En vecka senare...

Nu är det torsdag igen och veckan närmar sig sitt slut. Jag har klarat av en förkylning den här veckan. Annars helt okej. Barn och vuxna har haft sitt hela veckan och nu väntar lördag, söndag och måndag tillsammans.
Tilda ska gå på skötarkurs i stallet på måndag och tisdag och Kalle får gå till fritids på tisdag. Det är ju höstlov nästa vecka.

Tjatter och tjafs
Våra små tjejer växer och gror. Vi hade samtal med förskolan i måndags. Först ut var Alice. Om två veckor är det utvecklingssamtal om Klara. Alice trivs och gillar förskolan. Älskar att sjunga och pyssla. Leker med de flesta barnen, men även ensam. Av och till flyger djävulen i henne och hon springer förbi och knuffar omkull syrran. Ibland sitter de och tjattrar och babblar och retas med varann. Fröken Ann sa att hon hör både mina och Chrilles kommentarer och fröknarnas kommentarer i deras samtal.

Dagens tvillingkommentar:
Idag var Klara riktigt rolig. Hon ville att jag skulle hjälpa henne att bära upp bilgaraget från källaren.
- Maaama, kom nu då. Hjälp mig. Kooom nu, sa hon och halvlåg uttråkad i trappan.
- Jag kommer snart. Vad ska jag göra?, frågade jag när jag plockade undan frukosten i köket.
- Men koom nu då.
- Ja, vad ska jag göra.
- Men mamma, tänk lite, svarade hon.

Tänk lite. Vad fick hon det ifrån??

Helgens tvillingbus:
I lördags var tjejerna ute i trädgården och jag fixade klart allt innomhus. Alice hängde utanför ytterdörren och pratade.
- Nu går du inte in med skor, då blir det smutsigt, sa jag till henne.
- Nej, inte gå in, jag stannar här. För då blir det smutsigt, tjattrade hon tillbaka.
Efter en paus sa hon lite förstrött:
- Jag har låst in Klara.
- Va, vad säger du, har du låst in Klara, ropade jag.
- Ja, jag har låst in Klara i förådet.

Snabbt sprang jag ut till förrådet. Därinne stod Klara helt stilla brevid trehjulingen.
- Men lilla älsklingen, är du här, sa jag.
- Mamma kommer snart, svarade hon.

Puh, hon blev inte rädd som tur var. Men bussyrran hade verkligen hittat på ett hyss. För han Emil, han ger mycket influenser just nu...

Trevlig helg om vi inte hörs innan. Och tyvärr kommer vintertiden. Jag gillar inte när mörkret kommer tidigare på dagen. Men fort in i mörkret så kanske vi fort kommer ut från det.

Lilla Kalle och Tilda för några år sen...

Häromdagen frågade jag Tilda vad som är absolut roligast med familjen. Hon fick tänka ganska länge. Men till slut sa hon att det är mysigt när vi äter ihop och alla är lugna och så är det mysigt när alla är i källaren och leker.
- Vad är roligt om inte Alice o Klara är vakna,frågade jag (eftersom att småsystrarnas närvaro ofta styr val av lekar och diskussioner)
- Jaha, du menar när de sover. Men då är ju allt som vanligt igen, svarade hon snabbt.
Hmm, hur ska man tolka det. Tilda var 6,5 år när hon blev tvillingstorasyster, Kalle var 4 år. Kan de verkligen minnas hur det var innan och relatera till den tiden som den "normala"?
Hur som helst - det här väckte lite minnen hos mig och jag tänkte tillbaka hur vi hade det. På den tiden när vi var fyra i familjen. Innan vi fick våra ljuvliga, vackra, busiga tvillingflickor. När de stora barnen var små. När de stora barnen var i samma ålder som Alice och Klara är nu.
Jag letade lite bland gamla bilder och det blev total nostalgi! Här kommer några bilder:

Försök till julkort på småstjärnorna, Tilda 4,5 Kalle snart 2 år.


Sommarbarn, Tilda har fyllt fem år, Kalle är 2,5 - någon månad yngre än våra småtjejer idag.


Hösttider för våra små blåbär. Här på julmarknad.

Mamma och Tilda en sommardag

Mamma och Kalle på julmarknad. Puss på dig!

Hur man gör för att göra dottern hästtokig. "Det här förstår du, det här är en häst. En dag min flicka kommer du att få rida på en sån. Alldeles själv" Ja, jag får ta på mig skulden till att Tilda är hästtokig.


Och till sist... sådan far, sådan dotter!

"Nu är det mörkt"

Så säger tjejerna varje kväll. Den senaste veckan säger de så även på morgonen. För nu är det mörkt när familjen går upp. Tack och lov så ljusnar det ganska fort. Jag bävar inför vintertiden då mörkret lägger sig redan vid fyra. Det blir så korta dagar.

Veckan är igång för fullt. I morgon är det redan onsdag. Helgen som gick var helt okej. Fint väder och mycket utelek. Just nu, peppar, peppar, känns det som att tjejerna har kommit in i en lite lugnare fas. Det är som att de faktiskt börjar bli lite större. De leker mycket och det är verkligen riktiga lekar som gäller nu.
" Ja e Emil vem e du", frågar Klara.
" Eh, jag e också Emil. Eller nej, jag e Pippis pappa", svarar Alice.

Också kör de på ett tag. De älskar att gå ned i källaren och leka. De galopperar med hästarna, undersöker hästarna med doktorssaker, de hoppar och gör kullerbyttor på madrasserna, de gör kojor bakom fotöljerna. Ja, det är riktigt påhittiga. Faktiskt ser man nu vinsten med att ha en tvillingsyster. De har alltid en lekkamrat. Sen efter ett tag kommer de klampandes i trappan och berättar att någon har puttats eller tagit dockan eller hästen och så får vi medla.

De stora barnen brukar också leka med tjejerna. Men ofta hittar Kalle på en lek där det figurerar monster och spöken. Han bara kan inte låta bli att "krydda" leken lite. Häromdagen rotade han exempelvis fram halloweenmasken. Då liksom krymper tjejerna ihop och kommer upp och säger att de är livrädda. Men så kan de inte låta bli att leka igen. Och så där fortsätter det.

Tilda hittar på roliga hästlekar eller läser böcker eller leker kurragömma med småttingarna. Både hon och Kalle är så snälla och tålmodiga med småsystrarna. Men självklart finns det en gräns. Och då bara orkar de inte leka längre.
" Mamma, nu får faktiskt du leka med Alice och Klara. Jag är bara en storasyster. Jag behöver faktiskt inte jämt leka med dem. Jag har annat att göra", ropade Tilda häromdagen.
"Ja, kära du. Nu var det i och för sig du som ville leka och tog initiativet. Och för den delen har jag också en miljon annat att göra"... hade jag lust att svara. Eller så svarade jag så, jag minns faktiskt inte.

Dessutom... har jag ätit lunch med mina kära, kära vänner idag. Det var länge sen vi sågs och det var mysigt att bara sitta och prata. Ute öste regnet ned och där inne satt vi - vänner sen 25 år tillbaka. Så mycket har vi gått igenom tillsammans. Nu händer det saker för oss hela tiden - förr delade man allt - nu snurrar det för alla. Då är det skönt med en stund ibland när man hinner uppdatera sig, prata av sig och bara ses.

Nu - tisdagskväll med mina fem.

Förlåt - men jag saknar havet

Och jag är fullt införstådd med att vi bor i en stad utan hav, vi kommer inte att åka till Gotland med havet på länge, och även om jag älskar havet så är ett höst/vinterhav inte lika inbjudande som ett sommarhav. Så i stället drömmer jag mig några månader tillbaka. Till dagarna vid havet, de varma, långa, underbara stranddagarna.

Faktiskt - en riktigt blåsig, sval sommardag på Fårö. Men ungarna trotsade vädret och hoppade i. Sudersand går liksom inte av för hackor...


Kalle i början av sommaren. Han växte mycket i sommar och på den här bilden ser han faktiskt riktigt spinkig på. Fast sommarlycklig!


Tilda och havet. Ihreviken en totalt underbar dag.


Havsnymfen eller fejkblondinen -välj själv!


Också har familjen en egen beachboy. Eller åldrad strandraggare - välj själv!


Vilande sjöstjärnor i vagn. Eller vakna fast lite sömniga. Nästa sommar får tjejerna förmodligen inte plats att vila i sina vagnar så här...


Sista dagen på stranden. Mormor med hela barnaskaran


Desperat sommardyrkare försöker porträttera lyckan... skymtar man ett hav där bakom - eller?


Tillbaka till verkligheten...Nu är det en torsdagkväll i oktober. Vad förgyller denna kväll - nu när havet, värmen, solen och semestern ligger miljoner mil bort. Ja, fyra underbara busungar, en man att slockna i soffan med, kanske titta lite på Robinson med Kalle och Tilda, kanske se lite på HeyBaberiba-Davids show. I morgon är det fredag. Vardagen är helt okej ändå!

Gårdagens sötaste

sötaste kommentaren igår var:
- Alice, var det kallt idag på dagis?, frågade mamman.
- Jaa, de va jättekallt, svarade Alice.
- Frös du om fötterna?
- Nej, jag hade skor på mig!

Helgens sötaste

Måndag igen och helgen har varit riktigt bra. T har ridit och K har åkt skridskor i ishallen. De stora barnen har varit iväg en hel del med kompisar och det mår de faktiskt nästan bäst av just nu. När hösten är så fin och solig och alla barn är ute och leker så är det bara att passa på.
Jag har varit med mina småtjejer en hel del. De har verkligen tagit några steg upp på utvecklingstrappan. De tjattrar och samsas och retas och puffas och blir sams och säger förlåt och så vidare.

I lördags väntade tjejerna på mig i trädgården. De lekte med gungorna och Klara gjorde sig illa. Hon var på rätt dåligt humör innan och nu satt hon och grät och speglade sig och grät lite till. Jag och C brukar ofta hitta på någon historia när vi klär på tjejerna innan dagis. Ofta lyssnar de och börjar fråga och prata och vips har vi fått på dem kläderna. Kor, hästar, katter, tomten, sniglar, glassbilen - ja det finns många som figurerar i sagorna.

Jo, Klara satt och grät och jag fixade något och ropade uppmuntrande ord. Då satte sig Alice ned framför Klara och började berätta:
- "En gång va det en stooor katt. Så kom den lilla katten blev lite rädd. Då kom den stora katten och klöste den lilla och den blev jätteledsen och började gråta. Fy, fy,fy stora katten. Sen va sagan slut"
Den sagan drog Alice, 2 år och 7 månader för sin tvillingsyster.
- Bejätta igen, bejätta igen, ropade syrran och så fick Alice börja om. Fast den här gången handlade det om något annat.

Så sött. Jag blev helt rörd. Trodde inte att en sån där lite hoppitossa kunde berätta sagor så redan.

Dessutom... vill jag mest vara hemma och fixa och mysa i huset nu. Jag är väldigt nyfiken på hur det blir när vi kan tända kaminen/brasan (vet inte skillnaden). Måste bara få tag på sotaren. Eller kommer sotaren automatiskt?? Måste kolla. I alla fall ska en snickare komma hem och kolla på källaren. Vi vill göra ett rum till Tilda där och första steget är vägg och ett nytt dörrhål. Sen finns det naturligtvis mer projekt man kan fortsätta med. Fast då behöver nästan "Äntligen hemma" komma på besök...

Tjejkväll

Tjejerna festade till lite igår kväll med Tildas utklädningskläder. Spännande och extra kul att storesyrran fixade.

Till en början var tjejfesten ganska lugn...



Sen blev Alice på ett riktigt busigt humör. Eller kung-Alice



Klara drog sig tillbaka till medeltiden. Snygg i röd krans på huvudet.



Flams, trams och flams igen. Tja, det är så tjejfester brukar vara!

Så var det måndag igen

Helgen var riktigt bra för hela familjen. Det största som hände vara att vi har haft sängbyte. Tjejerna har fått juniorsängar och Kalle och Tilda har fått stora sängar. Rummen blev fina och alla fyra (kors i taket) har sovit och mysat i sina sängar. Nu tror jag inte att småflickorna har förstått riktig vilken frihet detta innebär. Gå upp när som helst och hur många gånger som helst. Men vi får se. Klara har ju klättrat ur ganska länge, bara det inte blir värre nu. Fast Alice och Klara har faktiskt alltid sovit bra och somnar själva. Så där ja, det lär jag få äta upp...

Dessutom... har vi i helgen shoppat vinterskor till Kalle och stövlar till mig, lekt och promenerat med småbrudarna, jag, mormor och Tilda har varit i stallet, middag hos mina föräldrar och så har vi varit på visning i vårt område. Ville se på ett likadant hus som vårt. Kul att få lite inspiration!


I går köpte C en tv till vårt vardagsrum. Därmed fick den "mindre" tv:n flytta ned i källaren. Jättemysigt blev det. Jag och C har blivit kära i vårt hus igen. Har inte haft tid förut. Men nu vill vi bara fixa, ändra, måla, tapetsera och anlita miljoner hantverkare som kan ge oss några hjälpande händer. Fast först måste det regna ned lite pengar från skyarna...
Hörs mer en annan dag. Och så har det hunnit bli oktober! Snart fyller bloggen ett år.

Årets dagistjejer - mina fina!

Alice och Klara, 2 år och 7 månader.