Och här skulle det har varit en bild på en 40-åring

Ja, förlåt min älskade make. Nu har ju du fyllt år. Ganska många år. Till och med 40 år. Och jag skulle så klart ha förevigat det här på bloggen med bild och grattis på rätt dag. Nu blir det så här. GRATTIS - sex dagar försent. Bilden finns i mobilen och jag har ingen sladd just nu.

MEN - vi har firat och haft kalas. C har numera en grön, susande, snygg cykel att ta sig fram på. Han cyklar ju årets alla jobbdagar och nu har han lämnat ifrån sig min cykel och fått en alldeles egen. Det betyder väl därmed att jag ska lämna ifrån mig bilen och börja cykla till jobbet...

Annars är det bra - förutom kalas och tårta och presenter så har hela familjen klarat av höstens första förkylning. Mina föräldrar har kommit tillbaka från sin Gotlandstripp till alla barnens stora förtjusning.

Igår förklarade Klara för mig:
- De e höst nu. Vi kan inte bada. Inte fiskarna heller, för dom e döda.
Jag försökte förklara att fiskarna kanske sover lite och gömmer sig i havet.
- Mmm, för det e inte sommar nu. Nu sover fiskarna. Dom kan inte simma, svarade hon.

Funderingar, fantasier och frågor. Det är det som tvillinglivet handlar om just nu. Och så en massa lek och bus och tjafs.
- Berätta mer, mamma, vad, vad, vad sa du? Berätta igen, så låter Alice så fort hon nosar sig till något samtalsämne i familjen. Hon är sååå nyfiken. Vad kan hon ha fått det ifrån???

Det är intensivt och inte mycket tid till hemmaliv och lugn och mys. Det kör lätt ihop sig, bråken är ofta ett faktum. Det är väl bara att inse - sex individer i ett hus innebär ett visst vardagstempo med humörsvängningar. Det bara är så.

Nu är det kväll och jag ska vara med mina fem. Middag, lek, badning, välling, tvättstugan, soffan och idol med Tilda och Kalle, nattning nummer två och så krascha i soffan och somna med boken över näsan och C bredvid som surfar eller somnar framför tv:n. Så är en vanlig tisdagkväll just nu!

Jag hoppas verkligen att jag får inspiration att skriva mer och lägga in lite bilder här snart. Vill så gärna hålla bloggen uppdaterad så att jag kan gå tillbaka och läsa och minnas. Annars försvinner bara dag efter dag. Vill komma ihåg hur det var, vad barnen sa och vad jag tänkte och vad vi gjorde...

Vill bara säga...

... att jag just nu bara älskar våra små tvillingflickor. Har haft en mysig morgon med dem.
C lämnade våra (också så klart älskade)skolbarn; Kalle och Tilda. Glada, positiva på sina nya cyklar. En morgon utan bråk och tjafs = lika med bra avfärd till skolan = glada föräldrar och barn.

Lugnt utan stress
Sen har jag och Alice och Klara tagit det lugnt. Jag ville inte jäkta och det resulterade i lämning på dagis 9.45. Men de hade så kul. De hamnade i lek efter lek. Först mysade de med vällingen framför tv:n. Sen började Klara bygga lego.
- Titta mamma jag byggde. Sånt som pappa bygger, ropade hon stolt.
Så kom Alice och gjorde sällskap. Hon kom på att hon vill leka med doktorssaker.
- Klaja, ska jag undersöka dig?, frågade hon. Men det ville inte Klara.

Sen kom de på åkandes på sina bilar.
- Kom Klaja, åkej Visby, ropade Alice
- Jaa, baja hämta dockan först, svarade Klara.

Inte kiwi
Mamman tog ett liten fruktpaus med tjejerna. Klara önskade kiwi. Då kom Alice på att hon inte kan äta det.
- Killades i munnen på sommajen, på Gotland. Alis inte kan äta kiwi, sa hon
Och så rätt hon hade. I somras reagerade hon på kiwi och det kliades och blev rött runt munnen.
Alice fick några Ikeakex och Klara åt två kiwisar. Sen ropade Alice
- Kom Klaja, ska vi fika. Också försvann de in i Tildas rum.
- Hämta många bokar, mumlade Klara och såg finurlig ut.
- Nej, tjejer en bok räcker. Vi ska gå snart, sa jag men fick bara busleende tillbaka.

Åka vidare
Ja, så har morgonen rullat på och till slut kom vi iväg i bilen.
- Inte dagis, åka vidare, sa Klara.
- Baja stanna en liten stund. Sen åka iväg, försökte Alice med.

Men det gick bra. Vi träffade kompisarna och fröknarna. Och jag kom iväg utan någon tår från de små.
En underbar morgon. Jag blir nykär i mina barn och känner mig för stunden stärkt som fyrbarnsmor.
Trevlig dag.

Jag heter Klara och har ett glatt humör...ibland

Jodå, söta, rara, glada Klara är en riktig goding. Oftast är hon solig och på strålande humör. MEN det finns många tillfällen då det kraschar totalt. Som när vällingen inte är klar exakt när hon vill, som när Alice har tagit just den dockan Klara behöver, som när hon är hungrig men inte har ro att äta vid matbordet, som när hon inte vill bada fast egentligen kanske vill ändå.

Mer irritationsmoment
Klara kan även bli minst sagt irriterad om en strumpa krånglar, om mamma har bytt örngott på kudden eller om hon får en tröja som hon precis i samma sekund kommer på inte är så fin. Ja, en riktig liten gullunge med en liten extra skvätt temperament.

Övriga barnaskaran
Våra andra barn är mer jämna. Tilda blir inte riktigt rosenrasande ofta. Även om hon just nu väldigt ofta blir irriterad. Kalle blir rasande ibland. Men då har det gått väldigt långt innan utbrottet kommer. Alice blir mer gnällig. Hon är mest sprallig och intensiv och när humöret sviktar så blir hon mammig.

Och vi då?
Och mamman och pappan - ja, självklart alltid på topp. Tålmodiga, strålande glada, pedagogiska, höjer sällan rösten och helt enkelt otroligt muntra. Sant??? Tyvärr, inte. Hos mig och C pendlar det snabbt. Ena stunden glada skratt. Nästa stund brister tålamodet och en röst med normalt tonläge åker snabbt upp högt. Också lite tjat och mycket tjat emellanåt. Tänk så det blev.

Här är i alla fall några bilder på SUPER-STRÅLANDE-GLADA-KLARA!

Hej igen

Ja, det var ett tag sen. Det blir inte riktigt tillfälle att skriva. Tråkigt eftersom det främsta syftet med den här bloggen är att kunna gå tillbaka och minnas och komma ihåg. Det blir inte mycket att komma ihåg från sommarmånaderna...

Vardagen är igång, hjulet snurrar och alla i familjen har fullt upp. Glada ofta, arga ibland, trotsiga, jo, ofta. Puh, det är mycket känslor, prat och viljor.
Angående större barn så börjar jag inse att problemen faktiskt blir större när barnen växer. Eller kanske inte större men jobbigare. Man blir mer arg och sårad. När exempelvis vår älskade stora flicka tittar på mig som att jag är helt korkad när jag förslår att hon ska ta med sig en jacka till skolan.
"Hallå, ingen annan har jacka, det har man inte"
"Nehe - har inte, vem säger det???".
"Men åhh, ta hit den då", släng i dörren och arg.
Sånna småscener utespelar sig ofta och det är inte kul. Och jag finner mig inte i en stängd dörr utan går efter, ropar, vill få allt bra och att vi skiljs som vänner. Och det blir bra. MEN - det tar.

Kalle är i skolans värld och det går jättebra. Han trivs och känner sig stor. Men i helgen har vi haft lite problem med en äldre kompis här hemma som för in nya influenser. Kalle berättade att han inte vill ha en blåtira, för det får han om han inte gör som den äldre kompisen säger. Hmn, blåtira - vet vår sexåring ens vad det är?
"ja, om jag inte gör som han säger så får jag ju stryk", sa Kalle.
Inte helt lätt. Var börjar man. Prata med barnet, med föräldrar osv. Men främst - gå ut och vara bland barnen. Det är nog det bästa. Jag och C har låtit Kalle vara ute och leka och cykla runt själva nu under våren och sommaren. Och tydligen passar de äldre på att vissa lite makt. Men man blir arg och ledsen och arg igen. Förb... unge, vårt barn ska inte få vara med om sånt - inte ännu. Han har precis lämnat dagis.

Småbrudarna då. Jo, de lär sig en massa och hittar på många lekar. Favoriten är "duka-till-kalas-för-alla-dockorna-hämta-vatten-spilla-torka-med-toapapper-sjung-ja-må-du-leva-klä-av-alla-dockor-klä-på-alla-dockor-vilja-ha-samma-docka-dra-lite-skrika-nypas-och-så-måste-en-förälder-bryta.

Men de är så söta och förnuftiga. Fast så har de börjat retas med varandra. Och de retar verkligen gallfeber å varandra. Om Klara vaknar först så får hon inte gå in och väcka Alice. Men så fort hon här Alice vakna så styr hon mot Alice rum och stryker runt sängen.
"Gomojjon Aliis", säger hon med len röst
"nääj, inte gomojjon Aliis, säger Alice tillbaka
"joho, gomojjon Aliis, häj, dockan och alla napparna, säger hon och proppar hela Alice säng full. Och ja - då är Alice vansinnig och vill bara komma upp ur sängen och vakna i fred.

NU - kväll och hemgång, hörs en annan dag!