Kära Legobitar

Vi har mycket Lego hemma nu. Kalle fyllde år för drygt två veckor sen och nu är alla kalas avklarade. Han fick så mycket fina presenter. Sparkcykel, kläder, lite gubbar, playmobil. Och så fick han Lego. Helt allvarligt, jag tror att han har åtta nya kartonger därhemma. Av oss fick han Starwarslegot på bilden nedan. Och sen fortsatte det. Alla snälla människor tack, Lego är superpresenter. På kalaset med kompisarna så hade sex av sju barn med sig Lego. Kalle blev ju jätteglad.

Var är den där gröna?
Men nu, när alla askar är upprivna så börjar letandet. "Var är nu den där hjälmen, det där lasersvärdet, du vet den där gröna legobiten"
- Mamma, jag hade lagt de där eldgubbarna på skrivbordet. Var har du lagt dem, frågade Kalle i morse.
Hmmm, tänka, tänka, sanningen är att jag på kvällen rensar bort på skrivbordet och lägger legot där det verkar passa. Och jag är inte så bra på skillnaderna på "Lego Atlantis" och "Lego Starwars".

Uppdrag: Förvaring för bitarna
I helgen måste vi lösa detta. Jag och C har fixat olika lådor till olika gubbar och tillbehör. Men det funkar inte. Ja, så brukar ju småsystrarna göra ett och annat studiebesök i Kalles rum ibland... Nej, ordning och reda. Rensning, förvaring och sen - när det finns en logisk lösning på förvaring av dessa bitar - då är det upp till vår 6-åring att försöka hålla koll på sitt Lego. Låter inte det bra?

Här är vår Legohjälte på 6-årsdagen.

Luggen

ja, den växer och växer. Det är snart ett halvår sen som Tilda kom hem från frisören nyklippt. Frisören hade gjort en liten "extragrej" och klippt av hennes lugg också. Innan dess hade vi lyckats spara ut luggen och den var lika lång som resten av håret. Frisören gjorde detta utan att fråga föräldrarna om lov. Behöver jag säga att jag blev en aning stött. Förtvivlad, rasande kan jag också tillägga.
I alla fall. På bilden leker T med sina småsystrar. Och där är den - LUGGEN! I maj när vi åker till Mallorca är den nog så lång att den kan flätas in i "strandflätor". Det vill T absolut ha på den semestern!

Småtjejer...

... som är på väg att bli två år. Deras mamma fattar ingenting. Men ack så roligt det är med tvååringar. Jag kommer ju ihåg nu. Alla tokigheter, viktigheter, nickningar, ord, meningar, viljeyttringar... Små varelser kan, vet, vill... är på väg att blir större...


Alice funderar och gnager på persiennsnöret. Totalt livsfarligt om det fastnar runt halsen, mamma säger ajj, ajj, men Alice envisas...



Foten. Klara tar en paus och kollar foten. Sötis!

Minna mamma, minna pappa

Nu är det mycket min, din, mina och dina. Alice ropade triumferande "min mamma", när jag hämtade på dagis i fredags. Kanske för att jag inte hämtar så ofta. Tokigt nog har Klara missuppfattat och säger "dina kor". Då menar hon "mina skor". Men det blir lite tvärtemot. Förmodligen för att vi alltid svarar "Ja, det är dina skor". Förvirrande.

Tilda på läger
Åter sportlovsdag och åter är hela familjen i farten. Idag håller T till på 4H-läger. Hon älskar det. Går gärna dit själv och lär alltid känna andra barn. I morse hörde Chrille ledarna säga:
- Hej Tilda, det är ju du som alltid går på lägren...
Ja, ja, då får hon vara med alla djur, få frisk luft och dessutom lära känna andra barn. Och vi kan jobba med gott samvete. Men på fredag ska T och mormor vara tillsammans. Förmodligen åker de ner på stan och mysar.

Tankeläsare
Tänk om någon kunde läsa tankarna som jag har om barnen. När stressen är som påtagligast och tjejerna hänger runt benen och T och K tjafsar, då är inte tankarna så sockersöta. Men så fort man får lite distans och hinner reflektera så uppskattar man vardagen och familjen så otroligt. Nu speciellt när tvåårsdagen närmar sig så tänker jag mycket på hur det var för två år sen. När jag var höggravid och vi precis hade flyttat till huset. Då var jag full av orostankar för hur det skulle bli. Speciellt med Tilda och Kalle. Vi var ju en färdig familj som ville lyxa till det med en trea. "Vad har vi gjort? Hur ska det bli? Hur ska barnen fixa två bebisar?". Många sånna tankar var det.

Systrarna är självklara
När jag idag ser T och K så är jag så stolt över dem. De ser sina syskon som en självklarhet. När Kalle pratar om sina systrar som skrattar han åt något de säger eller berättar om något tokigt de har gjort på dagis. Tilda kan notera utvecklingssteg och på kvällen kan vi prata om vad de har gjort eller sagt, hur det var förut och hur det kommer bli när alla blir större. Helt otroligt. De bara ser vår stora familj som naturlig och tänker aldrig på hur det skulle ha varit om inte småsystrarna fanns. Och ofta får de stå tillbaka och vänta på sin tur. När exempelvis kvällen kommer så har småsystrarna första prioritet, så att vi får de i säng först. Därefter har vi tid för storasyskonen. Och det funkar. Ingen avundsjuka utan de stora fattar att de vinner på det också. Sen så klart - bråk,skrik och tjafs ingår i vardagen också.

Hemgång
Lite djup blev jag nog nu. Men ibland stannar man liksom upp. Nu ska jag inte stanna upp mer. Nu ska jag hem till familjen. I morgon väntar eftermiddag i Stockholm med jobbet. Kul, hoppas inget snöoväder väntar bakom hörnet...
/Anna

Ny vecka

Måndag och hela familjen är på benen. T på fritids, övriga barn på dagis. Det är sportlov här och T ska gå på läger resten av veckan. Vintern slår rekord efter rekord. Nu har vi en meter snö i trädgården och jag kan inte se hur detta ska smälta bort. Vi har planerat en Gotlandsresa på påsklovet. Men om det är snö om en månad så blir det nog omöjligt. Det funkar inte att komma ner och försöka leva där på landet med snö, slask och halka. I alla fall inte om snön ligger kvar hela mars. Hoppas, hoppas att den kan smälta undan på ett smidigt sätt.

Tvillingband
Igår insåg jag för första gången på riktigt att det nog är roligt att ha en tvillingsyster. Självklart förstår jag att det är det när vuxna tvillingar berättar om det där speciella bandet. Men mina flickor har jag mer sett som två individer som ofta stretar åt olika håll. Nu börjar det dock visa sitt speciella band. Vid matbordet kan de titta på varandra också glittrar det till i deras ögon av bus, och vips står någon på stolen. Igår kväll var vi hos mormor och morfar. Alice provade en ring. Och så fort den satt på fingret ropade hon "Titta Klaja" och sprang efter henne. Klara tittade intresserat men som tur var lekte hon just då med en träkrokodil och blev inte avundsjuk. De är måna om varandra och frågar och undrar och berätta om sånt som någon av dem har gjort. Ofta om någon har slagit sig. Men så klart, det blir lika ofta fighter och brottningsmatcher.

Tröstade storebror
Igår kväll lekte vi nere i källaren. Vi har ett stort rum med rutchkana, gungbräda, bollar, dockvagnar, madrasser och så vidare. Perfekt att leka av sig i. Kalle hade duschat och kom ner och han och Tilda hoppade upp på rutschkanan samtidigt. Kalle blev lite ledsen eftersom att han tyckte att han var först. Han kröp upp i fotöljen och "snyftade" lite. Klara uppmärksammade det och kom fram. Hon tittade bekymrat på honom och böjde sig fram för att se hans ansikte. Sen började hon småkittla honom på halsen. Hon pussade honom på huvudet och sen på ryggen och så kittlade hon vidare. Solstråle! Vips så hade hon tröstat brorsan. Så sött!

Kom-i-form
Ikväll ska jag försöka mig på ett nytt svettispass. Känns riktigt motigt nu en timme innan. Trött i kroppen, lite hungrig och så känns det inte bra mot familjen. Samvetet... Men - jag ska testa. En mer "i-form-mamma" är ju alltid till nytta för familjen.

Mellofavvisar
Ang. Melodifestivalen i lördags så var det Alcazar och Timoteij som var solklara favoriter. Darin hade ungarna inte mycket för. C som har jobbat med radio i många år tippade Timoteij direkt. Som han säger.
-Anna, glöm inte att Sverige är det land där smurfhits toppar listorna".
Får väl erkänna att han har rätt. Så nu blir det Timoteij i bilen så fort spektaklet är färdigt! Chrille kommer att njuuuuuuta när han hör den för 112-e gången! Tjejerna sjunger förresten på Manboy nu. Så nu har de också en "mello-favorit".

Tack för idag, Anna

Svettis!

Äntligen kom jag iväg. I morse körde jag ett pass på Friskis & Svettis. Hur kul som helst även om jag inte orkade riktigt, kände mig tung och fuskade med armhävningarna. Skönt att de inte har speglar. Faktiskt - annars - i mitt tidigare liv-tyckte jag om speglarna eftersom man ser att man verkligen gör rätt rörelser. Men i detta liv - med en del kilon för mycket - februariblekheten och urtvättade träningskläder är jag bara tacksam över att inte behöva studera mig själv...

6-årskalas
Just nu - lugn eftermiddag. C är med T och K hos Sixten. Kalle och han har 6-årskalas tillsammans. Jag skulle egentligen också ha följt med men jag stannade hemma med småtjejerna i stället. Så sover de ordentlig middag. Kalle var laddad som sjutton. Och Tilda och Sixtens storebror - de är klasskompisar - skulle vara lekledare. De har planerat skattjakt utomhus. Hoppas inte snön förstör allt.
Förövrigt är samtliga kvinnor/tjejer i huset lättretliga och arga. Tror faktiskt att det beror på pencillinet. Jag tänder till i de mest otippade situationena, Tilda skäller ut sina föräldrar då och då och småtjejerna är så gnälliga och speciellt Alice är så gapig.

Vår på g
Annars har vi det bra allihop. Veckan har rullat på och vi har alla kunnat va på jobb, skola och dagis. Tjejerna sover bra - lägger sig vid åtta och sover till halv åtta - åtta. Tycker jag är helt okej. Snön och ovädret försöker jag ignorera. Orkar inte gnälla och klaga. Det får köra på nu. Våren är ändå på väg. Det går inte att stoppa tiden. Och om två månader - 20 april - borde snön ha smält undan. Hur nu det ska gå till.

Melodifestivalen
I kväll Mello för stora barn och föräldrar. T och K är laddade, det är mamman med. Jag har just tjuvlyssnat på bidragen. Vi brukar lyssna på Alcazar i bilen - så det blir nog en röst där. Trevlig lördag, Anna

Tjejerna har fått ny vagn

Vi håller på att byta vagn. Ska nog sälja vår kära UJ och gå över till Brio sitty. Absolut trögare och mer tung att dra. Men tjejerna sitter mycket bättre. Och det är det faktiskt värt!


Här är Klara och Alice i provartagen. Borta, man kan absolut inte se tjejerna. Var har de tagit vägen?...

Nej men titta, Alice kikar fram. Klara är ännu spårlöst försvunnen.
Puss på dig syrran, du är väl bäst ändå!
Sluta pussas Alice. Vi kör lite slagsmål i vagnen i stället. Jag ska knuffa ur dig ur vagnen.
Haha, jag är bäst! Den här vagnen är ju perfekt att stå i. Kul i kombination med leriga stövlar och blöta galonisar.

Kvällsdags

Så här ser våra kvällar ut just nu. Vintermörker och nybadade barn. Lugnet lägger sig...

Tilda och Kalle har speltid. Nintendo ds är ännu solklara favoriter. Mysigast tycks det vara att spela tillsammans.


Nybadad Alice, nappen och täcket. Det är toppen så här på kvällskvisten.


När Klara har badat klart finns bara en sak i huvudet. Mysa i Tildas säng. Det är det bästa hon vet. Ännu är det spjälsäng som gäller för tjejerna. Men snart så...

Sjukt länge sen - sjukt i familjen

Ja, nu var det länge sen jag skrev. Helgen bjöd på lite sjukdom igen, den här gången var det streptokockerna som kände för att besöka familjen. Jag vaknade i söndags av att jag var helt svullen i halsen. Det visade sig att själva "gomseglet", eller vad det nu heter, hade svullnat upp till fyra gånger så stort som vanligt. Blev ett besök på "öron-näsa-hals". Superbra läkare och antibiotika på recept. Han tyckte att hela familjen skulle testa sig - eftersom att småtjejerna haft feber nästan hela veckan. Efter mycket om och men så blev det tjejerna mot killarna. Alltså - killarna i familjen bär ej streptockocker - det gör däremot resten av gänget.

Tillfrisknar på jobbet
Idag hoppade C över tre-dagarskursen i kungliga huvudstaden. Fick vara vab-pappa i stället. Jag åkte till jobbet. Blir nog friskare här än med två "på-väg-att-bli-friska-tvååringar". I morgon ska vi i alla fall försöka få iväg dem till dagis. Känns som att det är dags nu.

Röstade på Erik
Helgens höjdpunkt var nog Melodifestivalen. Vi fick tjejerna i säng i tid och sen var det jag, C och de stora barnen som tittade. De blev helt tagna av Erik Saade. Låten satt direkt. När Tilda ringde och röstade såg hon helt paff ut. Hon trodde att det var Erik som pratade direkt med henne och tackade för rösten. Sen ville förstås Kalle ringa och hade vi inte stoppade dem hade det kunnat bli en oändligt massa röster från oss på "manboy".

Semla till familjen
Jag ska lägga in lite bilder på barnen. Sen köpa semlor till gänget, sen hem.
Hörs förhoppningsvis i morgon, Anna

Buss - näää

Våra småflickor har varit hemma från dagis några dagar nu. Först fick Alice feber i onsdags och Klara vaknade igår med hög feber. Visst - tråkigt att inse att nu får vi tänka om. Jobbet blir lidande, pussla ihop schemat och jobba sent. Men själva sjukdomen är helt okej. Feber som försvinner med alvedon. Undrar om någon har funderat på att öppna ett tillfälligt-dagis-för-alvedonhöga-barn... Förmodligen inte.

Buss till stan
Igår var C hemma hela dagen och idag har jag varit med mina småtroll fram till 14.00. Och vi har varit ute på äventyr, vi har åkt buss ner på stan. Klara sa redan från början att hon inte ville åka buss. Hon ville hellre åka "brumbrum". Men Alice, eller "aaajoo" som hon kallar sig ville gärna åka buss. Hur som helst vi klädde på oss alla vinterkläder, tog med oss nya vagnen och gick bort mot busshållsplatsen. Klara så skeptisk ut. Bussen kom och vi tog plats. Klaras underläpp började ganska snart darra - hon fick sitta med mig. Efter ett tag ville även "aajo" göra oss sällskap. Det blev en otroligt lugn bussresa. Tjejerna satt helt blickstilla. Då och då viskade Klara för sig själv "pappa". "Vill du att han ska komma", frågade jag. Då nickade hon allvarligt.

Alice på duvjakt
Väl på stan var de så nyfikna och uppmärksamma. Alla bussar, bilar, människor, affärer var spännande. Nu låter det som att tjejerna är riktiga byfånar men jag har alltid åkt bil med dem förut. Nu var det så himla kul att kunna ge sig ut med dem och de var verkligen lugna. Vi hälsade på en kompis som hade besök av en annan kompis plus barn. Vi drack kaffe utomhus eftersom vi är feberbärare... Trevligt, nästan som att vara föräldraledig igen. Sen kom pappa C och vi gick en sväng på stan. Så mycket vårfint. Tjejerna ville upp och jaga duvorna. Det fick smyga lite på dem men till slut började Alice tokjaga dem och snubblade. Då var det läge att gå till bilen.

Hyra buss
När vi var hemma frågade jag tjejerna om vi ska åka buss igen. Klara sa "näää, nej buss". Men Alice klappade sig på bröstet och sa "aajo buss". Då började Klara rabbla en massa namn. Så om mormor, Tilda, Pappa, Kalle, morfar med flera åker buss - då kan hon tänka sig en tur igen... Vi får väl boka en buss.

Fredagsgodis
Nu är det helg. Jag jobbade eftermiddag och det blev sent. Nu en inhandling av fredagsgodis, sen middag, bad, mys och så läggning. Sen Let´s dance med storingarna i familjen. "Solsidan" vill jag se själv med C. Det får mig att skratta!
Trevlig helg, Anna

Stress

Ja, nu är det riktigt körigt. Mycket på jobbet och mycket hemma. Förutom vanliga jobbet har jag ett "vidsidanjobb". Deadline är i dag och jag är inte klar med alla texter. Hade tänkt sitta kvar på jobbet och göra klart men det går inte. C har styrelsemöte i vår "villaförening". Ska först hämta T från en kompis och sen hem och lägga alla barn. Kvalitetstid med familj?? Hmm, vet inte riktigt.

Hund, katt, flicka
Som toppen på allt är lillskrållan sjuk. Alice fick feber i går kväll. Hon sov som en stock hela natten men hade nästan 39 grader i morse. Efter lite alvedon var hon pigg som en lärka och vi var ute på en härlig promenad i, kors i taket, ett solsken som värmde. Hon är så rolig. Helt plötsligt började hon krypa och sa vovov - då blev hon en hund. Sen sa hon katt - ja, då hade Alice blivit en katt. Sen sa hon "opp" och så reste hon sig klumpigt i den nätta lilla overallen - då hade hon förvandlats till en "flicka" igen. De håller på att lära sig "flicka" och "pojke" nu. Så just nu är C en pojke - fyller fyrtio i höst...

Frisk i morgon?
Kort inlägg men måste dra vidare. Som sagt, stress, stress och inte blir det bättre nästa vecka. Då har C kurs igen. Hoppas på friskt barn i morgon och jobb hela dagen.
Tjao, Anna

Kalle 6 - han firas och firas och firas

Ja, det har blivit mycket firande av Kalle som fyllde sex år förra veckan. Igår hade vi kalas med mina syskon med familjer hemma. Ännu mer presenter, ännu mer älskat lego. Nu väntar 6-årskalas med kompisarna nästnästa lördag. Sen får vi nog vänta tills det är dags för sju år. I mars är det dags för småtjejernas tvåårsdag... Hur som helst - självklart ska man firas rejält när man fyller sex. Även om mamman och pappan var helt slut efteråt. Och mormor och morfar lyste med sin frånvaro. Varför? Jo, de tog flygplanet till Teneriffa - eller "panien" som Alice säger. 25 grader varmt, sol och full sommar. Tja, vi har i alla fall snö här. Jag är jätteglad för deras skull och hoppas att de får bada mycket, äta mycket och bara njuta. Sen hoppas jag förstås att jag och C också kan se framemot sånna semestrar om sisådär 25 år...

HÄR KOMMER HJÄLTEN, KALLE - FRÅN 5-ÅRING TILL 6-ÅRING:

Cool

Trevlig

Glad

Tokig

Fredagsbilden

Här är Klara och Alice när vi var hos fotografen. Den här bilden togs förra året i april. Ganska gammal med andra ord. Och ändå tycker jag att de ser stora ut!

Tillbaka

Det har hunnit bli fredag och idag är hela familjen på plats - för första gången den här veckan. Detta innebär att familjemedlemmarna har varit på sina jobb, dagis och skolan. Skönt att äntligen ha lite vardag och lite försiktigt släppa kräksjukans grepp. Vågar knappt tänka tanken - den slår ju till när som helst. Usch - jag har svårt för det här. Det blir så stort. Som ett svart moln som placerar sig över vårt hus. Och som att det inte finns mycket värre saker som kan inträffa - egentligen.

Stora småtjejer
Tjejerna har utvecklats som bara den sista tiden. Det kommer mer och mer ord - speciellt från Alice. Hon sätter ihop två ord och är med på att härma ord som vi säger. Klara tittar koncentrerat på oss, nickar, funderar och så säger hon något. Hon är en liten funderare som älskar sina dockor, att snöa in på någon pysselgrej, titta på film. Sen är hon en liten potentiell dansare. När hon kräktes som värst i tisdags så kom hon plötsligt framspringandes med armarna över huvudet och tog lite danssteg. De är helt underbara nu faktiskt. Man blir varm i kroppen och så förvånad över att de kan vara så skilda personer som ändå lever så nära.
Hinner inte skriva mer. Dags för hämtning av barn. Hörs i helgen. Anna

Inte roligt alls...

Nej, Alice, Klara och Chrille är helt överens. Kräksjukan är inte kul. Alice och Klara gör kräkljud och skakar sen på huvudet och säger "nääj". Och så tittar de på bunken och säger "nääj". Nej, inte mer. Nu vill de inte vara sjuka mer.

Vem på tur?
Just nu är det tre mot tre. Alice blev sjuk i söndags, Klara igår eftermiddag och C i natt. Nu är det jag, Tilda och Kalle kvar. Känns lite jobbigt faktiskt. Allt liksom stannar upp. Hatar, hatar, äckelsjukan. Helt meningslös. Alice o Klara har hämtat sig väldigt snabbt. C är ännu matt och trött.

Födelsedag
Igår firade vi i alla fall vår 6-åring. Han var så nöjd. Vi sjöng, fikade och så fick han sina presenter. Han lekte och grejade hela dagen. Sen var han och T ute i de gigantiskt snöhögarna. De tog med sig tjejerna en liten stund. Underbart att alla fyra kunde leka utan mamman och pappan - en liten stund alltså. På kvällen byggde C ihop nya Star warsskeppet. Kalle var lycklig. Han sover alltid med sina nya leksaker i sängen. Fast lego är ju lite krångligt, det blir mest bitar överallt.
Nu ska jag jobba lite här hemifrån. Får se hur dagen fortsätter. Vi blir hemma i morgon också. Fast T får gå till skolan om hon är frisk. Hennes fröken ringde och tycke att det inte funkar att hålla henne hemma bara i fall att hon skulle bli sjuk.
Tack och hej, Anna

Hemma...

Ja, idag är hela familjen hemma - fast det redan har hunnit bli måndag. Anledningen till denna extra "ledighet" är kräksjukan. Vill knappt skriva ut ordet. Än så länge är det bara Alice som har råkat ut för "åkomman". Igår när hon skulle sova middag kräktes hon i sängen - och sen fortsatte det. Hon var så duktig. På tre timmar kräktes hon tio gånger. Jag har aldrig varit med om maken. Men hon var tapper och låg och sjöng "Lille katt" tills det var dags igen. Det kommer knappast jag göra om det blir aktuellt för mig...

Det smittar och smittar
Så idag är vi alla hemma för observation. Jag pratade med dagis och fröken där sa att vi är välkomna när alla familjemedlemmar har varit symptomfria i 48 timmar. Jag förstår detta och respekterar det men det känns ganska hopplöst när vi är så många. Åker alla på kräkskjukan kan det dra ut till helgen. Och jag undrar - hur gör folk? En förälder kan vabba - vad gör den andra föräldern - tar den semester?? Nej, kräksjukan är nog så smittsam för att det bara inte går att hålla hela familjen isolerad så länge som det faktiskt är nödvändigt.

Födelsedag
Hur som helst är vi hemma i morgon med. Kalles födelsedag så det passar bra. Sex år. Det här är sista dagen med Kalle som femåring i familjen. För sex år sen gick jag intet ont anandes... Oj, det lät lite tokigt. Jag förväntade mig inte förlossning på ett tag. Kalle var beräknad till den nionde ferbruari. Men han kom åtta dagar förtidigt. Vilken lyx!

Lugnt
Nu ska jag jobba lite här hemifrån soffan. Småtjejerna sover, C läser tidningen och Kalle och Tilda är ute och leker i de enorma snöhögarna. Lugnet före stormen????
/Anna