Hemma igen

Nu är vi tillbaka och inne i vardagen allihop. Vad tråkigt det låter. Vardagen. Kan inte uttala mig så mycket om den ännu. Allt går mest i ett.

Det var sorgligt att lämna Gotland. Tilda grät och grät kvällen innan. Hon vill bo där. Avresedagen åkte jag och mamma med alla barn i pappas gamla volvo till stranden. Det var nästan 30 grader varmt och vi bara inte kunde spendera de sista timmarna hemma på gården.

Vi badade och det var underbart. Huvudet blev helt klart och våra små småttingar simmade i våra famnar. Alice och Klara älskar nu att bada och sjöng "simma, simma, nu så ska vi simma" (melodi Manboy). Kalle och Tilda simmade under vattnet, gjorde volter och sprang på stranden. Så bruna, friska och vackara efter våra sex veckor vid havet. Tio i tolv var vi tvungna att lämna paradiset. Annars skulle vi ha missat båten. Kändes frukantsvärt fel. Spegelblankt hav och strålande sol. Inte ska man pressa in fyra barn i en bil och färdas till en storstad??

Men avfärd blev det och båtresan blev körig. Alice och Klara passade på att rymma. Och när de blev upptäckta tjöt de av skratt. Väl hemma möttes vi av en tropisk kväll. 97% luftfuktighet och ett stekhett, instängt hus. Vi var helt slut och barnen rev i alla leksaker och startade lekar i varje rum och lämnade allt i en enda röra.

MEN på något sätt fick vi ihop allt. Och nu, fem dagar senare, har vi packat upp allt. Röjt lite, plockat fram extrakläder till förskola och skola. Märkt kläder och alla barnen är på plats. Och vår stora Kalle har börjat skolan. Mer om det och utvecklingsfaser och föräldrar som skäller och tjatar och om alla kostnader som ett nytt läsår innebär en annan dag.

Nu - hämtning av två tjejer på dagis.