1 advent

"Första söndagen i advent är det första ljuset tänt". Kalle övade i morse men fick inte riktigt ihop versen. Vi har inte tänd ljuset ännu. Ska göra det när hela familjen är samlad. Just nu sover småtjejerna, Kalle är hos sin kompis och T, jag och C tar det lite lugnt. Vi har just tagit det stora beslutet att T ska byta ridskola. Hon stormtrivs där hon är nu men det är så lååångt. Nu har vi fått plats på en som ligger åtta minuter bort med bil och det är lockande. Vi var där, hela familjen igår, och tittade och då kändes det kanon. Jag red själv där när jag var liten och även på gymnasiet. Men efter ridlektionen idag så blev det tårar i bilen. "Tänk om jag aldrig mer får träffa hästarna, de kommer sakna mig. Tänk om de dör" och så vidare. "Ja, nu hade vi ju först och främst tänkt ta en paus under vårterminen och sen kan vi se var du trivs bäst, försökte jag förklara, men tårarna rann ändå. Och jag förstår henne. Men nu testar vi det här.

Stämning
Ja, adventstämningen har infunnit sig i huset och alla rum har fått sina ljus. Det blev mest stjärnor i år faktiskt. Igår bakad C och barnen lussekatter och vi hängde upp ljusen i trädgården. Mysigt! Veckan som kommer hoppas vi kunna jobba. Jag mår mycket bättre men min mamma ringde just och hade fått vår halsfluss... På tisdag ska vi åka med alla barn och ta influencavacc. Alice och Klara får sin första dos, T och K får sin andra. Får se om det blir några biverkningar.
Våra småflickor är så söta och glada nu. De sjunger tipptapp "pippapp" och pekar med fingrarna. Igår kväll kröp de runt och lekte hundar och jagade varandra. När T ska gå till skolan pussar de henne och rusar sen till fönstret och gör slängpussar och roppar "häääå"! Ibland får de längtansattacker efter mormor och morfar och då ser de lite bekymrade ut och funderar och tjattrar om vad mormor är.

Ankan
Ja, vi har en eländig låtsasanka i vårt liv. Han gör alla möjliga dumheter. Det värsta är att han gömmer småtjejernas nappar. De har blivit så beroende nu att så fort de vaknar gömmmer jag eller C undan napparna. Men då är det alltså Mr. duck som har varit framme. I fredags duschade jag blommorna i badkaret - jag lät blomjorden vara kvar. När det var baddags så blev tjejerna helt förstenade.
-"Vad är det som har hänt ", frågade jag.
- "ooläää", sa Klara (det betyder bajs) och pekade på jorden i badkaret.
- Jag titta, vem har varit här?, sa jag
- ooläää, kacka, kacka, ooläää, ropade Alice.
- kackaaaa, sa Klara upphetsat.
- Mamma, mamma, ropade Alice och löste problemet genom att peka på mig och duschen. Så då blev det plaskande och badande ändå. Och de var helt överens om att det var ankan som hade varit framme.
Igår när vi var i ridhuset och tittade på hästarna så hade Alice nappen i munnen (efter bilturen).
-"Alice, mamma får nappen, så den inte försvinner", viskade jag.
_ "Kacka, kacka, ajj, ajj, ajj, kacka", vrålade hon högt. Tur att hästarna är vana vid ljud och inte blev skräckslagna.
Nu vaknar småprinsessorna snart. Andra halvlek drar igång. Något sent. Klockan är 16 på em.
Glad advent, Anna

Alice och Klara på väg till förskolan. Galonisarna på i detta slaskväder. "Alice, kom igen, dags att sticka till dagis", säger Klara. Alice har inte riktigt vaknat ännu.
" Men Alice, det är dagisdags. Kom igen nu då. Hopp i vagnen så sticker vi. Du ska ju gräva gräva och guuunga!"

"Jag kommer direkt. Att åka vagn med pappa som drar oss när han cyklar är toppen. Det går fooort!"

Tillbaka igen, tre dagar senare

Jag åkte på en ordentlig släng av halsfluss och stannade hemma från jobbet tisdag och onsdag. Feber måndag och tisdag men betydligt bättre igår. Jobbade en hel del hemmifrån. Svårt det där med sjukskrivning. Men ack så skönt att vara hemma i ett knäpptyst hem. Att sitta i lugn och ro vid köksbordet och jobba vid datorn med stearinljusen tända. Att äntligen få mysa när det är städat, var sak på sin plats och totalt lugnt. Nu är jag tillbaka på jobbet. Lite skakig men det funkar. Tur att det finns pencillin!

Övriga familjen
Barnen har fixat veckan hittills och dagis och skola har fått njuta av våra barn... Alice har varit totalt uppskruvad när hon kommer hem från dagis. Hon tjuter när hon pratar och skrattar och sen blir hon såå klängig och mammig och pappig. Klara är mer nöjd och lugn. Stolt på något sätt över en rolig dag på dagis. Nu har de börjat öva på Luciasångerna. Pipp-app-pipp-app och så små fingrarna som går upp och ner. Så gulligt med tipp-tapp. Kalle har röjt med kompisarna på förskolan. Har visst bestämt sig för att vara pepparkaksgubbe i år. Varför inte stjärngosse? Tydligen inte populärt. Inte ens med stjärnan. Tilda går ju inte Luciatåg förrän i femman. Men hon sjunger julsånger på musiken. I morgon ska hon ha med sig ljus till skolan och så ska ljuset vara tänt när fröken läser saga för dem.

Adventstämning
Igår, när jag var piggare, så tog jag fram adventsstjärnorna och ljusstaken i köksfönstret. Det blev så fint och glittrigt. I morgon ska jag åka hem på lunchen och fixa de andra rummen. Så att det är adventmys i alla rum när våra glada barn kommer hem. T och K börjar komma i julstämning och vill ha varsin tomte i sina rum. Hmm, vi kan väl vänta till Lucia i alla fall. C ska visst baka lussebullar i morgon kväll.

Nu är det dags att avsluta arbetsdagen och sticka hem till favoriterna. Tack för idag/Anna

Nu är mamma sjuk.

Jaha, då var det min tur. Halsen började värka igår och i natt har jag sovit oroligt. Man blir ju helt blockerad och tänker att jag bara måste jobba. Så först till vårdcentralen och fixade medicin - antibiotika - kåvepenin. Sen till apoteket och så till jobbet. Nu har jag fixat en massa och känner att det nog vore bra att åka hem en stund innan familjeorkanen väller in i huset. Alla barn är på skola och förskola idag. De samlar väl på sig lite nya baciller...
På vårdcentralen var det otäckt mycket människor. Flera bekanta, klasskompisar och dagiskompisar. Så nu går det runt, runt. Doktorn tyckte inte att det var någon idé att kolla upp våra två friska familjemedlemmar. Jag försökte säga att sånt här kan gå runt, runt. Men doktor Konstantin, som ingen kommer speciellt bra överens med, tyckte inte att ytterligare åtgärder behövs.
Dagis igen!
Tjejerna var lyckliga när Chrille lämnade dem på förskolan. De stampade i vattenpölarna, "pampam" och vinkade glatt till pappa. Kalle var lite trött i morse och ont i magen. Men han var hur pigg som helst sen....Hmm, vet inte vad det är. T gick glatt till skolan. Nu på em är hon med mormor på stan och köper pysselsaker till julstöket och lämnar tillbaka ett par trasiga skor.
Nu känns det som att det är feber på gång i kroppen. Tack och hej, på återseende, Anna

Söndagsbilden

Välkommen till storfamiljen. Den här bilden är cirka 1,5 år gammal. Jag ska försöka uppdatera familjebilden vid tillfälle. Lite svårare numera att få till en bild på alla sex!

novembereftermiddag

Alice o Klara sover. C är med Kalle och Tilda och fixar utebelysningen. Det fina"ljusnätet" som vi skulle sätta upp igår funkade ju inte. Jag har varit i stallet med de stora barnen. Kalle var med och vi fikade i "cafeterien" som han säger det. Ibland har jag inte hjärta att rätta barnen när de säger vissa ord lite galet. Det är så gulligt. Väldigt länge sa han "helikopeter" om helikopter. Men efter ett tag ändrade hand det själv.

Nya ord
Idag har Klara lärt sig flera nya ord; "bebii", "pippis", iida (rida). Kul - tidigare är det Alice som kommer först med orden - men nu knappar Klaris in. Det var två lyckliga tjejer som somnade efter lunch. De har gått promenad med mormor och morfar och hälsade på alla djuren på 4H-gården. De matade getterna, såg hästarna och så vidare. De älskar sånna söndagspromenader; "mommo och boppa" kallar de sin mormor och morfar!

Stallet
Tilda red ut i skogen och "klättrade". Inte så avancerat men de övade att rida uppför och nedför. Hon hade kul och verkade fixa det bra. Så nu är hon absolut på bättringsvägen från halsflussen. Sjukläget för övrigt är så här: Alice och Klara, totalsnoriga, feberfria, pigga och äter som vanligt. Kalle: Helt återställd. Svackan från igår är borta. C: frisk. Jag: inbillar mig att jag är på väg att få ont i halsen. Summering: Hoppas på dagis för vår tre dagisungar i morgon. T vill vara hemma - annars säger hon att kompisarna inte tror på att hon har varit sjuk... Vi får se. Hon kan gå hem till mormor och morfar i stället för fritids har jag sagt. Eller så får hon vara med mig på jobbet ett tag. Jag och C måste jobba i morgon. Innan nästa sjukdomsattack kommer...

Julstämning
Och snart är det jul... Eller i alla fall första advent. Mysigt tycker jag. Hoppas jag kan fixa lite adventfint på fredag. Har jobbmöte på stan på eftermiddag men hoppas kunna ta lite tid på förmiddagen och göra lite fint hemma. Jag och C har i alla år fixat på eftermiddagen på fredagen innan 1a advent. Sen har vi hämtat barnen - T och K - det har varit helt underbart att se deras lyckliga miner när hemmet glittrar av adventstakarna och stjärnorna. I år är jag inte med vid hämtningen men jag får skynda mig hem. Undrar vad Alice och Klara kommer säga.
Fortsättning följer, Anna

Lördagsbilden

En glad bild på våra tvillingtjejer. Togs för inbjudan till dopet - om jag inte minns fel. Det var sommar, månaden var augusti, året var 2008, platsen var sommar-Gotland och flickorna var nästan fem månader. Alice till vänster och Klara till höger.

När streptokockerna kom på besök...

När blir egentligen familjen kaos frisk? Sjukdomarnas tid är visserligen här men nu är samtliga fyra barn drabbade. Först småflickorna. Klara är visserligen i princip på topp men tokförkyld och vit på tungan. Alice har bara blivit mer och mer pipig och vill inte äta. Tilda kom hem från skolan tidigare igår och hade jätteont i halsen och hög feber. Så på kvällen fick vi hembesök av farbror doktorn. Så smidigt för en storfamilj. Han tog test och konstaterade att T har streptokocker - halsfluss. Han skrev ut antibiotika till alla tre tjejerna. Alice har förmodligen också halsfluss eftersom att febern inte ger mer sig och hon dreglar och vill inte äta. Klara är förmodligen också smittad eftersom att de lever så nära - tvillingliv. Tipptopp. Tre sjuka, tre friska... Och idag känner sig Kalle frusen, ont i magen och trött. MEN - han är inte sjuk säger han. Hur som helst klassar jag och C honom som sjuk och han fick ställa in hockeyträningen och kalaset. Glädjande är i alla fall att Alice redan känns bättre. Idag har hon tillbaka glöden i ögonen och har ropat "hujja, hujja, hujja". Hon har lärt sig säga Hurra! på dagis.
Ledig fredag
Igår var jag och C lediga från jobbet. Vi hade sällskap av våra små risiga solsken och försökte oss på en shoppingrunda. Tjejerna var så söta i sina små klänningar, jackor och nya mössor. Som två små tanter. Vi lyckades göra av med en hel del av barnbidraget... Men det blev en stressig tur med småflickor som inte hade mycket ork att dra runt i affärer. På eftermiddagen hämtade jag Kalle på förskolan och vi åkte till frisören med honom. Superfin blev han. Under tiden gick jag runt i affärer. Lite skillnad på att klippa en 5,5-åring jämfört med 1,5-åringar. Hur som helst - vår lediga fredag blev en ganska körig fredag. Den avslutades med att C fick åka till sjukhusets apotek och hämta ut medicin till barnen. Och Alice kunde inte komma till ro och sova. Drack inte kvällsvällingen och var väl hungrig. Till slut tog vi upp henne och gav henne filmjölk. Sen somnade hon sött. Och i natt blev det pay-back-time. Ungarna sov till 8.15 och efter flera nätters bök och stök så vaknade A och K bara varsin gång. Och föräldrar och barn fick sova ut ordentligt. Tack!
Soligt besök
Nu på förmiddagen - efter sovmorgonen - har vi varit ute i den underbara solen. Livsglädjen kommer tillbaka och det här tunga, mörka täcket liksom lättar något. Oooo,vad jag längtar till slutet av mars kommer, när snöslasket börjar nå sin ände och när solen blir starkare och starkare och när dagarna är ljusa och soliga. Men vi har en bit kvar. VI har i alla fall varit ute i solskenet, en promenad i parken och jag och tjejerna lekte en stund på lekplatsen här utanför. Mysigt. Nu ska jag och C gå ut och försöka hänga upp ett "ljusnät" på vårt plommonträd. På vår gata bor många äldre och här får inget "julbetonat" hända innan den första advent. Men nu trotsar vi våra grannar och mörkret och försöker lysa upp med lite juleljus i trädgården.
Trevlig lördag, Anna

Småsystrar och en stor syster och en lille/storebror

Vi har många roller i syskonskaran. Tilda har väl fått superstorasysterrollen. Kalle är lite både och - storebror till småtjejerna och lillebror till Tilda. Hur Alice och Klara blir är svårt att veta ännu. De är så små. De älskar sina storesyskon men kan på samma gång bli arga och skrika rätt ut åt dem. Kalle är en klippa på dagis för tjejerna och de söker upp honom ibland och vill att han ska leka lite med dem. Tilda är väl lite som en extramamma - så länge hon vill. Vi har varit tydliga med att både Kalle och Tilda ska gå undan när det blir jobbigt med småsystrarna. De är inte föräldrar och de har inte ansvaret. Men handen på hjärtat så visst får de ta ansvar och kolla till, passa lite och leka lite när det verkligen behövs. Då är det inte fråga om de känner för det utan då bara är det så. Slut. Ofta hänger det ihop med att jag eller C gör något som har med de större barnen att göra och då går de fortare om de hjälper till! Dessutom är vi en familj och då måste alla hjälpas åt (oj - den meningen kom jag inte på själv - som tagen ur min barndom där jag är storasyster med två småsyskon).

Utflykt med tjejerna
Klara och Alice är hemma från dagis idag med. Alice har feber och har blivit kanonförkyld. Klara är helt bra men vi håller henne hemma ändå. Så många basciller på förskolan. Igår var jag hemma med tjejerna och vi gjorde två utflykter. På förmiddagen åkte vi ned på stan och åt lunch med C. Superkul att äntligen komma ned på stan. Förut jobbade jag mitt i men nu ligger mitt jobb ute i "industriområdet". Visserligen med köpcentra, IKEA och alla el-affärer som granne - men ändå - stan är stan!

Frisörbesök
På eftermiddagen kom min mamma och så åkte vi iväg med tjejerna till frisören. Klara är så rufsig i håret och bägge tjejer drar ur sina tofsar hela tiden. Men oj vad svettigt det var. Först fick vi vänta jättelänge. När jag och Klara skulle börja så totalvägrade hon. Hon kastade sina skor, och mutgodiset som jag hade köpt for iväggen och hon bara skrek. Alla ögon i salongen var riktade på min skrikande dotter och på mig, mamman, som var knallröd i ansiktet och uppgiven. Hade inga krafter kvar. Sen kom Alice och mormor - Alice som aldrig tidigare har klippt sig satte sig villigt i stolen. Men sen kom det hår i ansiktet och det blev lite tappra tårar och snyftningar men det gick bra. Hon var superduktig. Och tro det eller ej - sen stod Klara och nickade och pekade på stolen. Och så blev hon klippt utan ett skrik eller tjut eller snyftning. Puh, skönt att få det gjort. 280 kronor per unge!... Helt otroligt och oförsvarligt dyrt - men vad gör man när barnen har blivit klippta. Kollade inte riktigt prislistan innan. Och vi kunde ju inte ångra oss och tejpa fast håret. Men nästa gång får vi nog ta saxen själva. I alla fall på Alice.

I stället för...
På kvällen pratade jag och Tilda om våra småflickor och om att de ska vaccineras nästa vecka. Så funderade T lite och sa "oh, nej, de kommer bli så ledsna. Måste de? Det vore bättre om vi tog sprutan i stället för Alice och Klara".
Då värmde det i mitt hjärta. Älsklingsstorasyster. Beredd att ta sprutan själv och skydda småsyskonen.
/Anna

Tilda och småssystrarna

Tilda och en nyfödd liten Klara. Cirka 4 timmar gammal. Stolt och lycklig var vår lilla storasyster. Klara var mest trött och slö med sin lilla turban på huvudet. Mamman, fyra timmar efter tvillingförlossning. Här med två döttrar på bild. Tilda fick hålla på en gång. Hon var så säker och trygg. 6,5 år och en så duktig storasyster. Sen växte småsystrarna. Här är Tilda och Alice 4 månader. Tilda har precis fyllt 7. Lill-Alice börjar bli lite mer behändig att hålla. Huvudet åker liksom inte hit och dit längre.

Sen gick ett år till och här var sommaren -09. Tilda fyllde 8 år och Alice var 16 månader. Lite bökigare att hålla. I alla fall om hon helst av allt vill springa iväg. Vi får se hur länge storasyster orkar bära och kånka och hålla. Sötnosar är ni i alla fall!

Klockan 19 på kvällen i våras...

I våras var vi ute på lekplatsen efter middagen. Här är bilder på barnen i stora gungorna utanför vårt hus. Jag tror klockan var cirka 19.00 - inget novembermörker här inte. Jag längtar efter ljuset och våren. Det gör garanterat Tilda och Kalle med. Slippa varma kläder, kängor och mössa. Livet i en fleecejacka är helt enkelt - ja, enklare!
Klara och Alice i storgungan. Klara tycker det är riktigt roligt. Alice är lite fundersam. Tycker det är dags att stoppa farten och gå av.

Avbrott

Det har blivit ett litet avbrott i skrivandet här på bloggen. Sist jag var här var i lördags. Men, men, det gäller att sänka kraven och inte känna tvång att skriva varje dag. Inte ett måste till. Fast det blir ju roligast om det blir varje dag...
Mer än halva november har gått och sjukdomarnas årstid är verkligen här. Klaras feber visade sig var 3-dagasfeber. Igår fick hon utslag/prickar på magen och ryggen. Jag trodde att denna åkomma var något som inte smittar - ack så fel jag hade. Igår kväll, efter dagishämtning, så betedde sig Alice lite annorlunda. Ett tag trodde jag att det var magsjuka på gång men sen kom febern. Så nu är det hennes tur att ha feber i dagarna tre och sen lite prickar. Tror nästan att vi hamnar på en hel veckas vab... Omöjligt att fixa ihop allt med jobb, sjukdomar, stanna hemma,turas om och så vidare. Just nu är vår familj verkligen ett öppet mål när det gäller bascillerna. Kom an bara - här är vi - fria och lediga att erövra.... Ännu en liknelse; "det känns som att vi går på ett minerat fält". Vet aldrig när dagis ska ringa och berätta att något barn blivit sjukt. När man tror att en åkomma är över så kommer nästa.
Idag berättade fröknarna på förskolan att de kan bjuda på alla möjliga sjukdomar; streptokocker, magsjuka, feber, hosta, förkylningar med mera. Jag förstår att de också blir uppgivna. Allt går runt runt. Det är väl mer än en och annan som lämnar barn som inte är helt bra och så fortsätter det. Därför lät vi Klara stanna hemma med feber-Alice idag. Men i morgon borde hon gå. Jag har förhoppning om att kunna jobba lite hemma och kanske få promenadhjälp av morfar med Alice. Ja, ja, inga planer. Det blir som det blir.
En sak till som just nu är oundvikligt. Mörkret. I helgen var det bara så fruktansvärt. Det kändes som att hela huset skulle explodera av en familj som var full av frustration. När tjejerna vaknade så var det mörkt på dagen. De stora barnen trodde att det var kväll och ändå var klockan bara 15.30.
Vår familj har de senaste tre dagarna trotsat mörkret och "instängdheten" genom att lämna hemmet på eftermiddagarna i vår stora bile och avslutat trippen med middag på olika hak. Ja, inget vräkigare än Max och IKEA. Men ändå - att slippa middagskaoset, alla äter ihop, får miljöombyte och... kommer hem till ett hem utan stök och huller om buller. Bara fixa badningen, lite lek, i säng med småbrudarna och så tid för K och T och sen lugn. Underbart och tillfällig räddning för storfamiljen med andra ord.
Men nu är det vardag och då är det middag hemma, läxor med mera som gäller. Ska förresten rota fram T:s baddräkt/bikini ikväll. Hennes klass ska simma fem torsdagar i rad. Fantastiskt tycker jag. Hoppas, hoppas att hon håller sig frisk och kan vara med och fräscha upp simkunskaperna.
Tack och hej för idag, Anna i novembermörkret.
PS. Har smygtänt adventsstaken i rummet på jobbet idag. Mysigt.

Tandborstning

Det blev "lite" lördagsgodis i kväll. Alice och Klara har fått smak på chokladen som finns i skåpet i köket... Bästa att borsta tänderna ordentligt. Alice till vänster, Klara till höger. Bra borstat sötisar!

Lördag

Nu är snart lördagen slut och så här vid tiotiden kan jag nog summera den och bara hoppas att nästa lördag blir bättre. Stress, tjafs, skrik och gnäll. Tyvärr - så har det varit idag. Min puls har varit skyhög hela dagen och humöret sjönk ganska tidigt i botten. Usch hoppas morgondagen blir bättre. Att nattens sömn kan ge mig kraft att ta nya tag med ett leende på läpparna.
Ibland är allt så bra och en viss harmoni infinner sig. Lite trots och skrik får man finna sig i som tvillingförälder men på det hela taget så är många stunder i vardagen bra. Sen ibland så blir allt fel. Idag har de stora barnen varit totalt fel. Det största problemet som jag och Chrille har upptäckt är att de inte lyssnar. Vi har hamnat i tjatfällan. Det känns som ett trögt klister när man ska försöka få dem framåt under dagen.
-Tilda kommer du och äter frukost nu?
(5 min senare)
-Tilda, kom nu då. Du ska ju också äta.
(10 min senare)
-Tilda, du ska äta nu. Vi är klara snart.
(2 min senare)
Någon av oss föräldrar tröttnar och (minst sagt ) höjer rösten något...
Så fortsätter det varvat med lite tvillingbråk, blöjbyten, utspillda flingor över golvet, telefonsamtal och så vidare.
-Kalle, stänger du av datorn nu. Du ska hinna äta innan hockeyträningen.
(5 min senare, K har inte lyft ett finger, spelar ännu)
-Kalle kom och ät nu.
(5 min senare, K mumlar något men stänger inte av datorn)
-Om vi ska komma i väg i tid så kommer du nu.
(och nu är det dags för dagens första utbrott... från mamman....
Ja, ja, så har det fortsatt och när det till slut var dags för middag så stoppade jag och min man in alla barn i bilen och åkte iväg och åt med dem. Orkade helt enkelt inte med middagssvängen hemma. Men nu sover alla barn. Vi har pratat med de stora och alla är sams och glada. Men jag är trött. Så in i märgen trött. Hoppas vi får en bra natt. Klara har feber men hänger med ganska bra under dagen. Men jag kan tänka mig att hon behöver alvedon i natt. Och Alice har fått en ny vana - hon har vaknat sex hela veckan. Förmodligen därför mina krafter har tagit slut. Jag är van att gå upp vid sju och ofta få sovmorgon till åtta på helger.
Nu ska jag läsa lite, godnatt, Anna kaffepanna

Slut på ord

Nu har jag skrivit så mycket under arbetsdagen så nu har jag nästan slut på ord. Nöjer mig med att lägga in två bilder på våra fyra solsken. Första bilden är tagen på Gotland i somras, på söt-systrarna. Andra bilden är tagen en höstdag på söt-syskonen.
Tack för idag, Anna

Syskon, fyra månader sen

Klara och Alice, sommaren 2009.

Syskon, fyra år sen

Tilda och Kalle, hösten 2006.

Bild på tokiga Alice

Idag har mamma och Alice varit hemma. Vi har tvättat, plockat, ätit, sett bussar, vinkat till bilar, sett fåglar, katter och hundar. Alice har tittat i leksaksaffären, gått i klädaffärer med mamma och sprungit iväg på egen hand. Sen blev Alice så trött att hon somnade i vagnen. Sötnos.

Bara jag och Alice

I dag har jag varit hemma med Alice. Hon har varit lite halvrisig och igår ringde dagis på em och vi fick hämta tidigare. Idag har hon varit pigg, ätit mycket och magen är i ordning - men det var skönt för henne att få ha en dag hemma. Och det har varit, "nej, nej, nej". Vi gick ut en promenad och hamnade i stoora köpcentrumet. Det blir ganska varmt med ytterkläder där och jag tog genast av mig jackan. Alice höll absolut inte med. Nej, vantar, mössa, skor och vinteroverall - rubbet skulle vara på. Till slut sa jag att vi kunde gå tillsammans och då gick det bra att klä av sig. Hon skuttade brevid mig och höll min hand - som en liten hundvalp. Sen fick hon syn på äpplen i mataffären och då ropade hon,"bläpplä". Jag tog med henne till leksaksaffären och precis då ringde en kompis i mobilen. Vi pratade ett bra tag och Alice smög omkring. Till slut hittade jag henne slickandes på knapparna till ett litet kassaskåp. Hela hon liksom hade krypit upp i leksakshyllan. Då bytte vi affär.
Annars drar livet vidare. Chrille och jag byttes av vid 15 och jag tog stora bilen till jobbet. Lite trögt att komma igång och bli effektiv den tiden.
Nu är det kvällssysslor som gäller och sen soffan och tv:n en stund. Läser Camilla Läckbergs senaste. Hade helt missat att hon har kommit ut med Fyrvaktaren. Min syster och mamma har läst den och hade till och med köpt varsitt exemplar. Ja, ja, kul för mig nu. Fast jag har vaknat av att boken har fallit över ansiktet de senaste kvällarna...
Igår träffade jag och Tilda mina två kompisar som har fått barn nyligen. Eller för ett tag sen. Joel är snart 10 månader och Julia är 6 månader. Kul att ses och tänk vad man glömmer barns utveckling. För ett år sen var våra tjejer åtta månader och jag minns inte vad de gjorde i den åldern. Det är faktiskt helt svart när jag tänker tillbaka ett år. Eller ganska svart i alla fall. Tråkigt. Hoppas minnena kommer tillbaka.
Nu, slut för idag, Anna

Systrar hand-i-hand

Titta vilken rolig stund. Klara och Alice kommer på att det inte är så tokigt att ha en tvillingsyster. Det är ju roligare att springa tillsammans och hålla handen än att springa själv. Man får mer fart!

Ofta leker tjejerna sida vid sida med avbrott för ett och annat tjafs om vem som ska ha vilken docka, bil, bok och så vidare. Men här hade de roligt ihop. Hoppas att det är en försmak av vad som komma skall. Ni vet, "man har alltid en kompis, man är aldrig ensam, tvillingar delar upplevelserna, de förstår varandra och så vidare". Jag och min man har fått många uppmuntrande kommentarer om hur det ska bli i framtiden. Efter 3-årsålder tror jag bestämt jag har hört at de ska leka mer tillsammans... För m in del tror jag att dessa flickor kommer att vara två syskon i en fyrbarnsskara. Det blir nog bäst så! Fyra separatat individer (som trivs ihop förhoppningsvis) i en familj är vad jag och Chrille vill ha. Hur som helst, här kommer Alice och Klara springandes:

"Kom igen Klara, nu springer vi."

"Aaaaaaa, vi skriker lite också. Det är roligare. Är vi riktigt högljudda kanske brorsan kommer och hakar på. Ibland lyckas vi få igång honom också, och då blir det bus... garanterat... "

Och så tillbaka. "Alice stooopp, det är en dörr där".

Slutade i brottningsmatch

De lyckliga systrarna avbryter sin "hand-i-hand-marsch" för lite brottning. Okej, Klara känner sig som en absolut vinnare. Alice är en aning nedpressad...
Haha, Klara känner sig som en klar sergrare. Nu är Alice ytterligare en aning nedpressad.

Men oj, det blev lite klumpigt här för Klara. Okej, nu är Alice inte ett dugg nedpressad längre. Förutom Klaras hand som trycker ned Alice liiiite.

Nästan exakt ett år sen

Nästan ett år sen. Ett försök till julkort. Tror faktiskt att det blev det här. Undar hur det blir i år!

Fr. vänster Kalle snart 5 år, Alice åtta månader, Klara åtta månader och Tilda 7,5 år

Det går fort nu...

Ja, eller rättare sagt. Det går i ett rasandes tempo nu. Dag efter dag, helg efter helg allt bara händer och läggs till handlingarna. Helt plötsligt är det dags att tänka i julbanor. Luciakläder i affärerna, julfint på IKEA, barnen börjar bearbeta oss om att äntligen få leksakskalendrar, var ska vi fira jul? Planer på att äntligen få till julklapparna i tid. Och hur blir det med julledigheten, ska T gå på fritids, ska dagisbarnen få gå några dagar så att vi spar sememester och får ett break från varandra mitt i julidyllen... Ja, också allt det vanliga. Vantar är borta, extra mössor behövs, ska vi köra på overall stl. 86 eller byta innan det är försent. Funkar stövlarna, hällorna på galonisarna är trasiga, dålig belysning i trädgården, jobben hopar sig på jobbet och man borde vara hemma mer. Jag ska sluta nu. Jobbigt med allt rabblande. Men så känns faktiskt livet just nu. Trots att jag har varit mamma i över åtta år så är det här helt klart det mest snurrande ekorrhjul som jag någonsin har suttit i. Jag borde var yr i huvudet för jämnan och vingla i korridorerna på jobbet. Och vara på tok för snurrig när jag kommer hem för att kunna sortera, hänga, skaka och vika all tvätt. För att inte tala om att stoppa in kläderna i rätt garderober...

Sluttjatat. Helgen har i alla fall varit bra och vi firade både far och morfar. Chrilles firande blev jättegulligt om än något hetsigt. Han fick låtsassova på tjejernas golv och så sjöng vi och gav honom presenterna. Tjejerna satte sig som i en samling på golvet, (dagisvana redan...) jag och K och T också förstås, och så fick pappa öppna sina presenter. Med en hel del hjälp. Det slutade med att Klara slet upp chokladasken och då var ju alla så klart tvungna att smaka... Vilken tur!

Alice har varit lite risig i helgen och inte velat dricka välling. Hon har ätit rätt okej men tydligen är det fler barn som är lite halvrisiga. Ytterligare ett orosmoment. Ska vi vara hemma i morgon? Ska vi dela dag? Äh, hon kanske kan gå? Okej, hon är ju bra nu, vi kör... Och så har man telefonen framme hela dagen på jobbet.

"Nej", har varit Alice ord hela helgen. Igår sa hon nej under hela måltiden och till slut röt Klara i och sa nej, nej, nej. Hon tyckte nog att vi var lite tröga som inte fattade vad Alice sa.

Men som min syster säger. Ett nej hos en 20-månaders är inte alltid ett nej. Jag håller med men vill tillägga att ett nej hos en 20-månaders innebär en massa lirkandes hela tiden. Annars vill tjejerna mest rabbla upp en massa namn nu för tiden. Exempel: mamma säger: "man måste ha mössa på sig". Mamma har mössa. Då hakar de på, "Aaa, pappa, mommo, bopppa (morfar), tida (tilda), iia (sofia på dagis), mamma, brrr (bilen), dadda (kalle)... sen är det slut på namn, då hoppar de raskt över till djuren; vovven, bäbä, muuu, maomao, kaka... sen är det slut på djur, då hoppar de vidare, brrr (bilen), tuutuut (glassbilen) och sen börjar de om. Gulligt, sött och liiite tjatigt ibland.

Nu är det barnkväll som gäller, hejhopp Anna

Fyra vackra älsklingar...

Coolast av alla men ändå så sårbar och liten. Lillebror har blivit storebror - bästa Kalle i världen har så många systrar. Hur kan någon ha så många funderingar, så många frågor, så många idéer? Vår fina son kommer alltid vara lillungen som tultade runt i syrrans ärvda röda lackskor. Spelar ingen roll hur många spidermantröjor eller adidasjackor du har på dig. Lilla sötnos.

Tilda på 8-årsdagen. Du vackra, stora, kloka unge. Kan inte förstå att du har vuxit så snabbt och har blivit en så förnuftig, positiv och trevlig person. Mammas första unge, älskar dig så.

Vackar, rufsiga flicka. Busig, eftertänksam och glad. Älskar att leka och fixa med alla leksaker. Sötaste Klara kan bli galen när hennes syster kommer och förstör leken. Lilla sötnos. Så nyfiken, så envis, så glad Som en liten hopphäst som är ivrig att ge sig ut på banan. Tokiga Alice brallis. En riktig liten älskling.

Fredagkväll och party på skoldisco...

I kväll var det disco i T:s skola. Vi hade två tjejer på middag och efteråt fixade de till sig inför kvällen. K tittade storögt när de drog på sig partyklänningarna och fixade håret. Till slut frågade han mig om han också skulle ha extraskor när han skulle följa med och lämna partypinglorna. Jag förklarade att det inte behövdes. T skulle ha sina silvriga skor. Jag slapp förklara att han faktiskt bara har vinterkängor eller gympaskor att välja på...


Tjejerna festade på och hade en lyckad kväll. Det hade även lillebror. Han dansade, köpte godis och var med på dansstopp. Trots att han var "minderårig". Jag slog två flugor i en smäll och träffade en kompis på discot. Vi gick i skolan tillsamans där och hon hade inte varit där sen nians anslutning. Hon bor i Göteborg i vanliga fall. Det blev riktig nostalgi och vi satt där mitt i den invanda, gamla miljön med barnen festandes runt omkring oss. Behöver jag säga att vi kände oss en aning gamla...


Lilla Klara blev sjuk ikväll. Jag märkte att hon på bara några minuter gick från glad liten tjej till risig liten tjej. Kollade febern och då hade hon hunnit få 39 grader. Vi mysade ett tag, tog alvedon och tittade på idol tillsammans en stund. Sen tog hon mig i handen och gick till sin säng. Trött liten flicka. Får se hur natten blir.


Det var i alla fall två solskensflickor som mötte oss på förskolan idag. Första veckan på "nya" avdelningen har gått strålande och de är så glada. Får se vad vi ska hitta på i helgen. Skulle vara mysigt att göra något med småtjejerna och inte bara åka runt på de stora barnens aktiviteter.


Det är konstigt - under dagen kommer jag på en massa saker som jag vill skriva om på bloggen om våra små flickor. Men sen när jag väl börjar skriva så blir det mest om de stora barnen - så känns det i alla fall. Jag lovar bättring.


Godnatt, Anna


PS. Jag är så lycklig för att vi hann bli vaccinerade. Som att en stor sten har lättat från hjärtat. Nu är vaccinet slut för tillfället och det är knappt några i vår bekantskapskrets som har hunnit bli stuckna. Nu verkar det som att våra småttingar ska få vaccin också. Vi kör direkt. Jag tycker att influensan verkar bryta ut ordentligt nu och det är verkligen läskigt att folk faktiskt dör.

Bus med småtjejer

Mys och bus med mina fina tjejer. Mamma slingar håret. Tjejerna har också slingor. Jag lovar - jag har inte slingat dem. Men solen sken mycket i somras och tjejerna kom inte överens med sina solhattar. Vem är vem på bilden. Klaras till vänster, Alice till höger!

Vaccinerade

Igår blev vi taggade - som vissa säger - eller vaccinerade som jag säger. För att göra en lång historia kort så tog mina föräldrar småtjejerna. Jag och Chrille åkte tidigare från jobbet och hämtade K och T och sen gav vi oss ut i vaccindjungeln. Vi tog med oss vinterjackor, vantar, mössor, clementiner, kex, choklad för att klara en lång väntan. Och väntan blev lång. På några ställen var vaccinet slut. På sista stället var kön ringlande lång. Jag släppte av min tappre man i kylan och där höll han ställningarna. Jag och barnen dök upp då och då men för det mesta satt vi i bilen och åt, lyssnade på musik och spelade spel på mobilen. Chrille ringde när han närmade sig ingången och totalt tog det tre timmar att vänta i kö. Själva sticket var helt okej. Kalle blev nog lite nervös men när det var gjort och killen som stack frågade hur det kändes svarade han: "Det kändes skönt." En aning överdrivet.

Hittills har biverkningarna hållt sig borta. Vi har lite ont i armen bara. I och för sig ska jag träffa barnen nu. Dags för hämtning så jag får väl höra hur de mår då.

Våra små prinsessor hade en skojig kväll med mormor och morfar. De höll morfar i handen när han skulle gå. Ville följa med.

Skriver mer om småbrudarna en annan dag. Förtillfället är de glada, positiva, påhittiga och har en massa att säga.

Hej så länge, Anna

Tvillingbus

Vi är på kalas! Det här är ju superkul. Klara - ska jag kolla din haklapp?

Blää, vad håller du på med. Det är min haklapp. Det är äckligt Alice!

Fast riktig roligt ändå, faktiskt. Ingen busar lika bra som min syster

Stress, stress, stress

Så är arbetsdagen slut och jag är lagom förvirrad. Vill hem direkt men måste först handla spackel - eller det var nog fog till Chrilles kakelprojekt. Sen ska T på kalas i morgon och måste ha en present till sin kompis. Hon önskar sig smink (!).
Känner mig inte speciellt laddad för att dra till Bauhaus och sen vidare på presentjakt. Vill hem nu, hem till barnen, hem till nattningen, hem till soffan. Är trött idag.
Tjejernas dag på förskolan hade gått strålande. Ingen inskolning tycks behövas mer. Det enda C märkte var att Alice stod vid sin gamla skohylla på gamla avdelningen och mumlade Nääh, näää. Hon noterade att hennes skor inte stod där längre.
I morse brottade förresten Klara ner Alice så hon ramlade rakt in med huvudet i en utemöbel. Jag höll på att ryta åt till Klara men insåg snabbt att det absolut inte var någon vits med det. Hon var förskräckt och började så klart gråta precis lika mycket som sin syster.
Kalles halsont var närvarande i morse. Men enligt pappan har han inte sagt ett ord om det vid hämtning eller hemgång. Usch - vi är hemska föräldrar som lämnar risiga barn. Fast jag och C tror att det här kanske var en grej från Kalles sida den här gången. För att få vara hemma lite extra... I och för sig - vem i vill inte det - egentligen...
Nu - bilen och jag på fog/spackeljakt...
Ses i morgon, Anna

Sommarminne

Idag är det den 1 november. Mörkret är

här och sommaren känns långt borta. Jag hittade den här bilden - det är bara tre månader sen den togs. Helt otroligt. Mina fina sommarflickor.

Redan söndag

Jaha, då närmar sig helgen sitt slut. Bara några timmar i soffan återstår. Sen är det upp och hoppa, måndag morgon. Känns väl rätt okej egentligen. Men ibland skulle man bara vilja stoppa tiden och få det där lugnet som inte alltförofta infinner sig.
Fast i morgon är en spännande dag. Då ska småtjejerna byta avdelning och gå tillsammans med storebror. Då får vi alla våra favoritfröknar till tjejerna och vi slipper springa runt och jaga barn och kläder mellan avdelningarna. Tjejerna har blivit inskolade på "nya" avdelningen sedan två veckor tillbaka. Vi föräldrar har inte behövts utan fröknarna har tagit över en tjej i taget och de har ätit, sovit och lekt. Skönt - det var ju inte speciellt länge sen den vanliga inskolningen hölls.
Idag har dagen varit fylld av ridning, innebandy och besök av mina kompisar med barn. Chrille lyckades knacka loss det gamla kaklet i köket med Alice och Klara runt sig i morse. Fast när ett av skåpen flög i backen och en massa glas krossades var han tvungen att sätta en grind till deras rum. Och där bakom stod de med näsorna mot grinden och tjattrade. Pang, pam, pang, har de pratat om hela eftermiddagen. Det var dagens sensation.
Kalle klagade över ont i halsen i kväll. Och så undrade han vem av oss som skulle stanna hemma om han är sjuk i morgon. Hmm, vet inte hur illa det är. Han frågade vad vi skulle gör om jag stannar hemma. "då kan vi ju åka och äta lunch tillsammans och så kan vi kolla i affärer och så kan jag spela dataspel sen" förslog han. Jag tror att han är sugen på att vara hemma med en mamma eller pappa och göra lite skojigheter. Men tyvärr darling, i morgon är det vardag som gäller. Jobbet kallar. Om inte sjukdomen är på riktigt förstås.
Just det - den här veckan måste vi se till att bli vaccinerade. Jag vill verkligen försöka undvika den där influensan om det går. Eller det bästa är nog att känna att man har gjort vad som går för att slippa bli sjuk. Tyvärr går inte våra små prinsessor säkra. Men om vi andra är friska kan vi i alla fall ta hand om dem om de blir sjuka.
Nu ska Chrille kakla i köket. Det bli jättefint!
Godnatt/Anna - som fick insluensa en gång för flera år sen - fast jag hade tagit vaccinet...