"Nu är det mörkt"

Så säger tjejerna varje kväll. Den senaste veckan säger de så även på morgonen. För nu är det mörkt när familjen går upp. Tack och lov så ljusnar det ganska fort. Jag bävar inför vintertiden då mörkret lägger sig redan vid fyra. Det blir så korta dagar.

Veckan är igång för fullt. I morgon är det redan onsdag. Helgen som gick var helt okej. Fint väder och mycket utelek. Just nu, peppar, peppar, känns det som att tjejerna har kommit in i en lite lugnare fas. Det är som att de faktiskt börjar bli lite större. De leker mycket och det är verkligen riktiga lekar som gäller nu.
" Ja e Emil vem e du", frågar Klara.
" Eh, jag e också Emil. Eller nej, jag e Pippis pappa", svarar Alice.

Också kör de på ett tag. De älskar att gå ned i källaren och leka. De galopperar med hästarna, undersöker hästarna med doktorssaker, de hoppar och gör kullerbyttor på madrasserna, de gör kojor bakom fotöljerna. Ja, det är riktigt påhittiga. Faktiskt ser man nu vinsten med att ha en tvillingsyster. De har alltid en lekkamrat. Sen efter ett tag kommer de klampandes i trappan och berättar att någon har puttats eller tagit dockan eller hästen och så får vi medla.

De stora barnen brukar också leka med tjejerna. Men ofta hittar Kalle på en lek där det figurerar monster och spöken. Han bara kan inte låta bli att "krydda" leken lite. Häromdagen rotade han exempelvis fram halloweenmasken. Då liksom krymper tjejerna ihop och kommer upp och säger att de är livrädda. Men så kan de inte låta bli att leka igen. Och så där fortsätter det.

Tilda hittar på roliga hästlekar eller läser böcker eller leker kurragömma med småttingarna. Både hon och Kalle är så snälla och tålmodiga med småsystrarna. Men självklart finns det en gräns. Och då bara orkar de inte leka längre.
" Mamma, nu får faktiskt du leka med Alice och Klara. Jag är bara en storasyster. Jag behöver faktiskt inte jämt leka med dem. Jag har annat att göra", ropade Tilda häromdagen.
"Ja, kära du. Nu var det i och för sig du som ville leka och tog initiativet. Och för den delen har jag också en miljon annat att göra"... hade jag lust att svara. Eller så svarade jag så, jag minns faktiskt inte.

Dessutom... har jag ätit lunch med mina kära, kära vänner idag. Det var länge sen vi sågs och det var mysigt att bara sitta och prata. Ute öste regnet ned och där inne satt vi - vänner sen 25 år tillbaka. Så mycket har vi gått igenom tillsammans. Nu händer det saker för oss hela tiden - förr delade man allt - nu snurrar det för alla. Då är det skönt med en stund ibland när man hinner uppdatera sig, prata av sig och bara ses.

Nu - tisdagskväll med mina fem.