Tack kära förskola

Jag är så tacksam för att det funkar så bra på dagis. Jag vet, förskola heter det egentligen. Men nu skriver jag ändå dagis. Vi har alltid älskat barnens dagis. Jag visste ingenting om dagis när det var dags för T att börja. Jag trodde att det var en slags förvaring. Men ack så fel jag hade. Dessa pedagoger finns inte bara där för våra barn, ser våra barn, de till och med har en plan och mål för våra barns utveckling. Helt otroligt. T och K har alltid älskat sitt dagis och fröknarna. Nu är det våra småprinsessors tur. Och de är så glada. När det pratar om deras tvåårskalas och om vilka de vill bjuda så rabblar de upp en massa namn, "momo, Tida, mamma, pappa, Ann, tia". Ja, Ann och Tia (Sofia) är två av deras fröknar. De är självklara gäster för våra tjejer. När vi frågar vem de ska leka med på dagis så rabblar de också upp namnen på deras fröknar. När de kommer till dagis hoppar de ur vagnen och springer iväg och leker eller tar en fröken i hand och går iväg. Jag menar, då har de det bra. Underbart.

Ingen hemmafru
Låter det som att jag försöker lätta mitt hjärt och att jag har dåligt samvete för att jag är iväg från barnen i princip varje dag hela veckan? Faktiskt inte. Det går inte att ha dåligt samvete också. Om det känns bra så är det bara att köra på. Dessutom har vi så mycket tid ihop ändå. Så här är livet. Och jag hade absolut inte fungerat som en hemmafru. Då hade jag blivit en sämre mamma. Det är jag säker på.

Reafyndade på rasten
På jobbet har handtverkare borrat hela dagen. Jag var tvungen att åka iväg en stund. Fyndade på Lindex. Två för reapriset. Perfekt för en tvillingmamma. Köpte bland annat nästa års julklänningar,pepparkaksdräkter, munkjackor och lite annat. Så himla roligt och i stora storlekar. Så här shoppade jag aldrig till de två första barnen. Men nu är det så tacksamt att ligga lite före. Att veta att vi har kläder i garderoben till hösten. Sen har vi ju en massa grejer från Tilda och lite från Kalle också. Men det lyckas jag visst alltid glömma bort.

Kalle som småtting på dagis
Här kommer orsaken till mitt prat om dagis. Jag hittade en gammal bild på Kalle och hans kompis Sixten och fröken Maggan. Bilden är tagen när Kalle var lite mindre än tjejerna, typ 20 månader. Och det känns så nära. Idag är Kalle och Sixten största killarna på dagis, som spelar hockey och innebandy på helgerna. Det här med tiden - det är svårt att förstå.
Godnatt, Anna

PS. Kalle är lillkillen med randig tröja på bilden!