Glada gänget...

Här är hela syskonskaran. Glada gänget - på den här bilden i alla fall!



Alice Brallis gillar att gunga gungbräda. Perfekt med en tvillingsyster - då blir det lite "jämnare" gungning.

Kalle - finaste snyggingen i världen.

Klara gillar också gungbrädan. Högt, högt upp till trädkronorna. Det är kul!


Flickan och havet. (Tilda med gotlandshavet i bakgrunden)

Mitt i veckan

Redan onsdag och dags att lämna jobbet. Känner mig något oinspirerade, både här på bloggen och även på jobbet. Hoppas på bättring. Vardagen börjar snurra på nu och det blir nog en höst full av aktivitet.
Barnen är nöjda och glada. Tilda ska ha kalas hemma hos oss på fredagkväll. Mys/film/pizza-kväll med nio tjejkompisar i källaren. Som tur är ska mormor hämta småtjejerna och ge dem middag så vi kan ha kalaset utan intresserade tvååringar.

Kalle är mycket nöjd med sin skolstart. Efter att ha varit minst sagt intensiv hela sommaren så känns han lugnare nu. Förmodligen fylld av allt nytt och framförallt av alla aktiviteter. Jag försöker få till en stund här och var där han kan berätta lite och det har faktiskt lyckats. "Jag som är ganska babblig är nog lite blyg i skolan. Jag räcker nästan aldrig upp handen och säger något", sa han till mig häromdagen. Det är nog ganska naturligt med tanke på att det var första dagen efter inskolningen. Tids nog, tänkte jag för mig själv.

Alice och Klara har vuxit under sommaren. Både rent kroppsligt och i sitt inre. De är duktiga med sina toalettbesök. De hoppar helt över pottan nu och väljer toaletten i stället. Det gick ganska smidigt att få bort blöjorna. De har verkligen varit superduktiga. De leker mycket, både med varandra och för sig själva. De pratar och pratar och frågar "vajföj då". Och så ska man berätta saker, och berätta igen, och igen.

NU - hemgång. Hörs en annan dag.

Barn i farten

Det har inte blivit några bider på bloggen under sommaren. Ska försöka fylla på med några då och då. Kan säga att kameran minneskort har blivit fullt, bilderna ligger på externa hårddisken - och där riskerar de att stanna. Framkallning hör ju inte den här familjen till. Tyvärr. Här är några bilder från sista dagarna på ön.

En glass! Klara tömmer glassförrådet. Glassbilen dök upp några gånger och vi fyllde vår minifrys full.

Alice uppträder. Hon brukar sjunga "manboy" för full hals och alla ska jubla och applådera. Och så klart gör vi det. Hon är ju helt fantastisk.



Kalle är pojken med pilbågen.


Medeltidsveckan inspirerar alltid Lill-Tarzan. Lycklig med sin pilbåge på heden. Men pilbågen fick stanna i sommarhuset. Hemma i storstaden hör den inte hemma...

Hemma igen

Nu är vi tillbaka och inne i vardagen allihop. Vad tråkigt det låter. Vardagen. Kan inte uttala mig så mycket om den ännu. Allt går mest i ett.

Det var sorgligt att lämna Gotland. Tilda grät och grät kvällen innan. Hon vill bo där. Avresedagen åkte jag och mamma med alla barn i pappas gamla volvo till stranden. Det var nästan 30 grader varmt och vi bara inte kunde spendera de sista timmarna hemma på gården.

Vi badade och det var underbart. Huvudet blev helt klart och våra små småttingar simmade i våra famnar. Alice och Klara älskar nu att bada och sjöng "simma, simma, nu så ska vi simma" (melodi Manboy). Kalle och Tilda simmade under vattnet, gjorde volter och sprang på stranden. Så bruna, friska och vackara efter våra sex veckor vid havet. Tio i tolv var vi tvungna att lämna paradiset. Annars skulle vi ha missat båten. Kändes frukantsvärt fel. Spegelblankt hav och strålande sol. Inte ska man pressa in fyra barn i en bil och färdas till en storstad??

Men avfärd blev det och båtresan blev körig. Alice och Klara passade på att rymma. Och när de blev upptäckta tjöt de av skratt. Väl hemma möttes vi av en tropisk kväll. 97% luftfuktighet och ett stekhett, instängt hus. Vi var helt slut och barnen rev i alla leksaker och startade lekar i varje rum och lämnade allt i en enda röra.

MEN på något sätt fick vi ihop allt. Och nu, fem dagar senare, har vi packat upp allt. Röjt lite, plockat fram extrakläder till förskola och skola. Märkt kläder och alla barnen är på plats. Och vår stora Kalle har börjat skolan. Mer om det och utvecklingsfaser och föräldrar som skäller och tjatar och om alla kostnader som ett nytt läsår innebär en annan dag.

Nu - hämtning av två tjejer på dagis.

varm

Värme, mygg och begynnande packnings-ångest. På lördag bär det hemmåt igen. Sorgligt att semestern är slut. Fruktansvart att lämna vårt fina hus. O så tråkigt att älskade sommaren går mot sitt slut.

Samtidigt är det dags för oss sex familjemedlemmar att sära på oss. Bitvis går vi varandra på nerverna. Det blir mycket småtjafs o vi föräldrar orkar inte riktigt. MEN ändå, vilken fin sommar vi har haft. Barnen här vuxit o utvecklats enormt. Härom morgonen tittade Klara allvarligt på MIG o så:
" vill ha sån säng som Dicken (Madicken) har. Köpa sån".
Det är alltså dags för stor säng till tjejerna. Fortsättning följer.

I morgon är det sista dagen på ön. Vill hinna,med stranden o träffa Chrilles familj i stan. Sen blir det packning hela natten. Puh...

Skriver mer en annan gång. Njut av sommaren. Det dröjer så länge tills den är här igen.

En sommardag

Andra augusti. Drygt två veckor kvar på ön. Lunchen är avklarad. Kalle tittar på film, tjejerna förvånar alla genom att sova middag, Tilda är på ridläger o föräldrarna tar det lugnt. Ingen vanlig eftermiddag denna sommar. Men TACK - lugn känns helt okej idag!

I går körde hela familjen hårt på kneippbyn. Småtjejerna älskade det och har nu fått träffa Pippi o gänget på riktigt. De såg teatern, kramade Pippi o poliserna, åkte karusellerna, studsade o hoppade, körde bilar - rubbet! Som tur var följde mormor med. Så C badade på vattenland m Kalle o Tilda. En så lyckad dag för både stora o små.

När vi åt lite träffade jag en nybliven tvillingfamilj. Två bebisflickor - fyra veckor. Så pyttesmå. Svårt att förstå. Svårt att minnas. För två år o fyra månader sen hade vi så små flickor. Knytten som nu springer runt o pratar, retas, berättar om de är ledsna, glada, rädda, arga. Frågar o tjatar o är fulla av envishet o järnvilja. Ofta känns det fullt upp, svårt att hinna med. För intensivt. Men när jag såg bebisflickorna insåg jag hur långt vi har kommit. Hur underbart det är med dessa små tokiga två-åringar.

Kalle o Tilda då? Jo tack, alldeles utmärkt. Kalle fixar här på gården. Nu på förmiddagen badade han i badtunnan med min kusin. Det älskar han. I morse lämnade jag Tilda i stallet. Hon är så tuff. 14 flickor o hon känner ingen. Inga problemu hon är bara glad o förväntansfull. Det är dagridläger o vi ska hämta henne om en stund.
Hela detta inlägg har jag skrivit på min telefon. Inte så säker på pekfunktionen. Förmodligen vimlar det av stavfel. Ha överseende. Hörs en annan dag.