Det har hunnit bli fredag och idag är hela familjen på plats - för första gången den här veckan. Detta innebär att familjemedlemmarna har varit på sina jobb, dagis och skolan. Skönt att äntligen ha lite vardag och lite försiktigt släppa kräksjukans grepp. Vågar knappt tänka tanken - den slår ju till när som helst. Usch - jag har svårt för det här. Det blir så stort. Som ett svart moln som placerar sig över vårt hus. Och som att det inte finns mycket värre saker som kan inträffa - egentligen.
Stora småtjejer
Tjejerna har utvecklats som bara den sista tiden. Det kommer mer och mer ord - speciellt från Alice. Hon sätter ihop två ord och är med på att härma ord som vi säger. Klara tittar koncentrerat på oss, nickar, funderar och så säger hon något. Hon är en liten funderare som älskar sina dockor, att snöa in på någon pysselgrej, titta på film. Sen är hon en liten potentiell dansare. När hon kräktes som värst i tisdags så kom hon plötsligt framspringandes med armarna över huvudet och tog lite danssteg. De är helt underbara nu faktiskt. Man blir varm i kroppen och så förvånad över att de kan vara så skilda personer som ändå lever så nära.
Hinner inte skriva mer. Dags för hämtning av barn. Hörs i helgen. Anna
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar