måndag 7 juni 2010

När får vi middagsro???

Det börjar alltid så bra. Chrille fixar middagen, vi är hungriga och ska snart äta.


Vi kanske till och med häller upp varsitt glas vin och ställer in oss på en lugn liten stund vid middagsbordet eller ute i kvällsolen.

Det är oftast C som fixar maten. Vad gör mamman?? Vet inte - fixar med annat förmodligen...

Oj, vi glömde visst två små inslag. De här tjejerna vet inte vad mysig middag är...


Och så blir det hetsätning. Man äter för mycket, för lite, för kallt eller för varmt. Var det gott?, frågar kocken. Supergott svarar mamman med högt blodtryck. Nej det var det inte, köttet var ju helt segt, säger kocken. Ehh, jag tänkte inte på det, svarar mamman.



Godis, godis, välkommen in i vårt liv. Så att småtjejerna kan ha lite fredags- och lördagmys och slappa framför tv:n. I alla fall i tio minuter...


Det spelar ingen roll. Hur god middag vi än har gjort. Hur pigga barn vi än har och hur lugnt vi än försöker ta det så blir middagarna i vår familj ingen trevlig historia. Våra stora barn är oskyldiga här. De sitter gärna och äter med oss i lugn och ro och pratar så där som vanliga människor gör vid köksbordet. Småttingarna har däremot helt missuppfattat det hela. Kastar maten, står på stolen, skriker och stojar. Om en äter koncentrerat så kan man ge sig sjutton på att den andra förstör allt. Jag längtar efter att de kan äta upp sin mat och sen kan man ge dem lite lördagsgodis och så kan de ta det lugnt framför tv:n ett tag. Tyvärr har vi inte kommmit dit ännu. Så att man åtminstone kan få lugna lördagsmiddagar. Just nu funkar det faktiskt bäst när vi äter borta, som gäster hos någon eller på restaurang (läs IKEA, pastahaket eller Mc`donalds).

Livrädd för att rida
Förövrigt så har helgen varit bra. Hela familjen - utom Kalle - var i stallet i lördags. Det var hästens dag och det var så roligt att se alla trötta ridskolehästar leva upp och hoppa hinder och visa upp sig.
"Plappla, hästen", ropade Klara och visst fick hon klappa hästarna - hur mycket som helst.
" Jiida, hästen" ropade Alice och visst fick hon det.
Men när jag skulle lyfta upp henne på hästen så blev hon stel som en pinne.
"livjädd", ropade hon. Så då fick Klara hoppa upp i stället. Sen har Alice berättat för alla att hon blev livrädd när hon skulle rida. Undrar om hon förstår vad det egentligen betyder. För så farligt kan det väl ändå inte vara...
Igår var hela familjen på stan och lekte på lekplatsen, gick på tivolit, käkade och lite sånt där. Det gick bra men kändes helt okej att komma hem och låta tjejerna sova middag. Förresten - det var ju igår Klara inte sov middag. Hon busade runt i sängen och rev ut grejer från hyllan. Men det gick faktiskt bra ändå!

Körig vecka
Den här veckan är superhektisk. Det är knappt att jag vet vad jag ska göra. Nu snart ska jag i alla fall hämta hem tjejerna. Kalle är på simskola med Chrille och Tilda spelar fotboll. I morgon kurs hela dagen, storytelling - låter spännande. På onsdag har jag medarbetardag på jobbet, på kvällen har Tilda sin vårshow. Hon är så laddad.
Just det, jag skulle ju flytta ut ur mitt rum idag. Hinns nog inte med nu. Vill inte dra ut sladden på datorn och riskera att inte komma in i morgon! Trevlig måndag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar