenmiddag igår
Men nu är far och son ute och handlar mat. Tilda har åkt iväg till en kompis och jag vaktar mina två sovande flickor. Får se vad vi kan hitta på i eftermiddag. Igår hade jag hade solokväll från familjen. Käkade med mina kompisar. Skönt att ses och bara prata om allt möjligt. Det bör göras minst en gång i månaden. Tänk - förut var det varje dag i skolan... Det var länge sen. Nu har jag järngänget här hemma att umgås med - varje dag. Lite mer aktivitet och höjda röster vid matbordet och totalt olika samtalsämnen.

Exempel:
-Mina, mina guka (Klara vill ha mer gurka)
-Mamma, vill du egentligen bo på jorden eller i universum? (Kalle funderar)
-Nej, annan, nej, annan" (Alice vill ha en röd hakklapp i stället för en vit)
-Mamma, du vet hon i Robbinsson, varför fick hon komma tillbaka när hon blev utröstad? (Tilda har läst söndagens Aftonblad)
-Nej Alice det är Klaras hakklapp. Va, en annan, du har ju fått en annan. (Chrille börjar tröttna)

På återseende, AnnaPanna

Sällskap på jobbet - igen!

Idag är det halvdag på jobbet och både jag och C jobbar. Våra tre dagisbarn ska vi hämta klockan 14. Fritids för vår 8,5-åring var inte att tänka på... Alltså fick jag sällskap på jobbet igen! Tilda börjar känna sig hemma här nu. Hon sitter i rummet brevid och surfar på en julledig kollegas dator. Stallet.se är tydligen sidan som gäller. Låter väl rätt tryggt...
Nu ska vi snart avsluta här och åka till IKEA och äta lunch. Sen ska vi svänga förbi barnvagnsaffären innan hämtning av barn. Jag och C känner oss redo för ny vagn till tjejerna. Stort steg att sälja UJ:n men de sitter så illa i den så det är dags för en sulky nu!
Ikväll ska jag äta middag med tjejkompisarna. Det var länge sen och ska bli så kul. Prat, prat, prat...
Sista julhelgen - trettondagsafton. Tomtarna får nog flytta ner i förrådet. Granen får stå en vecka till.
/Anna

Små tofsmesar

Alla som känner mig vet hur jag i alla år har envisats med att sätta upp Tildas hår i tofsar i. Ända sen hon var i ettårsåldern och fick en ordentlig kalufs så har jag varit där med hårsnoddarna. Hon har varit snäll och tålmodig. Jag kan knappt minnas att hon har varit utan tofsar någon gång under dagisåren. Otroliga unge.
Småsystrarna hade tofsar under en period. Ungefär i fyra månader. Då kunde jag sätta i tofsar i luggarna på dem. Sen började de dra ur tofsarna och sen dess har det varit kört. Jag försöker och sen ligger snoddarna lite här och var i huset. I början av dagistiden låg det alltid lite snoddar i tjejernas fack. Någon snäll fröken hade väl samlat ihop dagens fångst där. Nu har jag givit upp och nu är det rufshår som gäller.

Tofskväll
MEN igår frågade jag Klara med min snällaste röst om inte hon ville ha så där fina tofsar som storasyster (Tilda hade flätor - överkurs på småtjejerna). Då funderade hon och sen nickade hon sakta - jaaha, det kunde hon tänka sig. Jag var snabb som sjutton och sen blev hon så stolt. Nippertippan Alice kom och satte sig i mitt knä och jo, jag fick göra tofsar där med. Sen trippade de ut till pappa i köket och visade hur fina de var. De speglade sig länge. Jag och Tilda blev så glada, de blev ju så söta. Efter cirka fem minuter låg det fyra tofsar utspridda i köket. Tjejerna var nöjda men jag gav upp. Här är det regelbunden hårklippning som gäller. Tofsar får de ha när de ber om det...
Hur som helst - här är resultatet av tofskvällen:

Det finaste man har sätter man på bordet - var det inte någon som sa så? Här är Klara med fintofsarna.

Jaa, det här är nog en frisyr jag skulle ha oftare...

Ha, det kan du glömma. De här tofsarna rycker jag ur inom en minut. Det är bara att ta tag i håret och slita och dra.

Oj, här hamnade Alice på bordet. Nej, hon är inte ett dugg blyg - däremot känner hon sig såå söt i tofsarna att hon måste se så där förlägen ut...

En lite allvarligare Alice. Lite konstigt att sitta här i centrum när mamma och pappa och storasyster står och tjoar och ler vid kameran.

Okej, är vi klara nu. Det har gått fem minuter och nu ska de här små rara tofsarna ut ur mitt hår! Ledsen mamma, sätt upp en tofs själv i stället.

Snöiga januari

Känns som vi har flyttat till en alpby. Så vackert och vintrigt. Barnen är ute och leker i flera timmar. De gräver och gräver och åker i backarna och kommer in helt rosiga om kinderna. De små har lite svårare att hantera snön. Men igår åkte båda snowracer och jag och T drog de. Plötsligt kändes min snowracer lättare och när jag vände mig om låg Alice en bit bort i en snödriva...

2010
Det känns spännande med ett nytt år. Jag som alltid har hatat nyårsdagen kände mig riktigt glad i år. Jag kanske har åldrats. Men på något sätt ser jag ljuset i mörkret - vintermörkret alltså. Ett friskt nytt år blev det kanske inte riktigt. I går vid lunch upptäckte jag nässelutslag över hela kroppen. Jag fick sitta på närakuten i ett antal timmar. Just när jag hade lovat att se på Ivanhoe med Kalle och DEN lugna stunden infann sig i vårt hem. När småtjejerna sover. Hur som helst hade jag fått en allergisk reaktion på pencillinet. Kanske inte konstigt, det här är tredje dunderkuren och kroppen säger väl ifrån till slut. Måste det bara bli bra nu. Ingen mer halsfluss - inte 2010.
I kväll kommer mina föräldrar och äter middag. C och T är och handlar skridskor. Det är dags att börja åka här hemma nu! På återseende, Anna